Det är dags för...

...många olika saker.

Till exempel för mig att skriva en blogg.

Det var ett tag sedan, jag vet. Sedan jag sist skrev har jag börjat på ett nytt jobb, publicerat en ny studie hos Crismart, och blivit kär. Några har undrat om jag slutat blogga. Väl hemma i Oskarshamn känns det rätt att skriva några rader. Här skiner solen.

För några veckor sedan ringde OskarshamnsNyheterna och frågade om de kunde få intervjua mig någon dag i Oskarshamn. Eftersom jag då hade en hemresa inplanerad denna helg bestämde vi att vi skulle ses. Igår blev jag intervjuad på Stora (vackra) Torget här hemma. Det var spännande. Olika frågor jag inte tänkt på så mycket på sistone. Frågeställningar intressanta att få fundera på. Om makt, om socialdemokratin och hur den fungerar, om min kärlek till socialdemokratin, och om vad jag gör nu. Och sånt. Idag publicerades artikeln. En helsida inne i tidningen. Och sedan upptäckte jag överraskat att det också var typ halva tidningens framsida. Tack till er som hört av er och tyckt det varit bra! Det betyder mycket.

Intervjun igår påminde mig om hur det var för två år sedan. För exakt två år sedan. Jag blev nyfiken och kollade min blogg från den 31 juli 2007. Har inte tänkt mycket på det, men minns nu hur jag den dagen tyckte att måttet var rågat. Två år har nu gått och det har varit fantastiska år. Jag har fått studera jätteintressanta kurser på Försvarshögskolan och blivit klar med en examen. Jag är lyckligt lottad som också fått jobba på skolan, på Crismart, som har publicerat två av mina rapporter. Den om Carnegie har jag skrivit om tidigare, och i våras publicerades en ny med titeln "Kan kriser krypa?". Den hittar du här. Och den var riktigt, riktigt rolig att få jobba med. Jag hoppas att få återkomma till studier och universitetsmiljön igen någon gång.

För sedan jag senast skrev har jag också börjat jobba igen. Jag arbetar nu på Olof Palmes Internationella Center som pressekreterare hos Jens Orback, vår generalsekreterare. Jag började mitt jobb i april, och trivs fint. Särskilt eftersom jag brinner för arbetarrörelsens värderingar, och för socialdemokratins internationella uppgifter. Det är roligt att få chans att jobba där. Följ vår verksamhet på www.palmecenter.se. På kontoret delar jag rum med Sandra som är en riktig klippa.

Och sedan jag sist skrev har jag hunnit resa en del igen. Till Sydafrika och Zimbabwe med jobbet (som jag också skrev om i senaste Tvärdrag), liksom till Israel och Palestina. För första gången var jag i Gaza. Det var gripande och mycket känslosamt. I april var jag också i Bryssel för att bli avtackad efter fyra år som vicepresident i Ecosy. Och så har Renata och jag varit en vecka i Grekland. Världens bästa Renata. Som också var med mig hela min långa, fina, bästa, födelsedagshelg då jag blev så rejält firad av en hel massa härliga personer i dagarna tre! Tacktacktacktacktack för all omtanke, alla presenter, alla drinkar, mat och kärlek.

Också Samuele var med mig under hela firandet. Och han har ju också fyllt månaderna sedan sist jag skrev. Det började redan i vintras. Och hela våren och sommaren har varit fyllda med roliga utflykter, nya upplevelser, långa nätter, goda middagar, mycket dans, nya bekantskaper, massa skratt, mycket språk och grammatik, och mycket kärlek. Jag ser fram emot att träffa Paolo och Maria om några veckor, och Nonna och Nonno, senare i år.

Stefan och jag har just gått en lång promenad, han är en så fin vän. Imorse och igår grejade Mamma och jag i källaren och så har jag och Göte tittat på film. Snart ska jag ut till Kristdala och träffa Sofia, och Disa som är ny på jorden. Det har jag längtat efter. Välkommen kära du! Och hemma i Sthlm igen ser jag fram emot nästa vecka då jag ska få träffa Birgitta och Carro som det var länge sedan jag senast såg. Och så vill jag tacka Helena liksom Diego som vaktar lägenheten!

