3.30.2007

SCRAP CAP! Use Pascal Lamy?

Pascal Lamy (director-general of WTO) var har pa kongressen och valde att tala kring temat:

"How do we cope with market capitalism? "
Han menade att detta ar huvudfragan for socialister och socialdemokrater. Och att manga under 1900-talet investerade mkt tilltro till det socialistiska blocket, men att vi nu anda ar kvar vid samma fraga idag: "How do we cope with market capitalism? "

Han gav tva forslag pa svar:
1) Push for more EU integration
2) Spread the experiance of EU cooperation to other regions in order to create a system of global governance

Han diskuterade kring dessa fragor och om varldens framtid som en framtid for globala elefanter. For USA, Ryssland och Kina. Och for EU? Finns sa klart mkt att saga om detta, och huruvida det ar mojligt eller inte, men framst vill jag ta upp vad han sa om CAP.

Jag fragade honom om hur WTO kan bidra till att stotta vart, europeiska unga socialdemokraters, arbete for att reformera (och skrota!) EU Common Agricultural Policy (CAP, EU:s gemensammajordbrukspolitik). Eftersom CAP forstor for valfard och demokrati i bade EU och andra lander. (Tidigare hade han ocksa pratat om vikten av att utveckla demokratin i EU. Och sa vidare.) Hans huvudpoang i det han sa var:

"The parts of the CAP that are trade distorting for developing countries must be changed."

Han lyfte bland annat vikten av att bli av med exportsubsidier och hoga tariffer har och dar. Och att EU ar pushade av WTO att forandra dessa saker. Vidare menade han att jordbruksfragan inte star hogst upp pa WTO:s dagordning pga de industrialiserade landerna utan pga utvecklingslanderna (hans uttryck).

Hmmm.... vart att fundera pa. Men vart att notera ar vad han ocksa sa under sitt tal och diskussion med oss:

"WTO is a member based organisation."

Och da kan vi ju fraga oss: Vilka ar medlemmar i WTO...

Pakito diz ola a todos! ("Pakito sager hej till alla!" - Fransisco, Pakito, Andre, sitter ocksa i ECOSY:s presidium och halsar till er alla. Han valde sjalv den grona fargen.)

Vatican Blast! (Mission Poland)

Den demokratiska vansteralliansen i Sejm (polska parlamentet) ar de enda som ar helt emot polska regeringens forslag att TOTALFORBJUDA abort. De har i dagslaget 55 roster. Av typ 460 stycken. Allt talar for att de kommer att forlora omrostningen som ar om cirka en vecka.

Katolska kyrkan backar upp forslaget om totalforbud. Jag blev sa forbannad nar jag horde en socialdemokratisk Sejmledamot tala om det idag. Men vem ar forvanad? Men det ar sjukt.

Samma katolska kyrka som pa DN debatt hotade overge regeringen Reinfeldt om de drev igenom att utlandska kvinnor ska fa komma till Sverige och genomga samma aborter som svenska kvinnor har ratt till. Sjukt.

Samma katolska kyrka som ar motstandare till kondomer. Sjukt. Det ar dags for SSU, och ECOSY, att aterlansera Vatican Blast!

Ratten over sin kropp ar grundlaggande. Och maste forsvaras. For bade man och kvinnor. Av bade man och kvinnor!

Vill ocksa halla ett lofte: Att tipsa om Brandos (fran italienska sinistra giovanile) blogg (killen ar dopt efter Marlon Brando!). Kolla in: http://brando.ilcannocchiale.it/ Han ar bade rolig och duktig han. Avanti!

Och precis har nedan finns min kolumn i dagens Ostra Smaland att lasa ocksa.

Reinfeldt bojkottar oss!

