Polisen, sablar och ärliga Astrid

Vilken helg det varit! Har träffat en massa engagerade och kloka SSU:are i vårsolen. Först hos SSU:arna i Västmanland på två kurser och två olika pass. Ett om Socialdemokratins framtid och ett om Internationell solidaritet, politik och verksamhet. Vad kul det var! Tack för goda idéer och inspel. Och vilken god kladdkaka ni bjöd på! (Fick förklarat för mig att hemligheten är en massa ägg, inget bakpulver och lååång tid i ugnen.) Sedan bar det av till SSU:arna i Uppland på deras Argumentationskurs, med värsta sköna stämningen och imorse höll jag passet om att delta i debatter. Förberedelser, att tänka på, tips och sånt. Och igår spelade vi TP. Lärde oss sjukaste grejen:
Svenska poliser bar sabel fram till 1964. Japp, du läste rätt: S A B E L. -64 bytte man ut det mot batonger.
Fast detta är ändå inte lika sjukt som att polisen idag använder ammunition (hålspettsammunition) som enligt Haagkonventionen är förbjuden att använda i krig. Så försvaret får inte använda det. Men staten - polisen - kan använda det mot svenska medborgare. Hallå polisen? Dags att rensa upp lite i lagren va?

När jag satt och läste tidningen på tåget igår, och vårsverige for förbi utanför, kom jag att tänka på Astrid Lindgren och på Rasmus på Luffen. Kom ihåg den sång - Fri som en fågel - som Oskar (den luffare Rasmus möter i ladan) sjöng. Lätt att tänka på den när våren står i full blom och man kan skaka av sig en massa vinterskit. Kom att tänka på Rasmus och Oskar, och på att ju mer rakryggad Oskar gick, ju ärligare han var, desto friare blev han. Astrids böcker är smarta. Tack alla i min barndom - dagmamma-Ulla, dagisfröknar, släktingar och familj - som pepprade mig med Astrid. Hon är grymmast. Alla barn förtjänar att få höra hennes grejer.