Tänderna mår okej. Barnen mår dåligt.

När vi är små lär vi oss att borsta tänderna noga varje morgon och kväll. Annars - sas det - skulle tandtrollen ge oss tandvärk. Hos tandläkaren gapade man stort och fick en leksak som belöning. Och på min tid kom flourtanten någon gång i månaden och gav oss små muggar med flourvatten i.

Häromdagen läste jag i morgontidningen om hur vi svenskar, särskilt barn och unga, stressar mer och mer. Och bara blir tröttare och tröttare. Enligt uppgifter från Statistiska Centralbyrån ökar tröttheten mest bland unga mellan 16 och 24 år. Sedan 1995 har tröttheten i denna grupp fyrdubblats. I en studie visade 15 procent av barnen mellan tio och tolv år tydliga tecken på stress. Och i en undersökning vid några gymnasieskolor i Stockholm rapporterades var tredje elev besväras av stressymptom såsom trötthet, huvudvärk, magont och sömnproblem. Trenden är tydlig. Barn och unga mår sämre. Stress och trötthet tar sig olika uttryck: Sunkig självkänsla, ständiga skärsår, självsvält, slagsmål, självmord. Detta är en av 2000-talets kanske största rättvisefrågor: Rätten för varje person att må bra och trivas med sig själv. Precis som man är! Det är en lyx få förunnad.

Den svenska tandvården skulle kunna stå modell för arbetet med att förbättra den psykiska hälsan bland barn och unga. Det handlade min krönika i Folkbladet om igår.