Jul året om, boktips och kaféism

I juletider gör man sånt som är viktigt. Träffar familj och vänner. Man har liknande rytm, gör typ samma saker, och allra viktigast - man är på samma plats. På det sättet kunde det få vara jul oftare. Så att vi oftare synkroniserades ihop.

Juldagarna hemma var just så. Många människor jag saknat fanns där. Först träffade jag Valle och Mariam och Pierre. Och så Mamma och Göte så klart, som gjort så fint i sina lägenheter och gjort en massa god mat. Stefan och jag tog en lång promenad och fikade sedan med hans föräldrar, de har ett så fint hem. Och så goda lussebullar de bakat. Hemma i Oskarshamn var också kära Charlotte. Och när vi sågs fick jag - för första gången - träffa Ignacio, som lämnat sitt jobb som advokat i Argentina, och sin lägenhet i centrala Buenos Aires, för att flytta hit. Modigt, och bra, tycker jag. Att träffa Charlotte var lika härligt som vanligt och diskussionerna med Ignacio var intressanta. Om Peron, Chavez, Argentina och annat viktigt. När de kom hem till oss hade de också värsta överraskningen med sig, Martin! Kändes som hundra år sedan vi sågs, men vi sågs nog - räknade vi ut - i förrförra valrörelsen. 2004. Dagen efter gick vi alla fyra, och tillsammans med Mamma, på julaftonens midnattsmässa i Stadskyrkan. Har aldrig gått på deras midnattsmässa förut, har tidigare varit i antingen Döderhult eller Missionskyrkan, men Stadskyrkan var verkligen grejt. Prästens (Mats-Ola) predikan var riktigt, riktigt bra. Satt som en smäck. Och så var det så roligt att Stefan medverkade! Han var den där som bar korset längst fram i det där tåget som prästen går sist i. När Stefan blir klar präst kommer han bli en så bra präst. På julafton - på dagen - träffade jag också fina Sofia. Allt var som förr, när hon och jag och Jenny sågs varje dag. Fantastiskt med människor man har gjort så mycket med, känner genom åren, och som - när man ses - känner den där härliga precis-som-vanligt-känslan med. På julafton fyller ju också Toggan år. I år fyllde han 70! Vi talades vid när jag var hemma. Torgny Nilsson som lärt mig en hel del om livet. Om arbetarrörelsen. Om att stå upp för det man tror på, och om att vara sig själv. Så mycket vi har gjort ihop. Han är trygg och cool och alla borde få ha en Torgny i sitt liv. Julen är en bra tid på året om man får ha vänner och familj nära.

Vill tipsa om några böcker som fyllt mina dagar också:
The Politics of Crisis Management - Public Leadership under Preassure, av Boin et al.
Krishantering på Svenska, av Sundelius et al.
Och så klart klassikern Essence of Decision - Explaining the Cuban Missile Crisis, av Allison och Zelikow

Träffade Zoran igår. Roxy var knökat så Underbar blev platsen. Lika kul som sist vid lussefikat. Idéerna överväldigar en ibland och puffar en fram och tillbaka. Det är i sådana tillfällen man känner sig rikare än, ja, typ Kung Krösus. Sedan, på Kammarkaregatan där hans kompis vände skivor, var det dags för KAFÉISM. Och sidan har växt sedan jag kollade sist. Snyggt!

Ett år efter Wild'n Fresh: Fackets svagheter blottades

Facket behövs. Och facket behöver förändras. Det handlar min Östrankolumn om idag.

Trycket mot facket ökar. Nyligen kom EG-domstolens utslag om blockaden i Vaxholm. Fackförbundet Byggnads kritiseras och domstolen ifrågasätter viktiga delar av den svenska modellen. Samtidigt har försämringarna i a-kassan och dyrare fackavgifter lett till stora medlemstapp för många fackförbund. Tillsammans utgör EU-medlemskapet, globaliseringen och regeringsskiftet de tre kanske viktigaste orsaker till att trycket på facket har ökat.
Det måste hanteras. För behovet av en stark fackföreningsrörelse bara växer. Därför måste facket våga ta sig an dagens utmaningar utifrån hur verkligheten ser ut. Då duger det inte att leva kvar i det förgångna.

