Oåterkalleligt

Det må vara kallt ute men en slinga av vår smög in genom mitt fönster. Och de senaste dagarna har vårtecknen varit oåterkalleliga. Påskliljorna på mitt bord, solen ovanför Jannes och min efterlängtade kaffestund, vatten utan is, knoppar på träden, helt plötsligt bara bra musik på radion. Gamla stan badandes i sol. Tankar till och från Paris. Ljust till senare och senare på kvällen. Och sol redan nu på morgonen. Om inte fullt ut så bit för bit.

Och så ett säkert vårtecken: Årsmötet jag om en stund ska till.