Jul året om, boktips och kaféism

I juletider gör man sånt som är viktigt. Träffar familj och vänner. Man har liknande rytm, gör typ samma saker, och allra viktigast - man är på samma plats. På det sättet kunde det få vara jul oftare. Så att vi oftare synkroniserades ihop.

Juldagarna hemma var just så. Många människor jag saknat fanns där. Först träffade jag Valle och Mariam och Pierre. Och så Mamma och Göte så klart, som gjort så fint i sina lägenheter och gjort en massa god mat. Stefan och jag tog en lång promenad och fikade sedan med hans föräldrar, de har ett så fint hem. Och så goda lussebullar de bakat. Hemma i Oskarshamn var också kära Charlotte. Och när vi sågs fick jag - för första gången - träffa Ignacio, som lämnat sitt jobb som advokat i Argentina, och sin lägenhet i centrala Buenos Aires, för att flytta hit. Modigt, och bra, tycker jag. Att träffa Charlotte var lika härligt som vanligt och diskussionerna med Ignacio var intressanta. Om Peron, Chavez, Argentina och annat viktigt. När de kom hem till oss hade de också värsta överraskningen med sig, Martin! Kändes som hundra år sedan vi sågs, men vi sågs nog - räknade vi ut - i förrförra valrörelsen. 2004. Dagen efter gick vi alla fyra, och tillsammans med Mamma, på julaftonens midnattsmässa i Stadskyrkan. Har aldrig gått på deras midnattsmässa förut, har tidigare varit i antingen Döderhult eller Missionskyrkan, men Stadskyrkan var verkligen grejt. Prästens (Mats-Ola) predikan var riktigt, riktigt bra. Satt som en smäck. Och så var det så roligt att Stefan medverkade! Han var den där som bar korset längst fram i det där tåget som prästen går sist i. När Stefan blir klar präst kommer han bli en så bra präst. På julafton - på dagen - träffade jag också fina Sofia. Allt var som förr, när hon och jag och Jenny sågs varje dag. Fantastiskt med människor man har gjort så mycket med, känner genom åren, och som - när man ses - känner den där härliga precis-som-vanligt-känslan med. På julafton fyller ju också Toggan år. I år fyllde han 70! Vi talades vid när jag var hemma. Torgny Nilsson som lärt mig en hel del om livet. Om arbetarrörelsen. Om att stå upp för det man tror på, och om att vara sig själv. Så mycket vi har gjort ihop. Han är trygg och cool och alla borde få ha en Torgny i sitt liv. Julen är en bra tid på året om man får ha vänner och familj nära.

Vill tipsa om några böcker som fyllt mina dagar också:
The Politics of Crisis Management - Public Leadership under Preassure, av Boin et al.
Krishantering på Svenska, av Sundelius et al.
Och så klart klassikern Essence of Decision - Explaining the Cuban Missile Crisis, av Allison och Zelikow

Träffade Zoran igår. Roxy var knökat så Underbar blev platsen. Lika kul som sist vid lussefikat. Idéerna överväldigar en ibland och puffar en fram och tillbaka. Det är i sådana tillfällen man känner sig rikare än, ja, typ Kung Krösus. Sedan, på Kammarkaregatan där hans kompis vände skivor, var det dags för KAFÉISM. Och sidan har växt sedan jag kollade sist. Snyggt!