Nu i Almedalen. Bästa stället under veckan att hänga på är SILON! Gå dit. Där finns bland annat Rädda barnen, Unifem och många andra. Rättvisemärkt mat, bra diskussioner och goda vänner. Självklart är Hamnplan fem, LO:s tillhåll också gött. Men även om det finns mkt bra med Almedalen, så finns också så mkt snack och trams och fjäsk. Men det går ju att ignorera, men det tar en del energi. Jaja, sånt är livet.

Morgonens paneldiskussion – Licence to rape – arrangerat av S-studenter och situationen i Burma var intressant. Kul att få medverka. Bra diskussion om UNSC Resolution 1325. Viktigt att komma ihåg att den INTE reglerar, tar hänsyn till enskilda företags/marknadskrafters ansvar för resolutionens innehåll. Detta slår förstås mot Burma och de burmesiska kvinnornas situation. Enskilda företag håller Burmas militärdikatatur under armarna med hjälp av de inkomster man hjälper juntan med. Företag som därmed BÅDE bidrar till juntans förtryck och de systematiska våldtäkterna OCH själva systematiskt utnyttjar kvinnor i industrin. För er som inte läst den burmesiska kvinnorörelsens rapporter, gör det! Och agera! Engagera er. Till exempel i S-studenters Burmautskott, Amnesty eller FN-förbundet.

Och ikväll talade Mona. Det var bra att hon lyfte många ungdomsfrågor! Riktigt bra. Men framför allt var det bra att talet var bättre än intervjun med Mona i senaste Kupé (SJ:s tidning). Där hon bland sina tre viktigaste frågor varken nämner jobben eller skolan. Illa. Så det var ju bra att det inte var så i kvällens tal.
(Det hade dock inte skadat om hon i alla fall hade sagt något också om de allvarliga utrikespolitiska frågor vi nu har. Darfur, Västsahara, Mellanöstern, Kina, Ryssland! Inte ett ljud.)