9.14.2005

Strindberg och "Hej Lättja"

Man måste lämpa sig till förhållandena. Man måste lämpa sig.

Den synpunkten uttrycker Strufve till Falck i Röda Rummets första kapitel efter att Falck just berättat för den förstnämnda hur han förskräckts av den lathet som rått på alla verk och myndigheter han arbetat på. Falck tog därför avsked efter att ha sagt sin hjärtas mening.

I mitt huvud kan jag se hur Strufve skruvar på sig när han besvärat informerar Falck om att man måste lämpa sig till förhållandena för att få bröd. Han verkar mena att det inte går att säga vad man tycker utan man måste passa tungan för att överleva. Det säger denna man som bytt medlemskapet i Rödluvan till Gråkappan (visst var det så?)

Nåväl. Strufves ord får mig att tänka på den bok som diskuterades livligt för några månader sedan; Corinne Maiers "Hej Lättja".

Jag erkänner att jag inte har läst hennes bok, men det jag tänker på är att vad hon och Strufve inte verkar förstå är att alla inte tänker, känner, lever, existerar som de två. För en del, som för Falck, går det inte att leva ett fullt liv genom att bara foga sig, lämpa sig och bara göra så lite som möjligt för att få ut sin lön och behålla sitt jobb. Kanske beror denna skillnad mellan människor på olika personers inneboende skillnader i användandet av hjärna/hjärta - för visst kan det inte handla om annat än mentalitet och samhällsstämning?