Protest mot mörkret, del 4

Gardinerna fladdrade i den öppna balkongdörren. Första kakan hade blivit bränd så Zoran hade inget val annat än att vädra. Trots kylan. Grannarna hade tydligen också sina balkongdörrar på glänt. Ut dansade musiken, blandades och skapade ny. Om han som ville ramla från stjärnorna med hon som var evigt ung. Han hörde röster. Det var fest på flera ställen i huset. Han tog den färdiggräddade kakan och gick ut i trappuppgången. Plingade på, men ångrade sig genast. Han orkade ju inte träffa någon. Dörren öppnades och han översköljdes av lycka. Han trodde att snygg-Erik skulle stå där, men istället var det Olof. Brunbränd och med solblont hår. Som Kalles Kaviar. Tänk att man kunde bli så glad av att träffa någon som honom.
- Är du hemma? Var det enda han kunde få ur sig.
- Visst, kom tillbaka imorse. Du måste se Zanzibar. Men fan va det var mörkt. Bra att du kommer! Fick du mitt sms eller? Jag har en grej du måste se, jag fattar inte vad det är för nåt. Olof slängde en blick bakåt i rummet och drog med Zoran in i hallen.