Middag med General Mahmoud Sangawi
Situationen i Irak är allvarlig. Våldet tar sig stor plats. Bomber, tortyr, tillfångataganden, illdåd. Det gör att rädslan och fruktan grasserar.
Men: Situationen är inte hopplös. Irak kommer att bli ett fredligt och demokratiskt land. Människor längtar efter att få leva i fred, frihet och demokrati. Det är denna längtan som gör att våldet aldrig vinner.
Igår åt jag middag med Mahmoud Sangawi. Han tillhör det verkställande utskottet för PUK (Patriotic Union of Kurdistan) och är President Jalal Talabanis ansvarige Peshmergachef. Sangawi är general och har varit aktiv i Peshmergan sedan 70-talet. Han arbetar nu bland annat med skapandet av en irakisk regional bataljon, i norra Irak, det vill säga i de irakiska delarna av Kurdistan.
Tillsammans med Shoresh Rahem träffades vi och hade en lång och intressant diskussion om läget i Irak, i de kurdiska delarna, om försvarsfrågor och - naturligtvis - förusättningarna för demokrati i området.
Särskilt interssant var det att få ta del av hans resonemang om de skilda förutsättningarna för en rörelse som peshmerga jämfört med ett statligt försvar. De lagliga, materiella, strategiska och disciplinära förutsättningarna är värda att belysa och här kan utvecklingen i norra Irak samt hela landet, lära oss en hel del. Något som också kan vara till nytta för andra länder och i internationellt fredsarbete.
De kurdiska delarna av Irak har fått utstå en lång rad, obeskrivbara grymheter genom historien. Inte minst i modern tid under Saddam Hussein. Bombningar, kemisk stridsföring, tillfångataganden av hundratusentals kvinnor som blivit offer för slavhandel och sålts som fruar till män i andra länder. För att Irak ska kunna läka och komma vidare krävs en rejäl försoningsprocess. Och det är svårt att inte låta bli att tänka på Sydafrika och Desmund Tutus försoningsarbete, även om Irak måste finna en modell som passar just Irak.
Det är också intressant att notera militärens olika roller för demokratiutveckling i olika länder. I Sverige var militären, försvaret, länge en angelägenhet som styrdes och kontrollerades av överklassen och adeln. Och kungahuset så klart. Militären symboliserade inte demokrati och folkets frihet. I Irak är läget annorlunda. I en miljö präglad, genomsyrad, av fundamentalistiskt våld - där antidemokratiska krafter utnyttjar våldet för att slå mot människors rättigheter - krävs ett försvar som kan försvara en demokratisk utveckling. Det är ingen enkel situation. Men inte heller omöjlig. Demokratin är fredlig till sin natur. Den både kräver fred och skapar fred. Demokratin är också den enda styrelseform som kan förmå lösa konflikter fredligt. Något som allt för sällan diskuteras. Men hur gör man när krafter motsätter sig demokratin genom våld? Då måste demokratin försvara sig. Militärt försvar är inte alltid nödvändigt, men ibland är det det. Andra världskriget var ett sådant exempel. Hotet från Hitler behövde bemötas med militära medel.
Den irakiska militärens roll för en demokratisk utveckling skiljer sig därmed från till exempel den svenska militärens roll för den demokratiska utvecklingen i Sverige för cirka hundra år sedan. Diskussioner och utbyten kan fördjupa kunskapen om vad detta innebär och vad vi kan lära av det för den svenska försvarsomställningen. Folklig förankring torde vara ett nyckelord i denna diskussion.
Sverige och EU behöver arbeta mer med Irak. Inom politiken, försvaret, näringslivet och civila samhället. Både Europa och Irak skulle ha mycket att vinna på detta. Ett första, och viktigt, steg är att alla EU-länder öppnar konsulat eller ambassader i Irak. Sverige borde göra det på en gång! Det skulle förenkla för bland annat organisationer, skolor och företag att samarbeta med irakiska organisationer, skolor och företag. Till exempel.
Mahmoud gav mig en bok han skrivit. Den handlar om hans liv, kampen för demokrati i Irak och för kurdernas rättigheter, om hans liv i Peshmerga och om hans vänner. Boken är på kurdiska men arbetet med att översätta den till svenska har påbörjats. Lyckans det bokförlag som får möjlighet att ge ut den!
