Veckoslut är sköna slut

Härliga dagar i slutet av denna vecka. Middag med vännerna från Balkan och med Zoran förgyllde regntorsdagen, god mat och härlig vänskap från nya bekantskaper. Tack för mat och presenter Danijela, "Sven", och andra! I fredags såg jag This is England hemma hos en vän. Den var bra men mörk. Visst fanns det ljus i den, men ändå. Jag gillade Woody, han verkade snäll. Måste tänka mer på den där filmen, har inte smält hela än tror jag. Väl tillbaka hemma igår började en kväll jag sent ska glömma. Först hemma i Andrés fina nya lägenhet på Kungsholmen. En balkong fylld av växter, finaste utsikten och god mat (igen). Grattis på födelsedagen igen! Vi ses snart. Sedan kusin-Caro och Micke och stort company på Grill. Fick trevligt sällskap till bords på båda sidor. Diskussioner om kommunikationskonsulting på höger sida, forskning på vänster. Stimulerande. Men intressanta diskussioner till trots var det ändå allra härligast att få träffa Caro och Micke igen. Fina kusiner är så fint att ha. Det var för länge sedan sist, men nu kanske det blir andra bullar. Vi är ju typ nästan grannar! Sedan till Åtråvärda Åsa och hennes inflyttningsfest. Lika skönt kliva innanför den där dörren varje gång. Vet inte om jag någonsin varit på ett ställa så tätt förknippat med glädje. Måste vara Stockholms bästa lägenhet Åsa. Igårkväll fylld på golv, fönster, stolar och säng. Ändå lyckades vi skapa dansgolv - ingen styr som du Richard! Jonas' djande slog rekord precis som chokladen. Särskilt Andreas' Noblesse. Vi ses snart hos er! Men roligast var kanske ändå teckningen Micke och jonas gjorde. Och jag grejade med också. Många fina vänner är så bra att ha! Inte många slut som är så sköna som veckoslut.

I fredags såg jag en tavla på Che Guevara hemma hos min vän som envisades att säga Ernesto eftersom smeknamn är till för människor man inte känner, typ. Låten jag försökte förklara, men som jag inte kan texten särskilt väl till hittar du på deezer.com, sök på: Hasta Siempre med Motivés. Den är till dig, och många fler.