5.17.2007

Enighet ♥ öppenhet = sant

Igårkväll träffade jag en av de klokaste vännerna. Tillsammans gick vi en promenad. Vi pratade (fast han pratade mest eftersom jag börjar bli snorförkyld) om nödvändigheten att förändra saker, om svenska partier och om Latinamerika och Colombia. Jag önskar att mäktiga intressen skulle kunna sluta utnyttja Latinamerika! Jag förstår att flera av er som surfat in här vill läsa om vad jag säger angående SSU:s valkommittés beslut. Men nu fick ni i alla fall en pytteliten dos Latinamerika. (För det är viktigt!) Kolla också gärna in denna länk.

Okej, angående valkommittén. Detta kan bli lite långt. Låt oss börja i denna ände:
Vi i SSU ska syssla med politik och verksamhet. Afrikakonferensen i helgen var ett bra exempel på det. (Läs min blogg från i måndags.) SSU Falköpings konsert på fredag är ett annat exempel (ska bli jättekul att tala där!) och SSU Bohusläns kurser i helgen ytterligare ett (vi ses snart!) SSU ska förändra saker och ting, för samhället är så sjukt orättvist! Det är vår uppgift.

För att kunna förändra samhället, världen, måste vi vara ett gott verktyg. Vi måste funka, och funka bra! Det är därför det är viktigt att vi tar hand om vår organisation, vår rörelse. Det är genom ORGANISERINGEN som vi kan förändra. Unga människors vilja att tillsammans med andra organisera sig är vår främsta resurs. Därför är frågor om organisationen viktiga. Därför skriver jag denna blogg fast det finns så mycket annat att skriva om idag (typ valet på Filippinerna som är rena farsen.) Men kom ihåg varför vi pratar om vår organisation: Jo, för att vårt mål är att förändra samhället.

Innan jag fortsätter vill jag passa på att säga tack för de tolv distriktsnomineringarna jag har fått ang. valet av ny SSU-ordförande. Stort! Och för allt stöd och pepp jag får från medlemmar i andra SSU-distrikt. Det betyder mycket. Särskilt tack till er, flera stycken, som hört av er och som har lämnat SSU/rörelsen just för att ni är trötta på hur saker fungerar och på hur ni blivit behandlade. Era erfarenheter är värdefulla och ack så sjuka. Vad ni berättar bekräftar riktigheten i vad Willy Brandt skrev till Olof Palme och Bruno Kreisky (samma citat som jag har i min presentation här på bloggen): "Förändringar och reformer måste fattas, förstås och drivas fram som nödvändigheter och gemensamma uppgifter av solidariska medkämpar. Detta förutsätter dock ... att socialdemokratin kan uppbringa tillräcklig vilja till öppenhet och tolerans."

De följande orden kommer säkert att fördömas och jag själv utmålas som illojal. Men det mest lojala man kan göra mot arbetarrrörelsen, SSU och våra värderingar är att tala klarspråk. Den som inte kan beskriva problem, kan heller inte göra något åt dem. Jag älskar vår rörelse, men jag hatar att se den förfalla. Lojalitet handlar om ärlighet.

Ni som känner mig, och som pratat med mig på sistone, vet att jag inte förväntade mig att bli valkommitténs förslag. De tolv distrikt som nominerat mig förväntade inte det sig riktigt heller tror jag. Varför? För att vi har förstått att Skåne och Stockholms län har bestämt hur de vill ha det och för att de tycks vara likgiltiga inför vad många andra tycker.

Vad kommer att hända nu då? Jag kan inte se in i framtiden, men jag vet hur mönstren varit förut. Och ni som har varit med tidigare vet också hur mönstret brukar se ut: Försöken att få bort den "andra kandidaten" (detta år är det jag, andra år någon annan) ökar genom tilltagande ryktesspridning. Genom att få honom/henne att helt enkelt inte stå ut. Tidigare år har det handlat om att kandidater är för tjocka, sinnesvridna eller har "konstig" form på sina bröst. Det är rykten som egentligen inte går att ta på och som är svåra att bemöta eftersom de sällan kommer upp öppet med en tydlig avsändare. Rykten som helt enkelt inte går att värja sig emot. Vet inte om det är möjligt att jag kan utsättas för mer skit än alla de rykten jag hört de senaste månaderna, men det återstår att se. Snacka om spänd förväntan...
En sak är dock säkert: Det är inte bra för vår organisation, vårt verktyg!, att det ska vara på det sättet. Och därmed är det heller inte bra om vi ska kunna nå vårt mål: Att kunna förändra samhället.

Ni som varit med tidigare vet också att det kommer att pratas om enighet. Därför vill jag skriva några rader om det: Enighet är så oerhört viktigt. Det är därför jag tycker ett-ett-lösningen är så värdefull. Enade vi stå söndrade vi falla. Enighet når man när alla får vara med, när människan känner att hon/han blir lyssnad på och respekterad. Enighet byggs underifrån. Enighet förutsätter därför öppenhet. En organisation som inte fungerar ÖPPET kan aldrig vara ENIG. Enighet skapas just genom respekt för rörelsens tillvägagångssätt. Enighet är lika viktigt som respekt och öppenhet. Detta är ett av SSU:s, eller för den delen, arbetarrörelsens dilemman. Efter tio år i socialdemokratin har jag gång på gång (lokalt, regionalt, nationellt, på olika håll) sett hur ledningar genom centralstyre försökt "skapa enighet". Men enighet går inte att skapa uppifrån. Enighet är en känsla, en insikt. En vilja att låta fler komma till tals, först då kan man ärligt säga att man värnar enigheten. Med detta skrivet, är det enkelt att förstå att det är många i SSU som inte kommer att ge mycket för om valkommittén talar om enighet när valkommittén själva knappt tyckts ha värnat öppenheten, framtidskommissionens slutsatser och att lyssna på alla distrikt och medlemmar.