Här har facket lite att stå i. Det visar en närmare titt på Hotell och Restaurangfackets blockad av salladsbaren Wild'n Fresh i Göteborg. Den inleddes för ett drygt år sedan. Och fick stor nationell uppmärksamhet. Fackets blockad av salladsbaren var fullt legitim och riktig. Och dessutom viktig! Men därmed inte sagt att den var välskött. Sett i backspegeln uppvisade facket vissa svagheter. Det handlar min Östrankolumn om idag.

Mötet igår, religion och politik

Mötet igårkväll var verkligen toppen! Det är sällan vi diskuterar religion och tro inom ramen för våra politiska diskussioner i socialdemokratin, och därför var det extra spännande att få delta på Broderskaps Stockholmsdistrikts julavslutning. Mycket bra att Broderskap valt att fokusera på den fråga i vårt internationella rådslag som just rör relationen mellan religion och politik.

Flera intressanta trådar kom fram och jag hoppas vi ska fortsätta prata mer om det här. Om religionens roll för människor. Som konfliktlösare, som inspiration och som batteriladdare. Om hur religion och politik hör samman. Hur religion och partipolitik däremot är svårare att kombinera. Vad vår roll som socialdemokrater och kristna är. Det var roligt att få höra på de andras resonemang och tankar, och att få lära känna nya partikamrater! Att sedan få promenera hem till Söder tillsammans med Olle var en god avslutning på en god dag.

Idag när jag gick till och från FHS tänkte jag en hel del på gårdagskvällens möte och diskussioner. Jag är säker på att jag kommer fortsätta fundera på det.

100 år i Örebro och politisk religionsdiskussion hos Broderskap

100-årsjubileumet i Örebro, med partidistriktet där, var verkligen lyckat. Bra val av dem att satsa på ett stort framtidskonferens med flera olika seminarium. Diskussionerna i vårt seminarium var mycket intressanta. Tillsammans med Lena Hjelm-Wallén och Ardalan Shekarabi deltog jag i en panel modererat av Håkan från Nora. Temat var Framtidens demokrati, och tillsammans med deltagarna diskuterade vi mycket hur demokratin och politiken i EU kan utvecklas och vårt förhållningssätt till det, vi pratade om global demokrati, facklig kamp för demokrati och en hel del annat. Väldigt spännande!

Ikväll ska jag till Stockholms Broderskapsdistrikt för att medverka på deras julavslutning. Rubriken för mötet är ”Hur ser du på relationen mellan religion och politik?” De skriver i sin inbjudan: Det lackar mot jul! Adventstid blir också en tid då vi broderskapare i Stockholms stad får chans att diskutera viktiga internationella frågor. Relationen religion och politik står högt på den internationella dagordningen – och numer också vårt eget partis. En del beskriver motsättningarna i världen som konflikter mellan religioner. Stämmer det? Vad ska vi göra för att motverka fördomar och politisk splittring baserat på religion?

Ska bli roligt att få diskutera detta tillsammans med deltagarna och Olle Burell och Joe Frans som också är inbjudna som medverkande.

Erdogan får betala 15 öre i skadestånd...

Mycket Kurdistan är det nu:

1. Bilder och text om utdelningen av Rebells fredspris till Shoresh Rahem, hos Beyan.net
2. Kolla in s. 136 på Text-TV: Erdogan tvingas betala 15 öre i skadestånd. Du kan också läsa om det här hos svt.
3. Beyan har också publicerat min artikel i Tiden. Kul tycker jag.

Ska iväg snart med Shoresh och Suk igen. Och imorn far jag till Örebro på Socialdemokraterna i Örebro läns 100-årsjubileum. Ska delta i panelen för seminariet Framtidens demokrati. Ser jag fram emot.

Artikel om kurdernas rättigheter i Tiden

Ett nytt nummer av Tiden har kommit. Jag har skrivit en artikel om Kurdistan, socialdemokratin och kurdfrågan i den. Klistrar in den här nedan.

Har lussefikat med Zoki och haft möte med Janne idag, tankar på helspinn och massa kul grejer på gång. Decembermörkret må vara här precis utanför fönstret, men det känns fjärran.

