Ät, NU, syster!

När jag går till jobbet över Kungsholmen förskräcks jag över alla de skelett jag möter.

Vissa kvinnor jag varvar på morgonpromenaden har ben som inte är större i omfång än en genomsnittlig mansarm - det är absurt! Armarna ser man inte längre nu på hösten, men jag minns i somras då deras smalhet förde tankarna till sparris. (Jag har aldrig sett något liknande i någon annan stad.)

Att få kvinnor att äta mindre är det absoluta maktmedlet. Utan näring i kroppen passiviseras kvinnor. Tankarna fokuserar på kaloritabeller och kroppen orkar varken planera för jämställdhetskampen, ställa krav på högre löner eller säga ifrån. Kroppen gör allt för att endast överleva. Det är ett smart drag av den patriarkala kommersialismen att göra smalhet/icke-existens till normen för det s.k. modemedvetna kvinnan.

Men det är sjukt! I dubbel bemärkelse. Tjejer, flickor, kvinnor, damer, tanter, morsor, systrar, döttrar: ÄT! Annars kommer vi aldrig kunna höja våra röster, och utan höjda röster varken hörs vi eller kan förändra något.