(min manadskolumn i dagstidningen östra småland 30 mars)

Ungdomen är inget stadium. Inte en transportsträcka. Inte en fas. Det är själva livet. Många vuxna kanske tycker sig ha gått igenom ungdomen. En del snabbare, andra saktare. Och av dem, som inte längre befinner sig här, kan ungdomen uppfattas som en fas. Men för Sveriges tusentals unga är det livet. Varken mer eller mindre. Det är universum och finnar. Ofriheten i skolan och ångesten inför att inte hitta något jobb. Att bli av med oskulden, första besöket på arbetsförmedlingen och att med skräckblandad förtjusning tvingas göra egna val.

De som vill förvandla dessa år till en bussträcka fattar ingenting. En del menar att det är viktigt att ”satsa på ungdomarna för att de ju är framtiden”. Hur väl dessa än menar har inte heller de förstått vad det handlar om.

Att satsa på unga borde handla om ren respekt för människovärdet. Ungdomar är också människor. Att det dessutom lönar sig i längden är en bonus. Rejäla utbildningsmöjligheter, en meningsfull fritid, rätt till jobb och inflytande i samhället – det betalar sig i långa loppet. Människor mår bättre och samhället utvecklas. Fler betalar skatt för att klara kostnaden av att allt fler blir allt äldre. Men återigen, det är goda extraeffekter. I grunden handlar det om att unga har rätt till samma saker som andra människor: Trygghet och frihet.

Varför skulle vi unga vilja vara andra klassens medborgare? Och vilken rätt har redan etablerade vuxna att behandla oss som det? Idag tas liten, om ens någon, hänsyn till den del av befolkningen som räknas som ungdomar. Beslut fattas över huvudet på oss och vi ses ofta som vandrande problem.

Ungdomar måste inkluderas. Och det måste börja i skolan. Skolan är ungas arbetsplats och vi måste tillåtas vara delaktiga. Regeringen Reinfeldts inskränkningar i elevinflytandet kringskär demokratin och skolminister Björklunds syn på elever är förfärande. Han styr och ställer i skolan utan att prata med dem som berörs. I Björklunds Sverige ska skolstyrelser med elevmajoritet bort, fler betygssteg införas och ordningsbetyg användas. Allt utan att prata med eleverna. De behandlas som andra klassens medborgare utan värde.

Samma attityd har näringsminister Maud Olofsson. Hon vill försämra arbetsvillkoren och lönerna för unga. Genom att ge lägre lön och färre rättigheter till unga på arbetsmarknaden ”vill hon skapa fler jobb”. Men det leder istället bara till lönedumpning, otrygghet för unga och högre vinster för Mauds direktörskompisar. Varför ska vi gå med på det? Men också svensk fackföreningsrörelse måste skärpa sig. Dagens fack är inte tillräckligt anpassade för att stötta unga på arbetsmarknaden. Det är inte ovanligt att man som ung jobbar i en bransch en kort tid för att sedan tvingas byta jobb. Facket är inte nog samordnat för att stötta unga i detta. Det leder till att unga hamnar i kläm och att facket förlorar medlemmar. Detta är dags att ta itu med.

Vi unga är inte andra klassens medborgare eller halvvuxna. Vi är människor. Och vi har rätt till makt. I våra egna liv och i samhället.

Laila Naraghi

3.29.2007

Fjaril (men med tva prickar over a:et)

Ja Carl-Richard, det ar jattebra att du har hittat hit! Datorn jag sitter pa ar lite seg sa det funkar inte att svara i kommentarsfunktionen... Och visst, ar jag rik pa ngt sa ar det pa ord. Det ar gott att vara det. De ar enkla att dela med sig utav, att snappa upp och att byta. Igar satt jag och pratade sprak med nagra kamrater fran Nederlanderna och Tyskland. De gick igenom hela sitt svenska ordforrad... Och sedan larde de sig ett nytt: Korv.

Ett av mina favoritord ar fjaril (med tva pricar over a:et sa klart).

Na, nu maste jag ga, vi ska snart ha mote. Imorgon startar ECOSY:s kongress har i Warszawa och vi har presidiummote hela dagen for att forbereda (ECOSY ar en samorganisation for alla socialdemokratiska ungdomsforbund i Europa dar jag ar vicepresident).