* * *

Kurdernas rättigheter – vårt ansvar

Den senaste tiden har kurdfrågan seglat upp på den internationella dagordningen som ännu en fråga som hotar en fredlig utveckling i Mellanöstern. Frågan har aktualiserats av att Turkiet säger sig ha tröttnat på PKK:s våldsaktioner som påstås bedrivas inifrån norra Irak. Ett område också känt som de irakiska delarna av Kurdistan, styrt av Kurdistans regionala regering. Det kurdiska självstyret i norra Irak har länge retat Ankara eftersom det skapat rädsla för att kravet om kurdiskt självstyre i Turkiet därmed ska få ökad legitimitet. En del bedömare menar att detta är det verkliga skälet bakom turkarnas vapenskrammel och att PKK bara används som svepskäl. Missnöjet ställer till det för USA som hittills förmått klara balansakten att behålla både kurderna i norra Irak och turkarna som viktiga amerikanska allierade i regionen. Dagens läge försvårar detta.

Aktuell fråga
Kurdfrågan är av uppenbar känslig karaktär. Men det är inte första gången kurderna hamnar i kläm. Förtrycket av kurderna har pågått under lång tid och tagit sig avskyvärda uttryck. Idag är det fyra länder som har kontrollen över Kurdistan – Turkiet, Iran, Irak och Syrien. De har genom historien fört en förkastlig assimilerings- och utrotningspolitik som inneburit allt från förbud att tala kurdiska till hård krigsföring mot kurder och bombräder mot kurdiska byar. Förtrycket pågår fortfarande. Både amerikanare och ryssar har från och till använt kurder som strategiska allierade för att uppnå sina syften i olika konflikter i regionen. Första världskriget och det senaste Irakkriget är två exempel. Och genom att ställa skilda kurdiska grupper mot varandra har kurderna hållits nere och utan verkligt inflytande. Det gör dagens situation både intressant och annorlunda. För första gången på länge har kurder en reell förhandlingsposition med möjlighet att påverka utvecklingen. Även om det fortfarande är långt kvar till kurdisk enighet utgör kurdernas erkända och demokratiska ställning i Irak en god förutsättning för att hävda folkgruppens rättigheter. Dessutom visar den relativt stabila utvecklingen i norra Irak hur kurderna kan vara en viktig del av demokratiarbetet i Mellanöstern. Vi socialdemokrater måste gå i bräschen för att Sverige, EU och FN aktivt ska stödja kurdernas rätt till frihet och demokrati.

Uppgiften är lika viktig som komplex. Förtrycket av kurderna befinner sig i olika nationella kontexter och slår an olika strängar i de fyra stater som berörs – Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Både ifråga om andra grupper i samhället, naturresurser och det övergripande auktoritära styre som präglar regionen. Behovet av nationella försoningsprocesser är uppenbar. Förtrycket av kurderna, samt kurdernas kamp för frihet, har skapat djupa sår hos befolkningen i alla fyra länder. Kurdfrågan får dessutom konsekvenser långt utanför de fyra direkt berörda staterna. Inte sällan påverkas andra länder i regionen av sina grannars politik vilket leder till att de i sin tur tycker sig ha rätt att ”påverka tillbaka”. Vidare formas frågan av världssamfundets tystnad. Både FN och dess föregångare NF, upplevs ha ignorerat kurdernas rättigheter vilket minskat förtroendet för dels FN, dels folkrätten. Det skapar ytterligare svårigheter. Ändå är frågan knappast omöjlig. Vad människan har skapat kan människan förändra, som FN:s förra generalsekreterare Kofi Annan sa. Alla människor har rätt att få sina mänskliga rättigheter respekterade, det gäller också kurderna. Det finns därför inget alternativ till att försöka lösa dagens uppenbart ohållbara situation. Jag är övertygad om att socialdemokratin i allmänhet, och svensk samt europeisk socialdemokrati i synnerhet, kan spela en avgörande roll. Det är en dubbelsidig uppgift. Dels handlar det om att våga ta i frågan om kurdernas rättigheter. Dels handlar det om vem som ansvarar för vad.

Alla har samma mänskliga rättigheter
Alla människor har samma mänskliga rättigheter. Fastslagna i FN:s allmänna deklaration från 1948. Det gäller också kurderna. Oavsett vad man tycker om ett framtida Kurdistans självständighet, går kurdernas mänskliga rättigheter inte att ifrågasätta. För att komma till rätta med de fyra berörda staternas förakt för mänskliga rättigheter måste arbetet med detta stärkas i hela Mellanöstern. Det handlar om allt från yttrandefrihet till rätt till jobb. Här har vi socialdemokrater mycket att bidra med. Tillsammans med våra systerorganisationer i världen – inte minst de i regionen – bör vi storsatsa på detta. Mellanösterns folk har rätt till demokrati precis som alla andra.

