Stråhatten och makten
För visad ohörsamhet mot överheten.
Igår och idag tänkte jag mycket på min morfar Otto Walther. Han var varm, jätteklok, alltid i bruna byxor (om han skulle ramla i hundbajs som han sa), envis, lite haltandes och spefull. Han var lärare i latin och tyska och filosofi och säkert något mer, och så var han präst. Vi brukade äta salta kringlor ihop och läsa Pelle Svanslös. Han var en av mina absoluta bästisar. Hans och Mormors lilla hus i Svalliden hemma var som ett paradis. Stora gardiner, spännande grejer från alla deras år i Indien och resorna i Tyrolen, exotiska växter i trädgården. Mängder av böcker. Massor av böcker. Fler böcker. Och alla de om Pelle Svanslös. De kunde jag nästan utantill
Morfar var rätt känd och omtyckt. När man gick på promenad med honom var det alltid folk som hejade och stannade för att prata. Särskilt efter söndagspredikningarna. Jag lyssnade aldrig på dem, var för liten. Jag lekte i sakristian istället eller åt kex eller läste ngn gudsförgäten bok. Men i efterhand - efter att han dog för länge sedan och jag långt efter det började på gymnasiet - har jag förstått att han nådde fram. Många kände honom och uppskattade hans sätt. Inte minst var han beryktad på gamla Södertornsgymnasiet, nuvarande Oscars. Jag minns speciellt en gång i ettan när skolans krullhåriga filosifilärare kom fram till mig på rasten (då hade jag ingen aning om vem han var, men i tvåan och trean fick jag min dos av hans radikalism :) ) och drog med mig in på sitt lillalilla kurkontor som han delade med en kollega och pekade på ett gammalt foto på väggen: Det var Morfar med en flinande grimas! Han och Morfar hade kumperat ihop. Morfar tog många rejäla duster med skolans mörkblå skolledning, någon jag också fick höra om på gymnasiet. (Inte minst från skolledning själv när vi bråkade om SSU:s krav om ökat elevinflytande...)
Jag tror Morfar retade upp makthavare eftersom han alltid sa vad han tyckte och eftersom andra människor verkligen uppskattade att han gjorde det. Och så var han ärlig. Som Gösta Knutssons Pelle Svanslös.
På väggen hemma hos Mamma, just utanför mitt gamla rum, hänger presenten han fick av sina kollegor när han gick i pension från skolan. En stråhatt med långa sidenband runt med alla kollegornas signaturer på. Och på själva hättan finns en rund papplapp fastlimmat med texten: För visad ohörsamhet mot överheten.
Morfar är en av de grymmaste förebilderna man kan ha. Och jag är så glad över att vara uppväxt i Oskarshamn. Där lärde jag mig om ärlighet och engagemang. Det är sånt man tänker på när världen och Stockholm tycks vänt upp-och-ned.
Igår och idag tänkte jag mycket på min morfar Otto Walther. Han var varm, jätteklok, alltid i bruna byxor (om han skulle ramla i hundbajs som han sa), envis, lite haltandes och spefull. Han var lärare i latin och tyska och filosofi och säkert något mer, och så var han präst. Vi brukade äta salta kringlor ihop och läsa Pelle Svanslös. Han var en av mina absoluta bästisar. Hans och Mormors lilla hus i Svalliden hemma var som ett paradis. Stora gardiner, spännande grejer från alla deras år i Indien och resorna i Tyrolen, exotiska växter i trädgården. Mängder av böcker. Massor av böcker. Fler böcker. Och alla de om Pelle Svanslös. De kunde jag nästan utantill
Morfar var rätt känd och omtyckt. När man gick på promenad med honom var det alltid folk som hejade och stannade för att prata. Särskilt efter söndagspredikningarna. Jag lyssnade aldrig på dem, var för liten. Jag lekte i sakristian istället eller åt kex eller läste ngn gudsförgäten bok. Men i efterhand - efter att han dog för länge sedan och jag långt efter det började på gymnasiet - har jag förstått att han nådde fram. Många kände honom och uppskattade hans sätt. Inte minst var han beryktad på gamla Södertornsgymnasiet, nuvarande Oscars. Jag minns speciellt en gång i ettan när skolans krullhåriga filosifilärare kom fram till mig på rasten (då hade jag ingen aning om vem han var, men i tvåan och trean fick jag min dos av hans radikalism :) ) och drog med mig in på sitt lillalilla kurkontor som han delade med en kollega och pekade på ett gammalt foto på väggen: Det var Morfar med en flinande grimas! Han och Morfar hade kumperat ihop. Morfar tog många rejäla duster med skolans mörkblå skolledning, någon jag också fick höra om på gymnasiet. (Inte minst från skolledning själv när vi bråkade om SSU:s krav om ökat elevinflytande...)
Jag tror Morfar retade upp makthavare eftersom han alltid sa vad han tyckte och eftersom andra människor verkligen uppskattade att han gjorde det. Och så var han ärlig. Som Gösta Knutssons Pelle Svanslös.
På väggen hemma hos Mamma, just utanför mitt gamla rum, hänger presenten han fick av sina kollegor när han gick i pension från skolan. En stråhatt med långa sidenband runt med alla kollegornas signaturer på. Och på själva hättan finns en rund papplapp fastlimmat med texten: För visad ohörsamhet mot överheten.
Morfar är en av de grymmaste förebilderna man kan ha. Och jag är så glad över att vara uppväxt i Oskarshamn. Där lärde jag mig om ärlighet och engagemang. Det är sånt man tänker på när världen och Stockholm tycks vänt upp-och-ned.
posted by Laila at 9:28 em
5 Comments:
Tack, min käraste syster, för den fina födelsedagspresenten som precis kommit med posten. Kram från Mariam
ps. Jag bifogar en bild på en annan katt, kanske lite busigare än Pelle S
Käraste Laila!
Vilken fin beskrivning av Otto, min far, din morfar!
Precis vad jag behövde denna fredagseftermiddag när världen gungar i takt med hostan!
Sköt om dig!
Din Mannalena
Jag känner igen din blogg om din morfar det är som jag å min morfar! :) DU är en underbar vän! kramar
Hej
Vad menar du egentligen med; "när världen och Stockholm tycks vänt upp-och-ned"
Syrran,
Tack! Liknar vår Tarzan när han var yngre och inte så tjock som han blev på äldre dar.
Mamma och Susanne,
:D
Anonym,
Jag menar att ibland känns det som att världen är upp-och-nedvänd helt enkelt.
- T.ex. är världen upp-och-nedvänd när vi människor låter saker fortsätta vara som de är fast de allra flesta tycker att det är helt fel. T.ex. tycker jag det är helt upp-och-nedvänt att vi alla vet om att världens resurser är sjukligt snett fördelade, men att vi ändå inte är beredda att vidta REJÄLA åtgärder för att stoppa det. T.ex. ordentlig höjning av biståndet, mer pengar till FN, ta bort den rika världens handelsmurar och skrota EU:s jordbrukspolitik.
- Ett annat exempel, mkt mindre, på när jag tycker att världen ibland är upp-och-nedvänd är när jag märker att det jag lärde mig hemma i arbetarrörelsen i Oskarshamn under flera år om bl.a. Ärlighet, Engagemang, Politik, Förtroendeuppdrag och Hårt arbete, inte alls gäller på alla håll. Och att man ibland till och med bestraffas när man uppför sig på det sätt som man lärde sig hemmavid i arbetarekommunen = bl.a. att stå för det man tror på och att vara ärlig.
Laila :)
Skicka en kommentar
<< Home