Ska bli kul att traffa alla som kommer hit idag fran Europas alla horn!

Vi hors!

3.28.2007

Take this dream and apply it to your life

Så var hemtentan inskickad. Skönt. Nog för att europeisk institutionalisering inom CFSP och nordisk försvars- och säkerhetspolitik är intressant är det ändå gott att vara klar. Min lärare har ett jättespeciellt namn: Stålvant. När jag var liten ville jag byta efternamn. Inte så mkt för att jag ogillade Naraghi utan för att mammas barnnamn Walther var så fint, och för att det fanns så många andra fina namn också, som Grönlund till exempel. När jag en gång pratade med min mamma om det skämtade hon och sa: "Men då borde vi byta till ngt riktigt speciellt. Som äggvisp till exempel." Hon och syrran tyckte nog det var jättekul men det dröjde innan jag tog upp ämnet igen. Haha!

Solen skiner och hela morgonen har jag lyssnat, om och om igen, på Wyclef Jeans och Bonos New Day. Den svänger lika bra varje gång. Och har gjort sedan -99. Den är till alla oss!

We don't need no eduction,
Says a young man sitting in class
School is out, 3 o'clock on the dot
Beef with some thugs he got shot
Turned on your televison
Martin Luther King just had a dream
Take this dream and apply it to your life
Shorty's selling crack, says i'm talking jive

. . .
Keep your head up
Cause a new day's gonna come
And look towards the sun
Sun got the darkness on the run

Everybody sing this part right here
Momma, momma
You know you raised me with no father figure
I want to take this time to thank you for giving me life, alright
Momma, momma
You know you raised me with no father figure
Him taken by machine gun trigger after giving me life

Idag är den särskilt till dig Mamma, tack för den för tidiga födelsedagspresenten! Ska bli jättekul!

Och lite försenat till G.F: Caro Amico, Buon compleanno!

3.27.2007

Ogillande som komplimang

Att vara omtyckt av alla?

Jag gick med i arbetarrörelsen för att jag var trött på hur världen såg ut. (Efter att ha beställt info från olika ungdomsförbund och organisationer valde jag som 14-åring socialdemokratin för att jag upptäckte att jag var sosse. Och för att sossarna i Oskarshamn gjorde saker på riktigt. Det var både snack och hockey.) I partipolitiken är det svårt att inte reflektera kring det här att inte vara omtyckt av alla. Debatterna på partimötena, hotfulla telefonsamtal från demokratihatare som säger sig värna Sverige, omröstningarna om den kommunala budgeten, diskussionerna hur första maj skulle firas. O shit vad jag minns min första storsalsskoldebatt med moderutterna i Kalmar.

När man säger vad man tycker finner man de som tycker likadant.
När man säger vad man tycker finner man också de som inte tycker likadant.
En del tycker det är jobbigt. Och retirerar till att inte säga ngt, till att jamsa med och nicka nätt.
Har blivit förvånad av hur vanligt det är inom politiken.
Nästan vanligare än i samhället i övrigt. Som om partipolitiken blivit ett tillhåll för människor som inte klarar av att hantera verkligheten där man måste ta ställning. På riktigt. Varje dag.

Jag har alltid tyckt det är lite konstigt med de där som säger allt men ingenting. Deras blarrande får SAOL att verka tomt på ord medan en Pampersreklam framstår som höjden på politiskt kommunikation.

Att vara omtyckt av alla?

Dissekerar man frågan närmre ur ett mer realistiskt perspektiv kanske man kommer dit till den punkt en nära vän - utanför partipolitiken - filosoferade kring: "Vill man ens vara omtyckt av alla? Vad skulle det säga om mig om X och Y gillade mig? Deras agerande är hemskt. Det är en komplimang att de ogillar mig." Det gällde i och för sig förhållanden på en arbetsplats i ett annat land. Men varje relation är ju ett miniuniversum.