Men: Situationen är inte hopplös. Irak kommer att bli ett fredligt och demokratiskt land. Människor längtar efter att få leva i fred, frihet och demokrati. Det är denna längtan som gör att våldet aldrig vinner.
Igår åt jag middag med Mahmoud Sangawi. Han tillhör det verkställande utskottet för PUK (Patriotic Union of Kurdistan) och är President Jalal Talabanis ansvarige Peshmergachef. Sangawi är general och har varit aktiv i Peshmergan sedan 70-talet. Han arbetar nu bland annat med skapandet av en irakisk regional bataljon, i norra Irak, det vill säga i de irakiska delarna av Kurdistan.
Tillsammans med Shoresh Rahem träffades vi och hade en lång och intressant diskussion om läget i Irak, i de kurdiska delarna, om försvarsfrågor och - naturligtvis - förusättningarna för demokrati i området.
Särskilt interssant var det att få ta del av hans resonemang om de skilda förutsättningarna för en rörelse som peshmerga jämfört med ett statligt försvar. De lagliga, materiella, strategiska och disciplinära förutsättningarna är värda att belysa och här kan utvecklingen i norra Irak samt hela landet, lära oss en hel del. Något som också kan vara till nytta för andra länder och i internationellt fredsarbete.
De kurdiska delarna av Irak har fått utstå en lång rad, obeskrivbara grymheter genom historien. Inte minst i modern tid under Saddam Hussein. Bombningar, kemisk stridsföring, tillfångataganden av hundratusentals kvinnor som blivit offer för slavhandel och sålts som fruar till män i andra länder. För att Irak ska kunna läka och komma vidare krävs en rejäl försoningsprocess. Och det är svårt att inte låta bli att tänka på Sydafrika och Desmund Tutus försoningsarbete, även om Irak måste finna en modell som passar just Irak.
Det är också intressant att notera militärens olika roller för demokratiutveckling i olika länder. I Sverige var militären, försvaret, länge en angelägenhet som styrdes och kontrollerades av överklassen och adeln. Och kungahuset så klart. Militären symboliserade inte demokrati och folkets frihet. I Irak är läget annorlunda. I en miljö präglad, genomsyrad, av fundamentalistiskt våld - där antidemokratiska krafter utnyttjar våldet för att slå mot människors rättigheter - krävs ett försvar som kan försvara en demokratisk utveckling. Det är ingen enkel situation. Men inte heller omöjlig. Demokratin är fredlig till sin natur. Den både kräver fred och skapar fred. Demokratin är också den enda styrelseform som kan förmå lösa konflikter fredligt. Något som allt för sällan diskuteras. Men hur gör man när krafter motsätter sig demokratin genom våld? Då måste demokratin försvara sig. Militärt försvar är inte alltid nödvändigt, men ibland är det det. Andra världskriget var ett sådant exempel. Hotet från Hitler behövde bemötas med militära medel.
Den irakiska militärens roll för en demokratisk utveckling skiljer sig därmed från till exempel den svenska militärens roll för den demokratiska utvecklingen i Sverige för cirka hundra år sedan. Diskussioner och utbyten kan fördjupa kunskapen om vad detta innebär och vad vi kan lära av det för den svenska försvarsomställningen. Folklig förankring torde vara ett nyckelord i denna diskussion.
Sverige och EU behöver arbeta mer med Irak. Inom politiken, försvaret, näringslivet och civila samhället. Både Europa och Irak skulle ha mycket att vinna på detta. Ett första, och viktigt, steg är att alla EU-länder öppnar konsulat eller ambassader i Irak. Sverige borde göra det på en gång! Det skulle förenkla för bland annat organisationer, skolor och företag att samarbeta med irakiska organisationer, skolor och företag. Till exempel.
Mahmoud gav mig en bok han skrivit. Den handlar om hans liv, kampen för demokrati i Irak och för kurdernas rättigheter, om hans liv i Peshmerga och om hans vänner. Boken är på kurdiska men arbetet med att översätta den till svenska har påbörjats. Lyckans det bokförlag som får möjlighet att ge ut den!
posted by Laila at 1:12 em
1 Comments:
Visste du att den generalen som du satt och åt middag med är en journalist mördare i Kurdiska delen av Iraq. Han gjorde en fru utan make och ett nyfött utan pappa. Jag tycker att Svenska politiker ska bojkotta sådana individers vars händer är röda med oskyldiga människors liv.
Skicka en kommentar
<< Home