Angående: "Partiledningens offentliggörande" i Metro

Kommentar angående
- Niklas Svenssons artikel om mig i dagens Metro.
- partiledningens roll som omnämns i artikeln
- att det nu är dags att säga ifrån

1. Först vill jag kommentera rubriken: "Vill ta över SSU - anklagas för fusk".
"Vill ta över SSU": Nog vill jag gärna bli vald till ordförande för SSU - annars skulle jag aldrig kandidera. Men främst är det andra som vill att jag blir vald - annars skulle jag aldrig blivit nominerad av bland annat tolv SSU-distrikt. Och utan det skulle jag aldrig kandiderat. Jag känner stor ödmjukhet inför alla nomineringarna. Det känns jättestort att de/ni vill se mig och mitt engagemang på den posten.
"anklagas för fusk": Nä, jag anklagas faktiskt inte för fusk. Däremot ANKLAGADES jag och mitt gamla SSU-distrikt (och flera andra SSU-distrikt) för det. Japp, jag blev kallad till polisförhör och förhördes. Detta polisförhör ägde rum för TVÅ ÅR SEDAN. Dom ställde frågor. Jag svarade. Några månader efter det fick jag reda på att dom lagt ned fallet och anklagelserna mot oss i SSU-distriktet.
Sedan dess har jag inte haft mer kontakt med dem om det.

Jag är också medveten om att jag delar denna erfarenhet med väldigt många i SSU i min generation. Från många delar av landet. Självklart är det bra att jag granskas. Det vore dock bra om det var någon typ av nyans i artikeln och "nyheten". Även om nyanser kanske inte är Metros starka sida.

2. "Hemligstämplat polisförhör"
I artikeln framställs det som ngt skumt att polisförhöret är hemligstämplat. Jag blev väldigt förvånad när Niklas Svensson berättade det. Vet inte ens vad det betyder. Fick numret av Niklas Svensson till polisen för att kunna ringa och fråga men hade inte möjlighet igårkväll (Niklas Svensson och jag pratade vid 16-tiden) eftersom jag träffade SSU:arna i Skaraborg. (Jättekul möte! Bra samtal!), så om ngn vet vad det betyder får ni gärna berätta för mig. Niklas Svensson sa själv att det kanske kunde bero på att polisförhöret handlade om flera andra personer också. Jag vet inte, tydligen inte Niklas Svensson heller eftersom han inte skriver mer om det i artikeln.

3. Trist 1 - En av hundra saker
Jag minns de där åren när man var distriktsaktiv. Man höll på med 100 saker. Var upptagen varje kväll med möten, planeringar och studiecirklar. På helgerna var det kurser. Oftast som vi själva höll i. Det var demonstrationer, partiaktiviteter och facket i sommarland. Och mycket mycket annat. Skola, vänner, familj hamnade på andra plats eftersom det politiska engagemanget alltid prioriterades främst. Det var roliga år med glädje, politisk förändring och kamp. En av de typ 100 sakerna vi gjorde var medlemsrapporteringen. Den gjordes som den alltid hade gjorts och som vi hade lärt oss. Uppenbarligen var det helt fel det sätt vi gjorde det på. Och jag är glad att det kom fram så att vi kunde rätta till vårt hanterande och betala tillbaka pengar. Men det som gjordes var aldrig avsiktigt för att luras.
Jag delar den här erfarenheten med så många SSU:are. Hur vi har blivit upplärda om detta och hur lite tid vi la på det är inga ursäkter, bara förklaringar.
När jag skriver vi menar jag, både mig själv och SSU-distriktets styrelse. Och många andra SSU:are.

4. Trist 2 - Regionförbundet
Det är också trist hur de som ansvarade för att dela ut pengarna inte verkar ha ngt ansvar alls för att pengarna delas ut på rätt sätt. Och söks på rätt sätt. Jag tycker att det vore rimligt att Regionförbundet som ansvarade för detta i Kalmar län borde kunna ta ett bättre ansvar för att stötta de ungdomar som är engagerade på sin fritid i olika föreningar, när de sökte/söker pengar från Regionförbundet. Detta skriver jag inte för att skylla ifrån mig, utan för att vi ska kunna lära av det som hänt. Jag är säker på att om Regionförbundet varit bättre på sitt stöd till oss i det unga civila samhället hade detta inte hänt.

TILL SIST:

5. Partiledningen
I artikeln står det: "Enligt Metros källor har partiledningen en längre tid känt till anklagelserna mot Laila Naraghi och planerat ett offentliggörande."
Denna del tycker jag är särskilt intressant, kanske till och med roande. Låt mig förklara.
- Jag arbetade för partiledningen på Sveavägen 68 när jag blev kallad till polisförhör. Det var på inget sätt hemligt för mina arbetsgivare. De har vetat om det. De har också vetat om att sitautionen varit densamma för många SSU:are runt om i landet.
- Jag kan också förstå vilka som ligger bakom denna "information" till Metro. (Jag har förstått att jag inte är särskilt uppskattad av delar av partiledningen eller "centralt placerade personer" som man ibland kan uttrycka det som.) Och det vore ganska roligt att få se hur ett sådant "offentliggörande" skulle se ut. Skulle partiets presstjänst kalla till presskonferens på Sveavägen 68? Och vem skulle sitta där framme vid podiet på Sveavägen 68 och hålla i detta "offentliggörande"? Skulle det vara självaste "partiledningen" som satt där framme och sa"vi vill att ni ska veta att Laila Naraghi, 25 år från Oskarshamn, för två år sedan polisförhördes för anklagelserna om medlemsfusk. Detsamma som gäller för många SSU:are runt om i landet. Anklagelserna är nu nedlagda."
Skulle vara lite kul att se en sådan presskonferens. Farsartat liksom. Men vet vet, det kanske händer? Partiet har ju varit farsartat förut. Tragikomiskt liksom. Men å andra sidan behövs knappast en sådan presskonferens nu. "Partiledningen"/"Centralt placerade personer" har ju redan offentligjort detta genom att tala med Metro.

