Färdig rapport! Fester och överraskningsbok

Igår lämnade jag in den färdiga versionen av min rapport till CRISMART: Kan kriser krypa? En begreppsutredning av "krypande kris". Känns toppen! Och snart ska den publiceras. Även om ämnet kan tyckas vara mycket smalare än den förra rapporten har det varit riktigt spännande att få jobba med den här studien, som ett litet äventyr.

Den senaste tiden har varit fylld av sistaskrivningar i studien och korr, av läsning av min kurslitteratur på kursen jag läser nu (jättespännande böcker), och roliga fester och härliga träffar med människor jag tycker om. Fantastiskt att få ha det så. Först var det Hans galna fest i början av februari med Renata och Emma, med massa folk, bortglömda skor, fågeltatueringar och märkliga sommarfrukoståterträffar. Dagen efter var det Renata och Mirella som hade fest - jag och Madde slutade sedan på Ljunggrens garvandes åt vad som kan minnas som betydelsefullt i barndomen. Helgen efter var Hans och jag på Jakops fina födelsedagsfest. Den inträffade på en av självaste kommersialismens kanske smartaste uppfinningar: alla hjärtans dag. Festen var väldigt trevlig - spännande människor och god mat, härlig musik och vacker lägenhet. Och framför allt: Intressanta samtal! Det var mycket rött och grönt i blandning. Rosor och maskrosor kan vara en riktigt fin mix ibland.

Och så har Kristin och jag äntligen träffats - så länge sedan men ändå inte. Kristin är klok, cool och kanon - jag minns fortfarande vår tid i Kalmar län (kursen i Vimmerby särskild, och den ödesdigra stunden på McDonald's) och är så glad för att vi nu är på samma ställe igen. Bästa mötessällskapet är hon också. Ett annat kärt återseende var med Camilla: en kall och sketen februarifredag - på fredagen den trettonde! - så kan det inte bli bättre än en god vän, månader av prat, en lagom fika följt av en perfekt mojito, minnen från Corsica, på Vasastans kanske bästa spanskaställe. Och till råga på allt: efter att av en slump ha hittat en så fin andrahandsaffär. Som om det inte kunde bli bättre fick Gabriella och jag äntligen träffas dagen efter, långpromenad på Djurgården i lagomlördagsväder och lunch på museum. Efter festen senare på kvällen med Hans var det dags för Renata och mig att göra ett kärt återseende med Zoki. Om än bara en halvtimma på Södra så desto lite längre på Kägelbanan. Saknade Madde som är i Österrike, men vi hördes i veckan och hon kommer hem till våren - det blir fina grejer det. Kvällen slutade med utsikt över stan och knappt ingen sömn, men söndagen efter lagade Åsa och jag mat. Så allt är precis som det ska vara. Och det gör mig så glad. Att träffa människor man tycker om är befriande. Tanken lyfts, hjärtat värms och idéerna kommer till en. Även om vintern är hur uttjatad som helst och det gärna fick vara över är fantastiska människor som eviga tomtebloss i snön.

Och ikväll har Challe och Ygnacio inflyttningsfest! Ska dit efter att jag träffat Afrikaambassadörerna från Göteborg som jag ska tala inför i början på deras kurshelg här i Sthlm. Det ska bli roligt!

I helgen ska jag sedan fortsätta skriva på en text som jag blivit ombedd att ta fram. Till en bok som det verkligen är en stor ära att få vara delaktig i. Jag lovar att berätta mer senare, när det börjar bli klart! Men redan nu kan ni få en riktigt bra låt - Sinatra svänger.