Gåta till regeringen

Vad har 167 balter, för 60 år sedan, gemensamt med två nutida egyptier?

(Tidningen Broderskap Nr 42/2005 )

Oktoberkvällarna 1945 var bistrare än i år. Inte långt härifrån firade Stalin segern mot tyskarna. Som segrare hade Sovjet begärt utlämning av de 167 baltiska soldater som flytt till Sverige. Efter flera dramatiska vändor fram och tillbaka biföll den socialdemokratiska regeringen till slut begäran. Hela processen ledde till en våg av protester i Sverige.

Min Morfar Otto är den enda i släkten, förutom jag själv, som varit organiserad inom socialdemokratin. 1945 var han 23 år och broderskapare – precis som jag är idag. Han var en av de judar som flytt Wien strax innan Hitler stängde Österrikes gränser. Här i Sverige blev han präst. Hans tid som broderskapare blev dock kort – han lämnade rörelsen på grund av baltutlämningen. I ljuset av egyptierutlämningen 2001 får hans beslut mitt huvud att bubbla.

I december 2001 fattade regeringen beslutet om avvisningen av de två egyptierna. Detta efter Säpo:s omfattande utredningsarbete om dem. Bland annat hade man funnit att de haft ledande ställningar i en organisation som gjort sig skyldiga till terrorhandlingar. Efter terrorattentatet i USA den elfte september 2001 var stämningen i världen att nästan vad som helst fick göras för att bekämpa potentiell terrorism, även om de mänskliga rättigheterna kränktes.

Samma dag som regeringen fattades avvisningsbeslutet genomfördes utlämningen till Egypten. Det gjordes med hjälp av ett amerikanskt flygplan bemannat med amerikanska agenter. Agenterna tog delvis över myndighetsutövningen och genomförde olika vålds- och tvångshandlingar.I efterhand har regeringen fått stark kritik för detta. Justitieombudsmannen slår fast att Säpo inte borde ha överlåtit myndighetsutövning på svensk mark till amerikanska agenter samt att Säpo borde ha ingripit mot den inhumana behandling egyptierna fick utstå. En behandling många benämnt som tortyr. Amnesty hävdar att utlämningen även stred mot folkrätten eftersom den skedde till ett land där tortyr och dödsstraff används.

Morfar är nu död och jag har inte lämnat socialdemokratin. Detta trots att egyptieraffären kan ses som mycket värre än baltutlämningen: Hösten 2001 fanns inget invasionshot om Sverige inte utlämnade egyptierna – ett hot som präglade Sovjets begäran hösten 1945. 2001 fanns inte heller, som vid baltutlämningen, något folkrättsligt prejudikat som talade för att Sverige borde avvisa egyptierna. Dessutom ägde egyptierutlämningen rum i mer skymundan än baltutlämningen.

Morfar gick för långt när han lämnade Broderskap. Beslutet hjälpte inte balterna och hans möjlighet till inflytande minskade. Deltagande är bättre än frånvaro. Frågan är hur stor möjlighet medlemmar har att påverka politiken när dagordningen är undangömd och belysningen släckt? Och vad gör man om företrädare inte följer demokratiskt fattade beslut, som till exempel principen om helhjärtat svenskt försvar av de mänskliga rättigheterna?

Kommer mina barnbarn, när de är 23 år, att tycka att jag agerade fel eftersom jag inte lämnar socialdemokratin?