Tills vi hörs igen vill jag skicka mycket sol från Oskarshamn och denna glada-fina-sanna sång!

Inledningstalare på NATO-mötet, religionsprat med Pierre Schori, glada fester och en massa, massa annat

De senaste veckorna har varit fullproppade av roliga saker. Det märks att våren är här. Även om den har tvekat lite med ny snö, kalla vindar och snålblåst så märks det att våren ligger i luften. Härligt. Inte minst här hemma på Söder.

Jag har hunnit fika och träffa massa spännande människor som gett mig mängder av intressanta saker att tänka på. Sånt är väldigt roligt. Inte minst med anledning av det jag just nu skriver på. En lååång text till en spääännande bok. Träffade Peter för att fortsätta diskussionerna från bussresan mellan Baku och Tbilisi. Thomas K för att höra om hans erfarenheter från Afghanistan och hans fortsatta arbete med SSR på olika sätt. Marianne G för allt det viktiga vi brukar prata om. Och Agneta G för att prata minnen, livet, politiken och annat som är så himla viktigt. Det är fantastiskt att få ha så starka, erfarna och kloka kvinnor i sin närhet som kan ge perspektiv på saker och ting. Deras omtanke, kärlek och generositet betyder väldigt mycket.

Det var också bra att genom S-kvinnor i Sthlm få träffa både distriktsordförande Maria, deras västsahariska gäst och Kaj för att prata om situationen i Västsahara. Min senaste tidningskolumn handlade just också om Västsahara och Body Shops ofattbart okritiska kampanj för sina produkter med de marockanska rosorna som är vattnade med blod. Blev glad över Arvid Falks förfrågan om jag vill skriva hos dem, och över att de också ville publicera texten.

I mitten av mars var jag tillsammans med Mutti, Göte, Valle, Sonny och Lotta hemma hos Mickes, Tereses' och barnas nya superfina hus i Mariefred. Inne, ute, tak, golv, väggar, ljus, kök, tutti var så sprillans fint. Men framför allt var det en härlig dag med familj, god mat, prat och pys. På kvällen var Renata och jag och dansade på Södra, och Antoine spelade bland annat bästa italienska takterna. Dagen innan hade det också blivit utländskt. Efter Chepremiären tillsammans med Anna, Mattias, Joel, Marta och Markus och efterföljande dricka på Konstnärsbaren (som påminner så mkt om ngt annat ställe som jag bara inte kommer på vad det är) följde dans på Eken med två som tycker väldigt olika om Che, haha. Men filmen var väldigt sevärd, se den! På söndagen var det lunch med familjen här på söder.

Den 21 mars hade vi vårt distriktsårsmöte på ABF-huset. Vi inledde med ett seminarium tillsammans med Pierre Schori och Olle Burell, på temat: Internationell solidaritet i skärningspunkten mellan religion och politik. Kul att så många kom! Drygt 50 personer, och att diskussionen blev så spännande och bra. Vi ser nu fram emot den utlovade artikeln som Pierre och Olle kom på att de skulle skriva tillsammans på temat. Efter god lunch i den nya fina restaurangen på ABF-huset var det dags för själva årsmötet med bra diskussioner och viktiga bifallna motioner som nu skickats till Broderskapskongressen som är i Malmö i sommar. Det kändes också mycket roligt att få bli omvald som distriktsordförande och fortsätta engagemanget tillsammans med alla fina kamrater i distriktet. Tack för förtroendet, det känns jättebra! Det var också kul att få fortsätta traditionen att vi i Stockholms Broderskapsdistrikt genomför vårt årsmöte parallellt med Sthlms läns Broderskapsdistrikt, med olika gemensamma inslag. Vi står värdar vartannat år, och i år var det vår tur (förra året var det Sthlms län som var värdar och då var vi i Solna), och de gemensamma aktiviteterna var det inledande seminariet, lunchen och sedan eftermiddagsfikat. Vi ser nu mycket fram emot att få komma till vårt systerdistrikt nästa år!

