Att gå i takt med tiden

(Min artikel i SSU:s tidskrift Tvärdrag efter valet förra året, med tema diskussion om valresultatet.)

With great powers come great responsibilities. (Spindelmannen)

I en valanalys måste inte bara orsakerna till valnederlaget diskuteras utan även strukturerna bakom orsakerna. I en rörelse som socialdemokratin finns det naturligtvis flera olika strukturer, men framför allt två har bidragit särskilt till valnederlaget. Den ena rör organiseringen, den andra rör bristen på förnyelse. Båda handlar om makt.

Sedan arbetarrörelsens start har svensk socialdemokrati varit unik i sin förmåga att fånga, behålla, förädla och hantera makt. Utan makt går det inte att förändra. De som vill bekämpa samhällets orättvisor måste söka makten. Det gäller också socialdemokratin.

Försummat organiseringen
Källan till socialdemokratins makt är den lyckade organiseringen. De som i slutet av 1800-talet bildade socialdemokraterna insåg att det var bättre att gå samman för att slåss mot orättvisor, än att göra det var och en för sig. Därmed la de grunden för framgångarna. Organiseringen är partiets främsta maktresurs. Naturligtvis har socialdemokratins värderingar varit avgörande. De har varit motorn för organiseringen. Men det är just den organisering som idéerna inspirerat till, som möjliggjort för SAP att nå makt. Utan den väl fungerande folkrörelse som svensk arbetarrörelse varit – med studiecirklar, möten och solidaritetsaktioner – hade den svenska välfärden knappast sett ut som den gör och åtnjutit ett så stort stöd.

Men arbetarrörelsen är inte längre den folkrörelse den en gång var. På gott och på ont. En av en folkrörelses styrkor ligger ju i att kunna gå i takt med tiden. Det handlar inte om att förändra sina värderingar, men att vinna stöd för dem också i nya sammanhang. Och därmed fortsätta att vara en kraft som organiserar människor på det sätt som passar tidsandan. Här har socialdemokratin misslyckats. Partiet har inte klarat av att fortsätta att vara en rörelse i människors vardag. I takt med att tiden har gått sedan 1889 har SAP förlitat sig mer på andra maktresurser och försummat människors engagemang och folkrörelsen. Partiledningar, lokalt och centralt, har istället verkat förlita sig mer på regeringsinnehav och partiets ekonomiska resurser. Båda är avgörande för socialdemokratins möjlighet att påverka politiken och bidra till ett bättre samhälle. Men inget av dem är värdefullare än organiseringen och människors engagemang för rättvisa. De måste alla värnas för att stärka socialdemokratin.

Försummat förnyelse
Vill man få tillgång till makt inom socialdemokratin är det minst smärtfritt gjort genom att vara tyst och vara existerande maktstrukturer till lags. Då, efter åratal av väntan, öppnas olika dörrar. Och belöningar av olika slag erbjuds med ganska stor säkerhet. Detta får negativa konsekvenser: Många orkar inte vänta och slutar engagera sig. Samtidigt blir rörelsen politiskt fattigare när diskussionen tystnar. Dessutom försvåras förnyelse vilket gör det än svårare för socialdemokratin att vara representativ, och att finnas i människors vardag. Detta har i sin tur lett till att vi hamnat på efterkälken i samhället och inte tillräckligt fort erkänner de samhällsproblem människor upplever.

Jag älskar vårt socialdemokratiska parti, men jag hatar att se det förfalla. Och det är just vad som håller på att ske på sina håll. I hela arbetarrörelsen. Det är inte särskilt ansvarsfullt gentemot våra idéer. Det skedde en uppryckning inför valet, men mycket återstår. Här måste vi i SSU ta vårt ansvar. Vi ska vara verklighetssynens ungdomsförbund. Vi ska våga se och artikulera de problem, de utmaningar, vi har framför oss. Socialdemokratin har förlorat valet, men vi har inte förlorat vår övertygelse om alla människors lika rätt. Rörelsen är vårt verktyg för att stå upp mot orättvisor och för att förändra samhället. Låt oss använda det. På allra bästa sätt.

Vi ska vara verklighetssynens ungdomsförbund.

Laila Naraghi sitter i SSU:s förbundsstyrelse