1.Förtroenderåd 2.Det handlar om rasism
Två långa söndagsfunderingar: Om två helt olika saker som jag tänkt på rätt länge.
1. Förtroenderåd.
Jag är säker på att SSU blir bättre om fler får vara med och diskutera och forma vårt förbunds framtid. Då kommer SSU som verktyg vara mer slipat och starkt. (Och det är viktigt!) SSU är ju vårt gemensamma ungdomsförbund. Det är viktigt att alla SSU-distrikt ska kunna delta i detta och att det präglas av öppenhet. För det krävs bra och rejäla mötesplatser.
Sedan mina år som distriktsaktiv hemmavid, och mina år i förbundsstyrelsen, tror jag att det skulle berika SSU att ha ett forum där alla distrikt möts på lika villkor med möjlighet att sprida sina idéer och erfarenheter. Och som kan användas för att hitta samarbetspartners för olika projekt och för att påverka förbundet genom. Politiskt och organisatoriskt.
Jag tycker därför det vore värt att fundera på att skapa ett förtroenderåd. Till exempel i formatet att varje SSU-distrikt har en eller två förtroendevalda representanter, och som träffas två-tre gånger per år. Agendan för mötet bestäms gemensamt som på vilket möte som helst. Självklart förstår jag att detta förslag behöver diskuteras mer, och jag hoppas att vi kommer göra det.
Formatet skulle kunna jämföras med ECOSY:s byrå där varje medlemsorganisation har en representant, och som träffas minst två gånger på år. Byrån fattar beslut om resolutioner, fungerar som mötesplats för att hitta kompromisser om ECOSY:s politiska och organisatoriska utveckling, organiserar sig i olika kommissioner som jobbar inom olika området et cetera. Jag tycker inte att SSU:s förtroenderåd ska utformas exakt som ECOSY:s byrå (eftersom dynamiken och traditionerna i ECOSY och SSU är olika), men jag tror gott att vi skulle kunna inspireras av det. (Läs mer om byrån i ECOSY:s stadgar, observera att detta är en länk till de gamla stadgarna beslutade om på kongressen 2005 i Lissabon. De nya, beslutade om förra helgen, har inte lagts upp på hemsidan än.)
* * *
2. Det handlar om rasism.
Snart 25 år. Integration diskuteras mer och mer, kanske viktigt, men det gör att det absolut viktigaste hamnar åt sidan. Problemet stavas R A S I S M. Jämfört med för några år sedan pratar vi idag knappt ngt om rasism. Trots att det är det vi borde göra. "It's the racism, stupid" som Clintons gäng kanske hade sagt.
Integration har kommit att bli ett kvasiord. Kan betyda allt och ingenting. Ibland känns det som en loska i fejat. En stor fet loska som säger: Varsågod, du får kunna vårt språk, gå på våra skolor, äta din mat - men ngn respekt (inge jobb, inte bo där vi bor, inte gå på samma bar) får du inte. Rasismen penetrerar vårt samhälle, och våra sinnen.
- En del kallas aldrig på jobb p.g.a. sitt efternamn medan andra får jobb utan kvalifikationer.
- En del barn blir mobbade p.g.a. sitt hår medan andra tillåts mobba för att de har likadant hår som läraren.
- Några hittar aldrig bostad där de vill bo för ingen vill bo granne med dem medan andra från första dagen välkomnas med flyttgröt.
Det handlar inte bara om att kunna svenska. Om att förstå svenska lagar och hur Posten, julen, Systemet funkar. Integration har kommit att bli en undanflykt som döljer rasismen. "Om dom ska komma till Sverige får de faktiskt ta och integreras." Jahapp, så var man tillbaka på ruta ett igen. (I min värld är det typ runt 1995 då en klasskompis sa att alla invandrare borde lämna Sverige, men att "ni, Laila och Ali" kunde få bo hemma hos honom. Vi, hans klasskompisar, var de enda "invandrare" han kände.) Integreras har fått samma betydelse som "assimileras", "bli som vi", "sluta vara så där konstiga".
Det hela bottnar i rasism och då måste vi tala om det. Man bör kalla saker vid deras rätta namn. Genom att låtsas som att det handlar om integration missar vi målet. R E S P E C T är lösningen på ekvationen. Respekt handlar om ömsesidighet. Den som får respekt respekterar, både andra personen och sammanhanget han/hon lever i.
1. Förtroenderåd.
Jag är säker på att SSU blir bättre om fler får vara med och diskutera och forma vårt förbunds framtid. Då kommer SSU som verktyg vara mer slipat och starkt. (Och det är viktigt!) SSU är ju vårt gemensamma ungdomsförbund. Det är viktigt att alla SSU-distrikt ska kunna delta i detta och att det präglas av öppenhet. För det krävs bra och rejäla mötesplatser.