Dagen efter var jag bjuden att tala i Oscars församling, efter mässan i Gustaf Adolfskyrkan. Temat var Makt och socialt ansvar, och om tron som inspiration i det politiska arbetet. Det var ett samtal mellan Stig Nyman från Kristdemokraterna och mig. Väldigt spännande. Och extra roligt att min fina mamma följde med på mässan och samtalet. Efteråt åkte hon tillbaka till Uppsala till syrran och de andra, och jag stannade kvar på Östermalm och fick god mat för kropp och själ hemma på Grev Turegatan. Och så var förra helgen också fylld av andra trevligheter. På fredagen godaste middagen (som vanligt) med Andreas, Richard, Molle och hans killkompis som jobbar i Japan, på gott italienskt ställe vid Mariatorget (inte det på hörnet nära Morfar Ginko utan det andra, en bit längre bortåt åt Zinkenshållet sett). Och på lördagskvällen hade Anna 30-årskalas på Kungsholmen. God mat, stor fest, många trevliga - snyggaste Gabriella, Richard, Andreas, Anna, Joel, Daniel och många fler - glad musik och mycket dans. Det verkar riktigt trevligt att fylla 30. Och nu senast i fredags bjöd Susana på argentinskt ute i Lindingö, tillsammans med Luisa, Crismart-Christer, Madeleine, Sigge och en varm fin brasa. Väl tillbaka i stan var det som upplagt för lite dans. Det märks att våren är i luften.

Har också fått se Gubbängen, besöka Nordiska museet, ätit stans bästa crêpes, och fira födelsedag i lördags på Södra bar med härligt sällskap och Antoines musik. Antoine som helt enkelt är stans bästa dj. I mars kan det inte bli bättre än så! Lördagskvällen inleddes tillsammans med Sthlms mest förtjusande systrar Renata och Mirela, och så Viktoria, och en massa andra i sällskapet, på Boban Markonics konsert på GK. Mama mia, han och hans orkester är ju bästbästbäst. Nästan lika bästbästbäst som kvällen som följde efter konserten! Jag ser fram emot mera vår, mera sommar, mera Renata och allt annat som är så bra med livet.

I söndags var jag bjuden att inledningstala på NATO-mötet på Södra teatern. Vilken ära och vad roligt att få lyssna till de andra talarna. Väldigt inspirerande! Och så härligt att få känna den energi som fanns på mötet bland alla deltagarna. I sången, bilderna, orden, dansuppvisningen, och blickarna. Jag kommer att berätta mer om mötet i min kolumn i det första numret av den nya tidningen Broderskap som kommer ut i april.

Till sist: njut av april!

Det blommar på en bra dag

Mitt apelsinträd har börjat få vårens första blommor. I helgen kom vackra vita knoppar och igår slog två ut. De doftar drömskt, nästan som den stora blomma jag luktade på när jag var i Portugal första gången. Eller de som blommade i det där vackra kvarteret jag besökte en morgon när Camilla och jag var på Korsika. Jag tog kort på dem med telefonen, men de försvann samtidigt som telefonen pajade.

Och igår träffade jag Henke och vi unnade oss en rekordlång lunch på moskén. Det var så länge sedan vi träffades och jag skrattade så jag höll på att tappa andan. CAPS LOCK-Henke är så himla bra. Och på kvällen fick jag träffa Åsa igen, med Richard och Andreas med flera, på Gondolen. Det var en bra dag. Nu ska jag gå och lyssna på en spännande författare.

Västerås & Viva la Vida, Muera la Muerte!

I onsdags var jag bjuden att föreläsa för Västerås' AK:s studiecirkel inför EP-valrörelsen, på temat Ett solidariskt Europa, om vår unions utrikes- och säkerhetspolitik. Dess utveckling, hur den fungerar, och vad vi socialdemokrater vill med den. Men också annat kom upp. Det var väldigt roligt! En härlig samling partimedlemmar, nya och gamla, yngre, medelålders, äldre. Jättekul att få komma - och spännande - att få ta del av diskussionen och synpunkterna om detta. Och de riktigt bra resultaten av grupparbetena. Tack för inbjudan! Och för den fina boken jag fick!

Svårt att bli trött på bra visor. Särskilt den här; Modena City Ramblers I ribelli della montagna. Så vacker att det nästan värker i bröstet. Påminner om Echenbergs ord: "Bravery, then, is a complex human trait . It would seem to depend on such measurable variables as leadership, training, and motivation".