Men vi ska inte blunda för diskussionen om ett självständigt Kurdistan. Den reser frågor om nations- och statsgränser, försoningsprocesser och nya dilemman. Det europeiska integrationsarbetet kan lära oss mycket om detta. Genom uppbyggandet av en gemensam europeisk demokrati har statsgränserna blivit mindre intressanta. Samtidigt har folkgrupper – som till exempel de i flera länder utspridda ungrarna – kunnat samlas inom ett och samma demokratibygge: EU. EU:s framväxt visar att statsgränser kan komma att spela en underordnad roll i framtiden. Vi svenskar, och nordbor, har också särskilt erfarenhet av dessa frågor. Kurdfrågan tål nämligen att jämföras med samefrågan. Liksom Kurdistan ryms Sápmi, det samiska namnet på Sameland, inom fyra stater: Sverige, Norge, Finland och Ryssland. För att ta Sverige som exempel förde svenska myndigheter långt in på 1900-talet en förkastlig politik gentemot samerna. Genom olika lagar, allt från 1673 års Lappmarksplakat till 1886 och 1928 års Renbeteslagar, har samerna förtyckts. De hade varken chans att fortsätta leva enligt traditionen eller bli en naturlig del av svenskt samhälle med möjlighet att behålla och utveckla sin kultur. Genom 1900-talets lagstiftade Lappväsende, med så kallade lappfogdar och lapptillsynsmän, fångades samerna i en svår situation. Först 1971 års nya rennäringslag präglades av en ny tids synsätt. De senaste decennierna har lett till ytterligare förbättringar bland annat i och med inrättandet av Sametinget 1992.

Samefrågan lär oss att även svåra dilemman, traditionella fördomar, och brist på förtroende mellan parter i en konflikt, går att komma till rätta med genom demokratiska samtal och respekt. Fortfarande uppkommer konflikter men sättet att hantera dem är diametralt annorlunda jämfört med för bara ett sekel sedan. Både detta och det europeiska samarbetet kan hjälpa oss handskas med frågan om kurdisk självständighet. En fråga som inte kan ignoreras. Men för att nya konflikter och förtryck inte ska uppstå är demokrati en förutsättning. Kampen för mänskliga rättigheter måste stå högst upp på dagordningen.

Ett gemensamt ansvar
EU bär ett särskilt ansvar för fred och frihet i Kurdistan. Mellanöstern är vår direkta granne och europeisk utrikespolitik måste inriktas på att mänskliga rättigheter i regionen ska respekteras. Unionen har dessutom en unik möjlighet att påverka. Framför allt genom sina direkta relationer med respektive land, som inte minst inkluderar handelsförbindelser. Vi socialdemokrater måste – genom vårt Europeiska Socialdemokratiska Parti och Socialistguppen i Europaparlamentet – förmå EU att ständigt stå upp för mänskliga rättigheter och demokrati i Mellanöstern. Särskilt i sin relation med Turkiet har EU möjlighet att påverka landets förhållande till sina kurdiska medborgare. Turkiet bör bli medlem i EU, men det kan ske först efter att alla medborgare i Turkiet – också kurderna – respekteras. EU måste dessutom förmå FN att ta ansvar för kurdfrågan. Dels för att de mänskliga rättigheterna kränks, dels för att frågan riskerar hota internationell fred och säkerhet. Kurdfrågan är tätt sammankopplad med hela Mellanösterns framtid. Utan en fredlig och demokratisk lösning av kurdfrågan kommer oro och orättvisa fortsätta att prägla regionen. Kurdfrågan är inte den enda konflikten att lösa, men det är en av dem. Det är inget tvivel om att saken hör hemma i FN:s säkerhetsråd. Men genom historien har FN och dess föregångare Nationernas Förbund svikit kurderna. Det visar särskilt det uteblivna resultatet av fredsfördraget i Sevrès som undertecknades efter första världskriget och innebar att det ottomanska imperiet skulle delas upp i ett antal nya statsbildningar. Särskilt tre artiklar är intressanta: 62: Inom ett halvår efter fördraget skall förberedelser vara igångsatta för bildandet av ett kurdiskt område med lokal autonomi. Inom detta område skall assyriers och andra etniska och religiösa minoriteters rättigheter garanteras. 63: Den ottomanska regeringen accepterar och verkställer inom tre månader förslagen från de kommissioner som skall utarbeta rekommendationer i enlighet med artikel 62. 64: Om en majoritet av den kurdiska befolkningen inom det autonoma området efter ett års tid framställer önskemål till NF om självständighet från Turkiet, skall Turkiet släppa alla sina krav på området. Detta under förutsättning att NF:s råd anser kurderna kapabla självständighet.

