11.12.2007

Protest mot mörkret, del 1

Sammanträdet led mot sitt slut. Redogörelsen hade innehållit fina resultat och stämningen var god. Prognoserna visade på framgång. Ledamöterna samlade ihop sina papper.
Herr Brömse trummade med sina blekfeta fingrar mot den massiva bordsskivan. Han tänkte på hur skönt det skulle bli att få komma hem och ta på sig tofflorna han fått förra julen. De hade precis börjat bli perfekt ingångna. Han skulle sätta sig i fåtöljen och dricka ett glas whisky. Inte förrän imorn skulle frun komma hem efter sin resa till Maldiverna.
Djupt försjunken i sina tankar ryckte han till när mannen längst bort vid bordsänden, herr Henriksson, tvärt ställde sig upp. Brömse brukade aldrig lägga märke till honom. Henriksson umgicks mest med Mr Broer. Därför blev Brömse konfunderad när han såg Henrikssons utstyrsel. Brukade han vara klädd så där?
Medan Brömse harklade sig gav han fru Jones, som satt på hans högra sida, ett papper. Hon tittade förvånat på det.
- Jag brukar inte ta till orda, sa Henriksson. Och jag ska fatta mig kort. Jag vill härmed lämna in en protest.
Han tystnade, sneglade ned på en skrynklig lapp han höll i handen.
- En protest mot mörkret. Vi kan inte fortsätta låtsas som att det här är oundvikligt. Vi har ett ansvar. Ni minns också vad som hände den 17 augusti det där året. Eller hur?
Det gick en kall kår genom herr Brömse. Han mindes. Var det därför han var klädd så där? Mer än någonsin längtade han nu efter sina tofflor och sin whisky.