Och här är Modena City Ramblers I Cento Passi från filmen med samma namn om Peppino Impastato, en ständig källa för inspiration. Skivan heter Viva la Vida, Muera la Muerte!

Pierre Schori, Olle Burell, du och jag - välkommen!

Måndagsförmiddagar brukar vara fina. Särskilt idag med röda tulpaner på byrån, Sinatra och Pausini i spelaren, och bara det att det äntligen är en vårmånad - mars! Nedan finns en inbjudan till ett spännande seminarium som vi i Broderskap Sthlm arrangerar tillsammans med ABF Sthlm (inbjudan finns också på Facebook och är bl.a. utskickad i vanliga medlemsinfon). Varmt välkommen!

Internationell solidaritet
– i skärningspunkten mellan religion och politik
Ett samtal om världen idag med Pierre Schori, Olle Burell, dig och mig

Svält, krig och förtryck. Fortfarande år 2009 är jorden fylld av stora orättvisor och skamliga missförhållanden. Men världen går att förändra! I en orättvis värld gäller det att stå upp för solidariteten. Det vi gör spelar roll. Viktiga ledstjärnor för detta – inspirerade av både politiska idéer och religiösa övertygelser – är bland andra Martin Luther King, Gandhi, Shirin Ebadi och Raoul Wallenberg.

Varmt välkommen till ett samtal om världen idag, om internationell solidaritet och om religion och politik. Vilken roll spelar religion och politik i världen? Vad krävs för att stärka solidariteten? Och vilken skillnad kan vi – du och jag – göra? Detta tar vi som utgångspunkt i ett samtal mellan Pierre Schori, Olle Burell, dig och mig.

Medverkande: Pierre Schori, chef för tankesmedjan Fride, f.d. FN-ambassadör och biståndsminister, och Olle Burell, verksamhetschef Palmecentret och ordförande för s-gruppen i Svenska Kyrkans kyrkomöte.

Plats: ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm
Tid: Lördagen den 21 mars kl. 11.00-12.30

Varmt välkommen!

Hälsar:
ABF Stockholm tillsammans med Stockholms Broderskapsdistrikt – Stockholms Kristna Socialdemokrater

Färdig rapport! Fester och överraskningsbok

Igår lämnade jag in den färdiga versionen av min rapport till CRISMART: Kan kriser krypa? En begreppsutredning av "krypande kris". Känns toppen! Och snart ska den publiceras. Även om ämnet kan tyckas vara mycket smalare än den förra rapporten har det varit riktigt spännande att få jobba med den här studien, som ett litet äventyr.

Den senaste tiden har varit fylld av sistaskrivningar i studien och korr, av läsning av min kurslitteratur på kursen jag läser nu (jättespännande böcker), och roliga fester och härliga träffar med människor jag tycker om. Fantastiskt att få ha det så. Först var det Hans galna fest i början av februari med Renata och Emma, med massa folk, bortglömda skor, fågeltatueringar och märkliga sommarfrukoståterträffar. Dagen efter var det Renata och Mirella som hade fest - jag och Madde slutade sedan på Ljunggrens garvandes åt vad som kan minnas som betydelsefullt i barndomen. Helgen efter var Hans och jag på Jakops fina födelsedagsfest. Den inträffade på en av självaste kommersialismens kanske smartaste uppfinningar: alla hjärtans dag. Festen var väldigt trevlig - spännande människor och god mat, härlig musik och vacker lägenhet. Och framför allt: Intressanta samtal! Det var mycket rött och grönt i blandning. Rosor och maskrosor kan vara en riktigt fin mix ibland.

