Machiavelli efter partikongressen

Inte visste jag att Al Pacino var så snygg när han var ung. Jag såg Gudfadernfilmerna i helgen och imponerades. Naturligtvis inte framför allt av Pacino utan av innehållet. Dialogerna är som en praktisk studie av Machiavellis lära. Helt klart intressant att studera i efterdyningarna av en kongress.

Varje dag ser jag nya löv på marken, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilka jag gillar bäst. Pilbladen man ser 25 meter ner när man går över Barnhusbron på högersidan (på Kungsholmssidan) eller de pyttepyttesmå ekbladen i Tegnérlunden. Men det finns ju egentligen ingen anledning att rangordna sköna saker - prioriteringar/val/rangordning hör ju hemma i alla sammanhang när man inte kan välja allt. Och i sinnet går det ju att gilla allt. Jag tänker på kommunisten Peppino Impastatos ord om skönhet. Det goda springer ur det sköna. Och visst stämmer det som The Minister of Beautiful Beards sa på Pluras spelning på partikongressen när jag satt och funderade på om jag gillade Plura eller Mauro Scocco bäst: Inte måste man välja mellan dem.