Tillbaka, med Pablo tätt intill

Träffade några kopmpisar igår som lyckades övertyga mig att blogga igen. Började för två år sedan här, med rubriken ΠΟΠITKA HЪE ΠITKA [popitka nje pitka] (ryska för ”försöka duger”). Testade ett halvår, men tyckte i upptakten till valåret att jag inte ville lägga tid på det och tog därmed långbloggpaus. Fanns viktigare saker att göra.

Nu är det en annan tid. Dags att POPITKA igen.

(Under bloggpausen fortsatte jag så klart att skriva. Bland annat kolumner i Östa Småland, och artiklar och annat till andra håll. O förresten har jag bloggat på fndelegater06.blogspot.com. Det var då ett rapporteringsverktyg för mitt uppdrag som delegat till FN:s generalförsamling.)

Tack Hakon och gänget :) för er pepp! Nedan finns en dikt till er. Kanske läsvärd? Människor kommer alltid att organisera sig mot orättvisor. Så har det varit i alla tider, och så kommer det fortsätta vara. Människans lust för rättvisa förändrar världen steg för steg. Demokratin är överlägsen förtrycket. Socialdemokratin och arbetarrörelsen måste vara en del av denna förändring, organisering. Vi måste vara den. Om vi inte förmår det är det knappast slutet för rättvisekampen, då kommer andra ta vid. Men det är tragiskt och onödigt. Eftersom det skulle vara slöseri av både tid, erfarenhet och kraft. Partiet måste gå från att upplevas vara ett fackförbund för s-politiker till att bli en progressiv rörelse som står främst i kampen mot orättvisor och förtryck.

Den just avslutade partikongressen bådar gott.

TILL MITT PARTI (näst sista dikten i nobelpristagaren och socialisten Pablo Nerudas Canto General II)
Du har givit mig broderskapet men den jag inte känner.
Du har skänkt mig styrkan hos alla dem som lever.
Du har på nytt givit mig fosterlandet som i en födelse.
Du har givit mig den frihet som den ensamme icke äger.
Du gav mig den resning som träder behöver.
Du lärde mig se enheten och skillnaden hos människorna.
Du visade mig hur en människas smärta har dött i allas seger.
Du lärde mig sova i mina bröders hårda sängar.
Du lät mig bygga över verkligheten som på en klippa.
Du gjorde mig till den ondes motståndare och till mur för den ursinnige.
Du har låtit mig se ljuset i världen och glädjens möjlighet.
Du har gjort mig oförstörbar ty hos dig slutar jag inte i mig själv.

En del av stroferna är kanske mer tänkvärda än andra.