Stockmann som Heimat. Första mötet med Bosse.

Sverige, Sverige fosterland. Det är något speciellt med Sverige. Särskilt om våren. Den nyvakna krokusen mornar sig i solen och blåsippan rodnar ömt. Klarblå kvällar med magiska dofter smickrar en upptinad näsa. Sakta vi går genom stan och hör hur fåglarna återvänder från sydligare breddgrader. Borta bra, men hemma bäst. Det är något visst med ens hembyggd. Tyskan har ett ord som fångar precis det där området man håller kärt: Heimat. Ordboken översätter det som hemtrakt eller hembygd, men vad som gör ordet finurligt är att det är relativt. Detta skrev jag om i min senaste kolumn i Östran. Och om hur jag verkligen lärde mig förstå innebörden av ordet när jag pluggade i Ryssland. Då finska Stockmann blev del av mitt Heimat... Kanske också för min kinesiska klasskompis som hade varit på "icka" i Peking...

Har legat nedbäddad, genomsjuk i influensan hela helgen så det är skönt att kunna vara på benen igen. Träffade skarpa Stina i eftermiddags som gör sin praktik här i Stockholm, och sanna mina ord: Stina är lika grym som vanligt! Vad härligt det var att ses igen. Och ikväll har jag varit ute i Kista på mitt första styrelsemöte med Socialdemokraterna i Stockholms kommun, alltså för Sthlm Arbetarekommun. Detta eftersom Broderskapsdistriktets ordförande är adjungerad dit. Tillsammans med de andra sidoroganisationernas ordföranden. Det var ett väldigt trevligt och intressant möte. Det var första gången jag var på ett möte som Bosse Ringholm ledde. Hela mötet påminde om arbetarekommunsstyrelsemötena hemma i Oskarshamn, som jag gick på under många år - först som ersättare, sedan som ledamot, och sedan som VU-medlem. Och det är verkligen en glad liknelse. Åren hemma i AK var oerhört lärorika, inspirerande och bland det bästa jag har gjort i socialdemokratin ever. Och det är så roligt att nu få vara aktiv i Broderskap här i Sthlm, i min nya AK.