Att få säga vad man tycker - och att göra det - är bland det finaste som finns. Viva yttrandefriheten! Viva uppriktigheten!

3.26.2007

Elda bort apatin

Lockarna föll ned i handfatet. Det är så skönt att klippa sig. Även om det är rätt svårt när man inte helt kan se hur det ser ut där bak. Tänkte på Frida Kahlo men som tur var har jag lånat ut filmen så jag undvek vidare tankar på hur snett och ojämnt det kan bli. (Kom också att tänka på dig Sofia och på din borsta-håret-teknik när vi gick på mellanstadiet!)

Det är oroligt på Sri Lanka. Igen. Finns många saker att säga om det. Men främst: Hur sjukt orättvist det är för människorna som bor där som tvingas leva med det år ut och år in. Min kompis Rosmarie (ett av de finaste svenska namnen, eller hur?) är där nu sedan ngn vecka. Hon är engagerad för barns rättigheter och en hel massa annat.

Tillsammans med en massa andra står hon upp för människors rätt till fred och frihet. Här, där, varsomhelst. Det är sådant som gör att världen fungerar. Trots all girighet och snedfördelning och vapenhandel och förtryckande strukturer som gör en illamående. Åsa skriver om hur äckligt det är (i förrgår). Riktigt, riktigt sick. Världen är sjuk. Men du Åsa, var arg! Det är bra! Här får du min favoritdikt (av Ingrid Sjöstrand) igen:

Elda under din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg
över världen
som våldtas
inför våra ögon
Elda under din vrede


"Apatin är den handske ondskans hand trär över sin näve och använder för att sprida sitt gift." De sa ngt i den stilen i en film jag såg för ett tag sedan.

3.25.2007

!Viva Kurdistan!

Igår genomförde vi, SSU och KSF, Lawan, Wekurd och Ungkurd, ett arrangemang för ett fritt och demokratiskt Kurdistan. Tillsammans arrangerade vi ett seminarium om Newroz och Kurdistan, och senare på kvällen eldade vi på Vaksala Torg för att fira enligt vad traditionen bjuder. När jag for från Uppsala var det med en sådan fantastisk känsla i magen. Tack alla som hjälpte till. Och tack alla som kom! Vi ses igen! Särskilt tack till SSU Uppland och ombudsmanna-Mari för all hjälp med organiserandet av det hela i samband med Upplands sköna DÅK. Grattis på 80-årsdagen! Och lycka till!

Uppsala Nya Tidning skrev kort om arrangemanget.

Seminariet på dagen genomfördes av Mehmed Emin Bozarslan som föreläste om Newroz, kurdisk berättartradition och även en del om sina egna personliga erfarenheter. Det var en stor ära att få lyssna till dig och ta del av dina kunskaper. Jätteinspirerande! Mehmed Emin Bozarslan har skrivit en rad böcker och på svenska vill jag tipsa om "När paradiset kom till byn" utgivet av Förlaget Deng. Läs!

Innan seminariet hade vi en första träff för SSU:are som brinner för Kurdistan och vi startade ett Kurdistannätverk samt bestämde hur vi ska jobba vidare med detta. Vill du vara med? Bra, hör av dig!

Nu är jag på Gotland och solen skiner fantastiskt gott. Få saker är så sköna som känslan av att ha Östersjön riktigt, riktigt nära (och Oskarshamn - världen bästa kommun - inte alls långt bort). Mötet och diskussionerna med SSU:arna här var också de inspirerande, många nya idéer. Tack också till Tommy för bra samarbete i presidiet :)

3.22.2007

Etablisemangets självkritik

Mauro Scocco kommer med ny skiva. Välkommet. Det var ett tag sedan. Med musiktexter som manifest - om Sverige, kärlek och/eller liv - är han svår att motstå.

Det finns kungar och presidenter
som delar upp vår jord
Medan människorna tiger
man har stulit deras ord.
. . .