Fredsfördraget ledde inte till någon förändring. I 1923 års fredsfördrag i Lausanne, där turkarna hade en starkare position än 1920, nämns inte ett ord om bildandet av ett Kurdistan eller om kurdernas rättigheter. Kurderna hade bidragit till att stärka turkarna i förhållande till de övriga européerna på grund av löften från turkarna att ett demokratiskt Turkiet med respekt för minoriteter skulle bildas. Historien har visat att det aldrig skedde.

FN är den bästa organisation vi har för att förmå säkra internationell fred och säkerhet. Därför måste FN agera. När inte FN gör det riskerar någon annan hantera frågan och då blir det inte lika bra som när världens länder gör det inom ramen för folkrätten. Om än en utvecklande folkrätt. EU måste ständigt bidra till att stärka FN och folkrätten. Vi socialdemokrater bör därför kräva att EU inom ramen för FN:s säkerhetsråd initierar en samlad diskussion om kurdfrågan.

Dagens turbulens kring kurdfrågan manar till eftertanke. Den visar hur farlig situationen i Mellanöstern är på grund av förtrycket av kurderna. Både farlig för regionens befolkning och för hela världen. Frågan om kurdernas rättigheter är lika känslig som viktig. Vi socialdemokrater är ju övertygade om vikten av mänskliga rättigheterna, demokrati och fred. Därför är det vår uppgift att stå upp för det. Överallt i världen. Också i Kurdistan.

Laila Naraghi
Studerar vid Försvarshögskolan och är ledamot i socialdemokraternas rådslagsgrupp Världen/Utrikespolitik

Världens bästa fredsprisvinnare!

I måndags var jag på utdelningen av Rebelles Fredspris. For dit tillsammans med finaste Suk och Shoresh, i deras nya bil. Lyxigt! Inne på Subtopia var det fullt av gäster och ljus och färg och musik. Och vi bjöds på värsta föreställningen av Moulin Noir. Fantastiskt! Så himla rolig. Farid Mädjé var konferencier och ledde oss genom kvällen som bjöd på flera spännande överraskningar - och god mat också så klart.

Sedan kom prisutdelningen. Först delades Inre Fridspriset ut av Unni Drougge, sedan Rebells artistpris av Erik Rosales. Därefter var det dags för Rebells Fredspris. När motiveringen lästes upp blev jag tårögd, och glad, och pirrig och stolt över....... SHORESH RAHEM!!! Han fick priset för sitt arbete för fred och frid för unga människor i Kurdistan, sitt arbete med ungdomscentrat de byggt upp och för sitt otroliga engagemang som imponerat på människor runt om i vårt samhälle och i världen. Och som motiveringen sa (typ så här); Ett engagemang för fred som varken krig eller bidragsstrukturer kan knäcka.

Sukran hade vetat om det men inte sagt det till någon. Måste vara riktigt svårt att hålla på en sådan hemlighet :)

Wow, wow, wow! Trots att det nu är över ett dygn sedan utdelningen är jag fortfarande jätteglad! Jag har världens bästa vänner.

Kvällen avslutades med föreställning av Sirqus Alfon, och disco med DJ:n i Moulin Noir. Ajajaj!

Varför fegar Försvarsberedningen?

Rätt ord ur rätt mun spelar roll. Inte minst i internationell politik. Därför är Försvarsberedningens feghet ifråga om morden av journalister och kritiker i Ryssland oroande. Det handlar min krönika i Folkbladet om idag. Istället för att kalla saker vid deras rätta namn tassar beredningen runt frågan. Illa!