Sedan mina år som distriktsaktiv hemmavid, och mina år i förbundsstyrelsen, tror jag att det skulle berika SSU att ha ett forum där alla distrikt möts på lika villkor med möjlighet att sprida sina idéer och erfarenheter. Och som kan användas för att hitta samarbetspartners för olika projekt och för att påverka förbundet genom. Politiskt och organisatoriskt.
Jag tycker därför det vore värt att fundera på att skapa ett förtroenderåd. Till exempel i formatet att varje SSU-distrikt har en eller två förtroendevalda representanter, och som träffas två-tre gånger per år. Agendan för mötet bestäms gemensamt som på vilket möte som helst. Självklart förstår jag att detta förslag behöver diskuteras mer, och jag hoppas att vi kommer göra det.
Formatet skulle kunna jämföras med ECOSY:s byrå där varje medlemsorganisation har en representant, och som träffas minst två gånger på år. Byrån fattar beslut om resolutioner, fungerar som mötesplats för att hitta kompromisser om ECOSY:s politiska och organisatoriska utveckling, organiserar sig i olika kommissioner som jobbar inom olika området et cetera. Jag tycker inte att SSU:s förtroenderåd ska utformas exakt som ECOSY:s byrå (eftersom dynamiken och traditionerna i ECOSY och SSU är olika), men jag tror gott att vi skulle kunna inspireras av det. (Läs mer om byrån i ECOSY:s stadgar, observera att detta är en länk till de gamla stadgarna beslutade om på kongressen 2005 i Lissabon. De nya, beslutade om förra helgen, har inte lagts upp på hemsidan än.)
* * *
2. Det handlar om rasism.
Snart 25 år. Integration diskuteras mer och mer, kanske viktigt, men det gör att det absolut viktigaste hamnar åt sidan. Problemet stavas R A S I S M. Jämfört med för några år sedan pratar vi idag knappt ngt om rasism. Trots att det är det vi borde göra. "It's the racism, stupid" som Clintons gäng kanske hade sagt.
Integration har kommit att bli ett kvasiord. Kan betyda allt och ingenting. Ibland känns det som en loska i fejat. En stor fet loska som säger: Varsågod, du får kunna vårt språk, gå på våra skolor, äta din mat - men ngn respekt (inge jobb, inte bo där vi bor, inte gå på samma bar) får du inte. Rasismen penetrerar vårt samhälle, och våra sinnen.
- En del kallas aldrig på jobb p.g.a. sitt efternamn medan andra får jobb utan kvalifikationer.
- En del barn blir mobbade p.g.a. sitt hår medan andra tillåts mobba för att de har likadant hår som läraren.
- Några hittar aldrig bostad där de vill bo för ingen vill bo granne med dem medan andra från första dagen välkomnas med flyttgröt.
Det handlar inte bara om att kunna svenska. Om att förstå svenska lagar och hur Posten, julen, Systemet funkar. Integration har kommit att bli en undanflykt som döljer rasismen. "Om dom ska komma till Sverige får de faktiskt ta och integreras." Jahapp, så var man tillbaka på ruta ett igen. (I min värld är det typ runt 1995 då en klasskompis sa att alla invandrare borde lämna Sverige, men att "ni, Laila och Ali" kunde få bo hemma hos honom. Vi, hans klasskompisar, var de enda "invandrare" han kände.) Integreras har fått samma betydelse som "assimileras", "bli som vi", "sluta vara så där konstiga".
Det hela bottnar i rasism och då måste vi tala om det. Man bör kalla saker vid deras rätta namn. Genom att låtsas som att det handlar om integration missar vi målet. R E S P E C T är lösningen på ekvationen. Respekt handlar om ömsesidighet. Den som får respekt respekterar, både andra personen och sammanhanget han/hon lever i.
posted by Laila at 9:39 fm
2 Comments:
Jag tycker att ditt förslag om ett förtroenderåd inom SSU låter som en jättebra idé som säkerligen skulle kunna få förbundet framåt. Detta samtidigt som medlemarna på distriktsnivå skulle kunna påverka förbundet på ett lättare sätt. Får hoppas att det kommer upp som en diskussion inom förbundet! Ha dé bäst! Kram
Vad kul att du gillar det! Har diskuterat det med fler som också tror på tanken. Självklart måste det diskuteras mer med fler, samt finjusteras. Men förhoppningsvis kan det i alla fall vara en del av en diskussion om hur vi kan se till att stärka organisationen som ett verktyg för unga, för att se till att vi blir ett än bättre verktyg för förändring.
Skicka en kommentar
<< Home