9.02.2005

Kleins och Esbatis bloggfloskel

"Politiskt och personligt men aldrig privat"

Det citatet kan man läsa på Helle Kleins blogg på Aftonbladet. Nästan identisk är Ali Esbatis underrubrik på sin blogg "Politik och kultur från Vänster. Personligt - aldrig privat."

Jag tycker det är trams. Kleins citat och Esbatis underrubrik liknar till och med flosklar, bloggflosklar. Det privata är politiskt. Dels eftersom varje ställningstagande och val en person gör får mer eller mindre politiska konsekvenser och dels för att den politiska sfären i ett samhälle bör ha mer eller mindre inflytande över det som kallas privat.

Visst ryms det här en diskussion om vad som är privat och vad som inte är det, men alldeles oavsett kan ingen politisk tyckare, bloggare eller ej, hävda att det han eller hon tycker inte beror på hans eller hennes bakgrund, familjeförhållanden etc. På det sättet tar det privata sig in i varje politisk diskussion och församling. Varje politisk diskussion har någon privat orsak, bidrag eller källa. Det bör också gälla Klein och Esbati vars bloggar i övrigt inte alls är särskilt floskliga utan tvärtom bland de mest läsvärda och intressanta ute i IT-rymden.

Ända sedan jag började läsa bloggar har jag funderat på det här personligt-vs.-privat-snacket och hur jag än vrider och vänder på det ter det sig klichéartat. När man skrapar på ytan dyker det antingen bara upp 1) retoriskt smicker; 2) ett innehåll á la Alf Svensson och kd; eller 3) en utvecklingslära som hävdar att den sociala bakgrunden inte betyder något för en persons åsikter, framtid och utveckling.

Det privata är politiskt och det politiska springer ur det privata. (Den sammanfattningen skulle nästan också kunna kvala in på en bloggfloskellista.)

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Gränsen är ändå intressant och jag funderar själv över den nästan dagligen när jag bloggar. Jag vill nämligen gärna vara personlig, försöka få mina läsare att förstå varifrån mina värderingar kommer. Ändå skulle det aldrig falla mig in att skriva om mitt sex- eller familjeliv, mina gräl, besvikelser, hemliga drömmar. Det är för privat, men om man verkligen vill känna mig så är det förstås inte oviktigt.

Det är alltså en fasad jag har på bloggen, det har alla. Jag håller med dig om att det privata är politiskt, men är allt som är politiskt verkligen nödvändigt att skylta med?

9/10/2005 10:16 em  
Blogger Laila said...

Hej Magnus och alla andra!

Din sista mening är intressant, mycket för att den går att tolka på olika sätt. Om samma fråga, som återfinns i din sista mening, hade förekommit i till exempel en förvaltningspolitisk diskussion tror jag att svaret från många ganska snabbt hade varit: "Absolut!" Framför allt för att många då skulle dra paralleller till offentlighetsprincipen och att politik, makt och delaktighet ändå i slutänden ofta handlar om rättvis tillgång till information och öppenhet.

Givetvis ser jag att det inte är i det sammanhanget du skriver meningen men jag kunde ändå inte låta bli att fundera kring saken.

Jag tycker själv att bloggar som mest bara handlar om blöjbyten, gräl, pojkvänner och fiskpinnar inte är så hemskt intressanta - visst kan de vara roliga, men då föredrar jag ändå de som presenterar något annat. Men att säga det är ändå inte samma sak som att utryckligen skriva som Esbati: "Politik och kultur från Vänster. Personligt - aldrig privat". Det uttrycket känns så floskligt på grund av att politik alltid är mer eller mindre grundat i det privata - därför blir allt politiskt man skriver på ett eller annat sätt orienterat åt det privata hållet.

Nåja, det fina med bloggar är ju att man kan skriva vad man vill - och visst är det roligare att både Esbati och Klein bloggar utifrån sina perspektiv än att de inte skulle blogga alls.

Ha det fint!

Laila

9/13/2005 7:58 em  

Skicka en kommentar

<< Home