Helgens ECOSY-möte i Lissabon

Kom hem från Lissabon för några timmar sedan. Vi hade möte med ECOSY:s byrå över helgen (byrån samlar en representant från varje av ECOSY:s ca. 40 medlemsorganisation ECOSY). Många och bra diskussioner. Inte minst med anledning av ESP:s rådslagsarbete inför det valmanifest som nu håller på att arbetas fram. Jag och Hristo från Sofia (också han vicepresident i ECOSY) ledde diskussionen i arbetsgruppen som jobbar med ESP:s program om Europas roll i världen. Det som framför allt diskuterades var EU:s roll i arbetet för demokratisering av världen, kampen för MR, att den gemensamma jordbrukspolitiken måste förändras (eller kanske allra helst "Scrap CAP!") och hur EU ska förhålla sin i internationella frågor när det inte föreligger beslut från UNSC. Under helgen hade vi också Commission Meeting med kommissionen i byrån som jobbar med politiken som rör EU:s Gemensamma Utrikes och Säkerhetspolitik (GUSP/CFSP), där vi denna gång framför allt diskuterade Mellanöstern, EU-Afrika och Reformfördragets implikationer för EU:s Försvars- och Säkerhetspolitik. Jag leder den kommissionen tillsammans med Fransisco (som är ECOSY-vicepresident, boendes i Lissabon). Byråmötet antog också en rad resolutioner. Bland annat om Kosovo, om samarbetet EU-Afrika och om USA:s missilsystem.

Det var ett bra möte, härligt träffa alla, många spännande diskussioner och viktiga beslut för ECOSY:s politik och verksamhet. Intressant också - som alltid - höra uppdateringar om de senaste politiska utvecklingarna i de olika EU-länderna och från respektive lands socialdemokratiska rörelse. Pratade bland annat en god stund med våra franska kamrater. Som har val snart igen, lokalval till våren. Sinistra Giovanile (en av de två italienska medlemsorganisationerna) berättade om utvecklingen i moderpartiet (DS) som ju rätt nyligen gått samman med sitt samarbetsparti, något som innebär stora förändringar. Inte bara för italiensk politik. Utan för den socialdemokratiska rörelsen i landet. DS är ju det gamla italienska kommunistpartiet - ett av Europas förut största - som nu gått samman för att förmå förbättra italiensk politik och samhälle. Modigt!

Under helgen gästades vi också av portugisiska talare från ordförandeskapet och regeringen. Fokus var framför allt Portugals aktiva arbete för jämställdhet och mot diskriminering (de senaste åren har ett rejält lagstiftnings- och opinionsbildningsarbete genomförts av den socialitiska regeringen). Samt toppmötet mellan EU:s och Afrikas ledare som genomfördes bara några hundra meter från vårt möte. Mycket givande. Vi fick höra om hur mötet gick, inte minst ifråga om hur Mugabes närvaro påverkade.

Det är viktigt att toppmötet nu noga utvärderas. Och att de vackra orden om jämbördigt samarbete, mänskliga rättigheter och demokrati omvandlas till verklighet. Platser för möten för världens ledare är viktiga och rätt, men knappast tillräckligt. Nu gäller det att omsätta de vackra orden till handling!

Lissabon var varmt och härligt. På dagen sken solen. (Det var länge sedan man såg solen skina så där varmt och starkt.) Och nätterna var varligt ljumma. Extra kul var det så klart att få se Fransiscos - käraste Pakitos - fina lägenhet förut idag. Han har bara berättat om den tidigare. Stor, ljus rymlig, massa rum. Högt till tak och gammaldags, typisk sydeuropeisk. Väldigt vacker och högt belägen i ett hus med stilfullt trapphus. Tillsammans pratade vi om hur mycket vi saknade Laura. Finaste vännen Laura, som avgick som vicepresident på kongressen i våras efter sina två perioder i presidiet. Vi har rest, dansat, pratat, delat rum, skrivit, jobbat, städat, packat, mötat ihop. Laura; anledningen till att jag skaffade msn. Bara det! Nu bor och jobbar hon - mycket väl och mycket aktivt - inom politiken i Oviedo och Asturias.

Även om Lissabon är vackert och varmt och vänligt är Stockholm - mörkret till trots - inte så tokigt. Särskilt inte eftersom jag har Årets Rebellfest att se fram emot imorn.

Välkomna på julmingel!

Välkomna på julmingel i Stockholm hälsar Arena! Har lovat lägga det här på min blogg, sprid vidare du också. Vi ses där!

* * *

Arenagruppens julmingel

Glögg. Böcker. Pepparkakor. Författare. Clementiner. Tidningar. Julmusik.