Och så har Kristin och jag äntligen träffats - så länge sedan men ändå inte. Kristin är klok, cool och kanon - jag minns fortfarande vår tid i Kalmar län (kursen i Vimmerby särskild, och den ödesdigra stunden på McDonald's) och är så glad för att vi nu är på samma ställe igen. Bästa mötessällskapet är hon också. Ett annat kärt återseende var med Camilla: en kall och sketen februarifredag - på fredagen den trettonde! - så kan det inte bli bättre än en god vän, månader av prat, en lagom fika följt av en perfekt mojito, minnen från Corsica, på Vasastans kanske bästa spanskaställe. Och till råga på allt: efter att av en slump ha hittat en så fin andrahandsaffär. Som om det inte kunde bli bättre fick Gabriella och jag äntligen träffas dagen efter, långpromenad på Djurgården i lagomlördagsväder och lunch på museum. Efter festen senare på kvällen med Hans var det dags för Renata och mig att göra ett kärt återseende med Zoki. Om än bara en halvtimma på Södra så desto lite längre på Kägelbanan. Saknade Madde som är i Österrike, men vi hördes i veckan och hon kommer hem till våren - det blir fina grejer det. Kvällen slutade med utsikt över stan och knappt ingen sömn, men söndagen efter lagade Åsa och jag mat. Så allt är precis som det ska vara. Och det gör mig så glad. Att träffa människor man tycker om är befriande. Tanken lyfts, hjärtat värms och idéerna kommer till en. Även om vintern är hur uttjatad som helst och det gärna fick vara över är fantastiska människor som eviga tomtebloss i snön.

Och ikväll har Challe och Ygnacio inflyttningsfest! Ska dit efter att jag träffat Afrikaambassadörerna från Göteborg som jag ska tala inför i början på deras kurshelg här i Sthlm. Det ska bli roligt!

I helgen ska jag sedan fortsätta skriva på en text som jag blivit ombedd att ta fram. Till en bok som det verkligen är en stor ära att få vara delaktig i. Jag lovar att berätta mer senare, när det börjar bli klart! Men redan nu kan ni få en riktigt bra låt - Sinatra svänger.

Rikskonferensen i Sälen, Framtidsdagarna i Västerås, vinter i Sthlm

Rikskonferensen blev riktigt lyckad! Återigen: Stort tack till hela FoF-staben, till alla talare och medverkande, till alla deltagare och så klart till all personal på Högfjällshotellet! Tack också för alla snälla mail, sms och andra hälsningar som kommit efter konferensen - kul att få jobba med något som är så uppskattat och efterlängtat. Och uppmärksammat! Det blev ju mycket media från Sälen. Det kändes så klart också kul att det blev så bra eftersom detta blev den sista aktivitet jag ansvarade för under min tid på Folk och Försvar. Eftersom jag sa upp mig i slutet av december jobbade jag min sista dag på kansliet förra veckan. Nu har jag fortsatt mina studier vid Försvarshögskolan - för tillfället läser jag kursen Krig i Afrika som precis har startat. Mycket spännande. Jag har också fortsatt det analysjobb jag gör för Crismart. Är inne i slutskedet av rapporten jag skriver. Om begreppet krypande kris.

Så för tillfället njuter jag i fulla muggar över att få skriva, läsa, skriva, läsa, skriva, läsa. Kombinerat med att träffa människor jag tycker om. Idag Emma A, igår Maureen H. Och så Renata och Mirella förra veckan - äntligen! Och i fredags träffade jag Charlotte, Ignacio, Axel, Håkan och Carlos. Brukar inte gå ut i krokarna kring Sveavägen, men det var ett bra ställe de valt ut - Mårdern. Väldigt härligt att äntligen få träffa Charlotte igen. Bara det att få vara i samma stad. Fick också reda på från Carlos att Neruda egentligen hette Neftali Reyes. Kan man tänka sig.

Morgonen efter for jag till Västerås för partiets Framtidsdagar - roligt att få delta och lyssna och träffa många jag inte träffat på så länge. Inte minst partikamraterna från Oskarshamn; Peter, Rigmor, Lis, Yvonne och Yvonne, och så en massa andra vänner från olika håll och kanter! På söndagsmorgonen höll Wanja ett jättebra tal - inte bara för att hon talade så klokt om både EP-valet och kyrkovalet - utan också för att hon talade levande mot rasism och främlingsfientlighet och Sverigedemokraterna, och för jämlikhet och demokrati och ALLA människors lika värde. Jag medverkade sedan tillsammans med Göran Färm och Ann Linde på ett av söndagens seminarier som handlade om EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Kul att så många ville komma och delta i den diskussionen. Vi tar med oss det som kom fram in i sluttampen på rådslagsarbetet.

Ikväll är det dags för medlemsmöte med nomineringar inför kyrkovalet i Broderskapsdistriktet. Det ska bli roligt att träffa vännerna i Broderskap igen!