Det finns underbara platser
höga berg och vilda floder
Där himlen är din syster
och molnet är din broder

(Det finns, 1991)

* * *
Kärleken kan till och med göra etablisemanget självkritiskt. Till och med. Och kärleken finns överallt. Bara man öppnar ögonen.

Laila

3.20.2007

Bryt budskapsmonopolet + artistkavalkad

En sak jag saknar här i Stockholm är föreningsanslagstavlorna. I Oskarshamn, Påskalla, Emmaboda, Nybro – ja på typ varje ort hemma i Kalmar län finns det sådana där föreningstavlor man kan sätta upp info och affischer på. Rejäla och rätt stora.

Varför finns det inte det här i stan? Visst har jag sett en del, men antalet står inte alls i proportion till hur många som bor här. Knäppt. Ännu knäppare blir det i och med att det verkar vara förbud på att affischera på andra platser, typ elskåp.

Kommunikationsmonopolet på svenska gator och torg måste brytas, utmanas. Det kan inte bara vara de med mkt pengar som ska ha råd att kommunicera sina budskap genom dyrköpta affischplatser.

Häromdagen såg jag på ett elskåp på Götgatan tips om en konsert som är ikväll. Akustisk artistkavalkad för Afrika. Om du inte kan gå: Surfa in på Jenny Rudells musiksida och lyssna på annan musik. Särskilt rekommenderas Holy Dollar.

3.19.2007

Tillbaka, med Pablo tätt intill

Träffade några kopmpisar igår som lyckades övertyga mig att blogga igen. Började för två år sedan här, med rubriken ΠΟΠITKA HЪE ΠITKA [popitka nje pitka] (ryska för ”försöka duger”). Testade ett halvår, men tyckte i upptakten till valåret att jag inte ville lägga tid på det och tog därmed långbloggpaus. Fanns viktigare saker att göra.

Nu är det en annan tid. Dags att POPITKA igen.

(Under bloggpausen fortsatte jag så klart att skriva. Bland annat kolumner i Östa Småland, och artiklar och annat till andra håll. O förresten har jag bloggat på fndelegater06.blogspot.com. Det var då ett rapporteringsverktyg för mitt uppdrag som delegat till FN:s generalförsamling.)

Tack Hakon och gänget :) för er pepp! Nedan finns en dikt till er. Kanske läsvärd? Människor kommer alltid att organisera sig mot orättvisor. Så har det varit i alla tider, och så kommer det fortsätta vara. Människans lust för rättvisa förändrar världen steg för steg. Demokratin är överlägsen förtrycket. Socialdemokratin och arbetarrörelsen måste vara en del av denna förändring, organisering. Vi måste vara den. Om vi inte förmår det är det knappast slutet för rättvisekampen, då kommer andra ta vid. Men det är tragiskt och onödigt. Eftersom det skulle vara slöseri av både tid, erfarenhet och kraft. Partiet måste gå från att upplevas vara ett fackförbund för s-politiker till att bli en progressiv rörelse som står främst i kampen mot orättvisor och förtryck.

Den just avslutade partikongressen bådar gott.

TILL MITT PARTI (näst sista dikten i nobelpristagaren och socialisten Pablo Nerudas Canto General II)
Du har givit mig broderskapet men den jag inte känner.
Du har skänkt mig styrkan hos alla dem som lever.
Du har på nytt givit mig fosterlandet som i en födelse.
Du har givit mig den frihet som den ensamme icke äger.
Du gav mig den resning som träder behöver.
Du lärde mig se enheten och skillnaden hos människorna.
Du visade mig hur en människas smärta har dött i allas seger.
Du lärde mig sova i mina bröders hårda sängar.
Du lät mig bygga över verkligheten som på en klippa.
Du gjorde mig till den ondes motståndare och till mur för den ursinnige.
Du har låtit mig se ljuset i världen och glädjens möjlighet.
Du har gjort mig oförstörbar ty hos dig slutar jag inte i mig själv.


En del av stroferna är kanske mer tänkvärda än andra.