Onsdag 12 december kl. 16-19

Ta med kollegor, släkt, vänner och hälsa på hos oss på Drottninggatan 83, 2 tr, kod 8303. T - Rådmansgatan, gå upp Tegnérgatan.

Hjärtligt välkomna!

Vill du veta mer? Ring 08-789 11 66 eller mejla ann-louise.gustavsson@arenagruppen.se.

Kommentarer till Försvarsberedningen idag på seminariet

För en stund sedan hemkommen från Folk och Försvars arrangemang med anledning av Försvarsberedningens rapport. Intressant! Dels så klart själva rapporten, dels försvarsberedningens respons på mina och de andra medverkandes synpunkter under dagens arrangemang.

I mitt anförande lyfte jag med anledning av rapporten, och inom ramen för programpunkten jag medverkade under, tre saker; om Ryssland, Gasledningen samt kurdfrågan.

Detta är mina tankar om det:

1: Utvecklingen i Ryssland.
- Försvarsberedningen berör inte det just genomförda valet, vilket kanske går att förstå med tanke på att det genomfördes i söndags. (Även om det självklart hade varit önskvärt att i alla fall mellan partierna nå samstämmighet ifråga om synen på valet och förberedelserna. Det är ju ändå något man känt till en längre tid.)
- Däremot är beredningens skrivning på sidan 34, sista meningen andra stycket förvånande. Beredningen skriver med anledning av Rysslands auktoritära utveckling: "Flera personer som vågat vara kritiska har omkommit under oklara omständigheter." Omkommit betyder enligt SAOL "dö i en olycka, förolyckas", och det är knappast vad man t.ex. kan kalla MORDET på Anna Politkovskaja. Det är anmärkningsvärt att beredningen inte vågar kalla saker vid deras rätta namn! Särskilt när bilagan som bifogats rapporten, men som beredningen inte står bakom gemensamt, använder ordet "mord" ifråga om detta.
- I ljuset av detta reses funderingar om varför beredningen inte vågar uttala sig mer om läget i Kosovo. Det nämns bara i en bisats. Trots att den 10/12 närmar sig med stormsteg. Det är inte alldeles märkligt att tankarna dras till att beredningen kan upplevas undfallande inför eventuell rysk irritation.
- Vidare är det intressant att notera hur beredningen talar om vikten av samordning mellan olika myndigheter och funktioner i samhället. I och med detta bör demokratibiståndets roll till Ryssland belysas, ett bistånd som är bestämt ska fasas ut. Ryska föreningar behöver stöd från omvärlden. Det tycks finnas en enighet mellan blocken, också sedan tidigare, om behov av att samordna bistånd och säkerhetsinsatser. Vad får detta för konsekvenser för Ryssland och för svenskt bistånd?

2. Gasledningen.
- Beredningen pekar ut vad de anser vara tre vägledande principer för Sveriges förhållningsätt till gasledningen genom Östersjön. a) strikta miljökrav b) ledningen ska underkastas European Energy Charter (EEC) c) transparans ifråga om ägande och drift av ledningen.
- Klokt tänkt i ett första skede. Rätt inriktning tycker jag.
- Men vad händer om det blir en konflikt mellan konsortiet och berörda länder? Enligt EEC finns då medlingsmekanismer som ska lösa konflikter mellan stater och mellan stater och företag. Frågan är då, hur ska det statskontrollerade NordStean räknas? Och om det går till konflikt, och frågan tas till International Court of Justice, vilken princip kommer att gälla? Inregistreringsprincipen (konsortiet är registerarat i Schweiz) eller aktieägarprincipen? Hur påverkar utfallet i Barcelona Traction Case? Det kan sätta Sverige i bekymmer, och andra länder också för den delen. Hur har beredningen räknat att detta påverkar?

3. Kurdfrågan
Ingenstans i rapporten, varken under avsnittet Mellanöstern eller avsnittet Europa, nämns detta vilket är märkligt. Frågan är brännande på den globala dagordningen. Inte minst med anledning av Turkiets agerande i förhållande till Irak. Än märkligare blir det i ljuset av den ganska rejäla genomgång som finns av läget i rapportens bilaga, varför har beredningen struntat i att beröra denna viktiga fråga i sin omvärldsanalys?

Beredningen svarade/kommenterade det mesta. Har antecknat ned och ska reflektera närmre kring vad som sas, och inte sas.