- Jag är rätt trött på det här argumentet om "partiledningen". Allvarligt talat. Det har jag varit sedan slutet av april. Då jag blev uppringd av "partiledningen" och tillsagd att jag under inga omständigheter fick vara med på foto med Mona Sahlin på första maj när jag var ungdomstalaren i Kalmar före hennes tal där. Nähä sa jag. (Jag tänkte: Som om jag bryr mig.) Och så frågade jag: "Varför inte det då?". Då fick jag svaret att Sahlin inte ville lägga sig i ordförandefrågan i SSU. Jag svarade att det var ett klokt svar, men jag undrade också då varför Sahlin varit på foto med den andra ordförandekandidaten bara några veckor innan i tidningen Fokus. Som svar fick jag bara att Mona inte ville vara på bild med mig. Jahapp.
Ärligt: I don't give a shit. Jag bryr mig inte om jag får vara på foto med Sahlin. Jag är bara trött på hur "centralt placerade personer" försöker spela i den här smeten.
- Kom nu inte och säg att "detta istället borde diskuteras internt". Det är knappast detta blogginlägg som drog in "partiledningen" i Metroartikeln. Utan det var ju någon av alla dessa anonyma källor som finns "centralt placerade". Som jag fått leva med i några månader. Och som istället för att kommunicera med mig och alla de som nominerat mig valt att prata skit om oss med media.

Nog är jag en intressant person. Men vi är tre som kandiderar till ledningsposter i SSU. Hur kommer det sig att bara en av dem (jag) granskas på detta sätt i media?
Jag tycker det är okej att granskas, men bilden blir inte särskilt balanserad. Men men, bilden är sällan balanserad i socialdemokratin:
EXEMPEL: Kolla gärna in partiets egna Pravda (AiP) och numret för några veckor sedan. Där framställer partiet det som att ledningsvalet i SSU redan är klart. Det är en trevlig artikel om valkommitténs föreslagna kandidater. Helt i stil med Pravda (jag har pluggat i Ryssland och är mkt intresserad av rysk historia.) Inte en rad fanns i artikeln om att det finns en kandidat som nominerats av tolv SSU-distrikt och som stöds av 14 delegationer och flera andra. Näpp, AiP/partiapparaten valde att helt enkelt ignorera det.
Efter det hörde många av sig för att fråga om vad som hänt, och om jag fortfarande var nominerad och ställde upp. Dom hörde av sig till mig. Undrar om folk också hörde av sig tll AiP och SAP? Många tyckte att jag skulle höra av mig till AiP. Jag gjorde inte det. Varför? Mest för att jag tycker att AiP själva borde inse detta. Men också för att jag inte orkar lägga energi på AiP. Det finns viktigare saker. Uppenbarligen.

Varför jag inte sagt ngt förut om allt detta? (Det finns så mkt mer av liknande karaktär.)
- För att jag i min naiva värld hoppades att det skulle kunna gå att genomföra ett ordförandeval i SSU på ett schysst sätt. Jag har inte velat prata om de här sakerna externt! Och inte om allt det andra som vi (jag och många distrikt och medlemmar) fått utstå heller. Om otrevliga telefonsamtal från "centralt placerade personer", elaka rykten, mobbing av medlemmar, hot och lockelser. Jag har försökt prata politik och framtid, om att förändra samhället och om hur vi i SSU ska kunna bli starkare och fler. Det är också det jag gjort under alla mina år i SSU. Jag har försökt diskutera sånt som unga människor brinner för, samt hur vi ska kunna förändra socialdemokratin.
För sanna mina ord, den behöver förändras om vi vill kunna förändra samhället med hjälp av vår rörelse!

Det tänker jag fortsätta göra.
För jag gick med i SSU för tio år sedan för jag var arg på samhällets orättvisor, på hur det funkade i skolan, miljöförstöringen, krigen och mkt annat.
Jag ville förändra.
Efter att ha läst om olika föreningar och organisationer gick jag med i SSU.
Här har jag varit aktiv och tillsammans med andra fått vara med och förändra en massa. Det är jag tacksam och stolt över.
Jag har alltid sagt vad jag tyckt i socialdemokratin. Det har inte alltid varit uppskattat av toppen. Däremot av medlemmar och människor jag mött hemma och på gator och torg. Och det är det som räknas.

Socialdemokratins värderingar är de bästa jag vet. De inger mod, och hopp om en annan värld. Nu gäller det bara att skapa en organisering som duger, och som förmår företräda dessa fina värderingar på ett så bra sätt som möjligt. Där det är okej att säga vad man tycker och där man inte behöver vara rädd för repressalier.