Nils Lundgren är skraj

(Kolumn i Östra Småland 21 oktober)

Härom helgen var jag i Köpenhamn. På fredagseftermiddagar är det tjockt på Öresundsbron när muslimska danskar åker till Malmös moské för att genomföra fredagsbönen och svenskar far för att köpa öl. I Köpenhamn finns ingen moské. Däremot finns en panisk rädsla för det obekanta.

De senaste åren har svensk media ofta rapporterat om hur misslyckad integrationspolitik och politikers feghet lett till rasistiska krafters framväxt i Danmark. En av de krafterna är Dansk Folkeparti som nyligen uppmärksammats efter att en ledande företrädare har liknat muslimer med cancerceller. Dansk Folkepartis ledare, främlingsfientliga Pia Kjaersgaard, har skickligt exploaterat rädslan för det främmande. Junilistans Nils Lundgren verkar nu vilja göra samma sak i jakten på en riksdagsplats. På ett oförsiktigt sätt har han kopplat samman skepsisen kring muslimer med de olika problem demokratin kan tyckas stå inför.

Bland annat har Lundgren blåljugit om utvecklingen av mänskliga rättigheter i Turkiet. Han har hävdat att den utvecklingen kommer att avstanna eftersom EU nu inleder medlemskapsförhandlingar med landet. De flesta experter, både de för och de emot ett turkiskt EU-medlemskap, brukar hävda motsatsen. Turkiet har i flera år upplevt att EU lovat att snart starta medlemskapsförhandlingarna, men först nu har de påbörjats. Om detta inte skett nu skulle risken ha varit stor att Turkiet istället vänt näsan österut. Det skulle absolut inte ha gynnat Turkiets demokratiska utveckling.

I alla opinioner ligger en latent rädsla för det främmande som riskerar förvandlas till främlingsfientlighet. Lundgren ljuger för att exploatera detta.

- Tvi, vad var det!?!
Min muslimska kompis Alaa, som var med i Köpenhamn, spottade ut tuggan. I hennes danska kycklingmacka låg bitar av skinka under salladsbladen. Händelsen påminde mig om vad jag läst om den spanska inkvisitionen. Då sägs den spanska traditionen ha startat som innebär att man lägger i några bitar skinka i all mat. Gömda muslimer, och även judar, kunde därmed avslöjas om de förskräckt spottade ut skinkan när de åt. Sedan kunde de tvångsdöpas eller utvisas ur landet. Precis vad inkvisitionen ville, och vad Dansk Folkeparti nu verkar vilja göra (även om det inte var de som råkat lägga skinka i smörgåsen).

Mod är motsatsen till rädsla och just mod behövs när det blåser vindar av skepsis mot utpekade grupper av människor. Politiska företrädare måste våga diskutera alla typer av frågor på ett ansvarsfullt sätt utan att exploatera opinionen för att få ökat väljarstöd. Lundgren klarar inte det. Han längtar för mycket till Riksdagen. Om det gynnar hans riksdagskandidatur kommer han att spela ut fler främlingsfientliga kort. Självklart hoppas jag att jag får fel och att han istället visar mod genom att agera för ett fördomsfritt, multikulturellt samhället.

På tåget hem från Köpenhamn läste jag senaste numret av SJ:s tidning Kupé. Där intervjuades skådespelerskan Amanda Ooms som sa "Också att vara modig är något man ständigt måste träna på". Förhoppningsvis läser Lundgren det.