Vidare var de andra medverkande väldigt intressanta att lyssna till, till exempel UI:s direktör Tomas Ries, Bo Huldt från FHS och Annika Ström Melin. Återkomer till detta vid senare tillfälle, måste iväg på ett möte nu.

Om Försvarsberedningens rapport hos Folk och Försvar

Imorgon släpper Försvarsberedningen sin rapport, ska bli intressant att läsa. Folk och Försvar arrangerar i samband med detta ett seminarium där bland annat Försvarsberedningens ordförande och ledamöter medverkar för att diskutera och kommentera rapporten. För dig som inte ska delta imorgon kan du i alla fall följa beredningens presskonferens via regeringens hemsida. Om du inför morgondagens rapportsläpp vill läsa Försvarsberedningens tidigare rapporter kan du också läsa det där. Jag tycker det ska bli väldigt intressant att medverka på seminariet.

Ny mailadress. Och upplysande försvarsdebatt

Jag har skaffat ny mailadress:
laila.naraghi@gmail.com

Har gjort det medan jag sitter och följer försvarsdebatten i Riksdagen. SVT:s 24 Direkt är riktigt bra.

Debatten är rätt upplysande. I meningen att det ger en bild av den förvirringen som råder, och vad den innebär. Särskilt på vissa håll. Dessvärre är debatten inte lika upplyftande.

Frankrike och Italien i samma grupp

Har följt EM-lottningen. Tänk er, Frankrike och Italien i samma grupp i slutspelet. Värt att hålla ögonen på.

Helgens rådslag och festligheter

I fredags hade vi möte med rådslagsgruppen hela eftermiddagen. På förmiddagen var det hearing om globaliseringen. De inbjudna talarna var:
- Mario Aguja, fd parlamentsledamot och vice partiordförande i AKBAYAN.
- Elisabeth Dahlin, ambassadör, ansvarig för FN-programmet Globalt Ansvar om företagens ansvar i globaliseringen.
- Katarina Engberg, departementsråd, Försvarsdepartementet.
- Mr. Anjan Roy, Globaliserings och forskningsansvarig på Federation of Indian Chambers of Commerce and Industry (FICCI). Han deltog via Skype-videolänk.
- Guy Ryder, Secretary General of International Trade Union Confederation,
- Mats Wingborg, journalist och författare.
- Anders Ekblom, läkare och chef för läkemedelsföretaget Astrazenekas globala kliniska forskning.

De belyste flera delar av globaliseringen och gav värdefull information. Väldigt intressant lyssna till dem och diskutera globaliseringens form och effekter. På eftermiddagen fortsatte diskussionen på mötet. Också om andra saker. Dessutom fick vi samanställningen av de hittills inkomna synpunkterna, spännande! Men fortsätt skicka in, deadline för första omgången är inte förrän den 25 januari.

Igår hade Socialdemokraterna i Stockholm stort möte om det internationella rådslaget. Det var S-kvinnor i Stockholms AK och AK:s internationella utskott som stor som värdar för mötet som alla medlemmar var välkomna till. Jättemånga kom! Jag var inbjuden för att leda diskussionen i en av arbetsgrupperna, om Fred och frihet, och det var väldigt givande. Vår grupp diskuterade främst frågorna 4,5, 7 och 11 i rådslaget. Inspirerande att få lyssna till alla i gruppen. Tack S-kvinnor för inbjudan, och för ett bra arrangemang.

Helgens alla festligheter har också lyst upp i det här mörkaste vintermörkret som råder. Ulla och Peter hade julmingel i sin varma lägenhet igår. En massa god mat, en massa trevliga människor, en massa mysig stämning. Träffade en jätteintressant man från Ryssland och vi pratade om dagens val. Om det nu ens kan kallas för val... Och Andreas och Richard hade inflyttningsfest i sin nya vackra lägenhet. De vet hur man arrangerar tillställningar. Inget saknades. Mer behöver knappast sägas. Dessutom var Åsas födelsedagsmiddag perfekt i fredags. Aldrig är det så skönt att få komma hem till någon och få god mat och träffa roliga människor som på fredagar efter en hel mörk vintervecka. Vintern är bra när den blir upplyst!

Vill också tipsa om Hannas Kairoblogg! Spännande följa hennes vistelse i Egypten, gör det du också.