Ni som har känt mig ett tag, som jobbat med mig, ni vet också att jag alltid hamnar i strul eftersom jag alltid säger vad jag tycker till dom som bestämmer.
- Sten Nordlinder, min gamla rektor på gymnasiet. Han var urförbannad när vi SSU:are och elever drev elevrättsfrågorna och efter mycket arbete VANN!
- Roger Kaliff, f.d. partidistriktsordförande i Kalmar län, och hans gäng, var inte så glada när jag förra våren i min kolumn i Östran beskrev hur jag tycker att socialdemokratin i länet ska funka och inte funka. Och att han har misslyckats i och med att medlemsantalen under hans tid har halverats och vi sjunkit dramatiskt i landstingsvalen. Snacka om att jag fick äta skit för det.
- Gänget kring de två senaste SSU-ordföringarna har inte varit glada när jag internt har sagt vad jag tyckt om vår undfallenhet mot partiet, hantering av olika skandaler och märkliga beteenden.
Klart jag vet att det är detta jag nu får leva med. Och jag vet vad en del tänker: "Det skulle inte vara helt fel om jag ibland bet mig i tungan..." Men men, vi är alla dom vi är :) Jag står bara inte ut med att se hur en del utnyttjar sin position för dumheter, och hur man inte tillåts prata om det. Hur en del, bara för att de sitter högt upp, verkar kunna komma undan med vad som helst - skandaler och lögner. Och när man vill diskutera detta kallas man "illojal". Men vet ni vad: Att vara lojal är att värna värderingarna och ärligheten, enigheten och öppenheten. Det är snarare illojalt att inte göra det. Och jag tror att i slutänden tjänar man själv - och viktigast VÄRDERINGARNA OCH RÖRELSEN - alltid på att säga vad man tycker.

För att komma tillbaka till vikten av enighet: Enighet är inte att tysta ned saker som är fel och låta människor komma undan med kontokortsaffärer, bostadsskandaler, taskigt beteende. Sådant kallas dumhet inte enighet. Det vet vi SSU:are. Låt oss också praktisera det. Och låt oss, please, diskutera det i vår egen organisation. Det är ju det vi inte har fått, det är därför man till slut måste prata mer öppet om det och därför bloggar jag nu om det.
- När Sten Nordlinder vägrade lyssna på våra, elevernas, krav; då gick vi till gymnasienämnden och lokalmedia
- När partidistriktet inte brydde sig om vad många tyckte och skapade möjlighet för diskussion; då skrev jag om det i min kolumn i Östran
- När ledningar i SSU inte tar detta på allvar; Måste vi våga prata mer öppet om det.
Jag är skolad i Oskarshamn och har lärt mig att det är viktigt att först försöka lösa saker internt. Inte minst eftersom vi i SSU har så många bra arenor att använda - arbetarekommuners representantskap, partistyrelsen och VU, riksdagsledamöter etc. Men då det inte räcker - då makthavare ändå inte lyssnar, då måste också vi våga prata högt om vad vi tycker. Det är att visa lojalitet mot våra värderingar.

Med allt detta ovan sagt: Avslutningsvis, SSU kan så mycket bättre. Vi i SSU ska syssla med politik och verksamhet. För att kunna förändra samhället, världen, måste vi vara ett gott verktyg. Det är genom ORGANISERINGEN som vi kan förändra. Unga människors vilja att tillsammans med andra organisera sig är vår främsta resurs. Därför är frågor om organisationen viktiga. Vi måste värna SSU, våra värderingar och varandra. Öppenheten och enigheten. Jag känner fortfarande ett stort stöd från de distrikt som nominerat mig, och från många fler, och därför kommer jag så klart låta era nomineringar gälla. Det är ju fullt naturligt att det i demokratiska organisationer finns flera kandidater.

Nåväl, detta blev minsann långt. Ledsen om du satte förmiddagsfikat i halsen. Hör gärna av dig om du vill. Min mailadress är laila.naraghi@ssu.se! Dessa saker är viktiga att prata om. Får jag nu tipsa om ännu en länk? Detta är viktigt.

3 Comments:

Blogger Andreas said...

Så otroligt sant, en folkrörelse ska minsann byggas upp av att alla får vara med och säga och höra allt!

Ses imorgon =)!

5/17/2007 3:53 em  
Blogger Hartman said...

Min kommentar har du här.

Vänligen

Thomas

http://thartman.wordpress.com/2007/05/17/darfor-forlater-jag-laila-naraghi/

5/17/2007 5:41 em  
Blogger Hanna said...

Jag tycker du är modig och stark Laila. Det beundrar jag.

5/19/2007 5:15 em  

Skicka en kommentar

<< Home