8.08.2007

Tack, vi ses!

I flera veckor har jag sett fram emot onsdagen den här veckan. För då skulle SSU:s ordförandeval vara över. Nu är det över. Det känns skönt. Jag känner ödmjukhet inför det fantastiska stöd många SSU-distrikt, SSU-kommuner, medlemmar och aktivister har visat. Att ha varit deras ordförandekandidat har varit en stor ära. Det är med stolthet jag har lyssnat på hur de har resonerat om politik och organisation. Hur de konsekvent har stått för sin tro på en öppen och ärlig organisation, för unga människors engagemang och mot fulspel och mygel. Och för en modig socialdemokratisk politik. Jag är stolt över att ha fått vara deras – er! – kandidat. Tack för alla 115 röster, alla nomineringar, allt förtroende. Men framför allt: Tack för att jag har fått ta del av ert politiska engagemang!

Idag fick jag frågan om jag ångrade mig att jag lät mig nomineras. Men nej, det gör jag inte. Tvärtom! När SSU-distrikt och medlemmar har velat stödja mig har det varit naturligt att låta dem bestämma. Det är i deras händer det ska ligga vem de vill nominera. Inte i mina. Men visst hade sommaren varit mer somrig om jag hade sluppit uppleva vissa saker. Om jag hade sluppit hur det spridits hemliga skrifter i SSU där distrikten som nominerat mig utmålats som ”skogshöger” och jag själv som någon som vill splittra förbundet. Hur det på SSU:s community på Internet har spritts rykten och lögner om mig. Och hur dessa rykten och lögner har återkommit bland de frågor journalister ställt mig. För mig har det varit viktigt att förmå hantera allt detta så att de som har nominerat mig inte ska bli ledsna på grund av all skit som sprids och känna sig tvungna att bete sig likadant. På sätt och vis är det med stolthet jag sett att ryktestrycket varit hårdast mot mig och inte om de andra ledningskandidaterna, eftersom jag tar det som intäkt på att de som stödde mig inte har pratat skit om andra. Det är trist att alla inte hållit sig till detta, och det har gjort att många farit illa. Men vad värre är: Det har skadat SSU.

SSU-förbundet mår inte bra. Många SSU-distrikt känner sig utanför. Förbundsexpeditionen i Stockholm har under perioder de senaste åren haft fler anställda än vad alla SSU-distrikt haft tillsammans ute i landet. Och den ibland stora mediala turbulensen på förbundsnivå har gjort det jobbigt för medlemmar lokalt. SSU har förknippats mer med skriverier i media än med politisk förändring. Men det går att lösa. Det går att skapa delaktighet, sammanhållning och politisk förändring! Men det görs bara om man pratar med varandra och lyssnar till vad alla har att säga. Dessvärre tillåts man knappt prata om de här sakerna i SSU. Då kallas man svikare. Jag är inte den enda som känt mig sönderklämd i det dilemmat.

Sedan jag var 14 år har jag genom SSU och socialdemokratin tillsammans med andra fått förändra vår omvärld. Det har präglat mig och jag vet att politisk förändring är möjligt. Och nödvändigt! Jag vill önska SSU och alla SSU:are ett varmt lycka till i det viktiga politiska arbetet. Jag ser fram emot att fortsätta kämpa för rättvisa tillsammans med er och många andra! Det är vårt ansvar som människor och demokratiska socialister. Vi har många uppgifter framför oss!

4 Comments:

Blogger martin said...

Tack för att du är så modig! Vi behöver många fler röster som vågar sticka ut. Och tack för att du är en så god förlorare.

OM SSU skall kunna växa måste man givetvis ha en organisation ute bland medlemmarna och inte instängda på ett loft i Stockholm. Det är helt vansinnigt att många stora svenska städer saknar SSU personal - och följaktligen också en livaktig lokalorganisation - vem är det som skall arrangera alla discos egentligen?

I jämförelse med s-studenter, s-kvinnor och broderskap badar SSU i pengar och personal, men får man så mycket mer gjort?

8/09/2007 10:16 fm  
Blogger Peter Bengtsson said...

Laila, jag vill bara säga att jag är djupt imponerad över ditt politiska engagemang och din politiska glöd. Jag tycker som du att det är tråkigt att detta valet har präglats av smutskastning. En sak jag är stolt över är att vår sida inte har ägnat sig åt denna smutskastning. Jag hoppas och tror att du kommer att gå långt inom politiken. Det är få som fått mig att känna mig så stolt att vara ung socialdemokrat som du har. Ta hand om dig!

// Din vän, Peter (Jämtland)

8/09/2007 11:05 fm  
Blogger Jonatan Mattila said...

Hej kramnisse!
Ledsen att jag inte kan vara med på kongressen. Hade mer än allt annat på jorden velat varit där nu och stöttat dig, stöttat mina vänner från västernorrland och framför allt, påverkat. Tyvärr så kan jag inte de eftersom jag ligger hemma i körtelfeber. Som tur är så har jag dock hittat live webtv från kongressen, och jag följer debatterna med spänning.
När ordförandevalet skulle vara var jag otroligt nervös. Mina naglar är nu nedbitna till nagelbanden och det är bitmärken på min penna. Jag vet vad du har fått gått igenom inför den stunden. Smuttskastsning, osanna rykten, svek. Trots det stod du stark när valet skulle ta plats. Jag har aldrig tidigare mött en människa med ett sådant starkt psyke som Du! Jag är otroligt, otroligt, OTROLIGT impoonerad över dig, och faktiskt även avundsjuk. Trots allt som händer står du stadigt, och det är ett tecken på hur stark du är som människa. Jag är ledsen över att valet inte blev som vi hade hoppats på, men jag vet att du kommer att uträtta jättemycket bra saker även fast du inte står med titeln som ordförande för SSU. Du har viljan och idéerna och du är bäst på att engagera andra. SSU behöver sådanna som dig! Lycka till så ses vi snart hoppas jag!

STORA KRAMAR
Jonatan Mattila

8/09/2007 12:26 em  
Blogger Andreas said...

Det var mycket bra gjort av dig att hålla ut hela vägen, många andra skulle fallit halvvägs.

Vi som stod (och givetvis fortfarande står) bakom dig ska fortsätta med ärlighet och sunt bondförnuft, och slutligen kommer vi att lyckas.

Lycka till Laila!

/andreas

8/11/2007 6:06 em  

Skicka en kommentar

<< Home