9.23.2005

Göran! Den dubbla utmaningen

(Dagens kolumn i Östra Småland)

De tyska socialdemokraterna, SPD, trotsade naturlagarna. När nyvalet utlystes i somras var SPD uträknade. De flesta sa att CDU:s Merkel skulle vinna och bli Tysklands första kvinnliga ledare. Jag träffade unga tyska SPD:are strax efter tillkännagivandet av nyvalet och de skakade på huvudena och talade om hur svår, nästintill omöjlig, valrörelsen skulle bli.
Ändå gav de inte upp. För varje vecka steg opinionssiffrorna något och i valet i söndags nådde SPD magiska 34,3 procent som förhindrade en ren högerregering och möjliggjorde ett fortsatt stort inflytande för SPD.

SAP har mycket att lära av SPD, framför allt att det svenska valet om ett år inte är avgjort. Genom ett övertygande och ihärdigt arbete kan svensk socialdemokrati stoppa den borgerliga frammarschen.

In i det sista fanns det i Tyskland miljontals osäkra väljare. En stor del av den tyska befolkningen visste inte alls vad de skulle rösta på, om de ens skulle rösta. Detsamma gäller för Sverige idag. I de mängder av opinionsundersökningar som regnar över oss redovisas sällan hur många som anger att de inte vet vad de skulle rösta på. Enbart de som anger ett parti redovisas. Just nu finns det dock rekordmånga osäkra väljare.

När soffan vinner och valdeltagandet sjunker är det framför allt Socialdemokraterna och andra partier till vänster om mitten som förlorar på det. Högerns väljare röstar alltid. Därför får socialdemokratin aldrig förlita sig på någon annan än sig själv för att höja valdeltagandet. För det krävs ett tydligare och mer aktivt Socialdemokraterna.

Dels måste partiet bli bättre på att förmedla vilken politik man vill föra och dels måste man åter bli en stark folkrörelse med många engagerade medlemmar.

När SAP bildades var partiets främsta resurs en stor mängd aktiva medlemmar som organiserade sig tillsammans. Det var organiseringen som ledde de socialdemokratiska idéerna till makten. Idag, drygt 100 år senare, vilar partiets makt på många andra resurser. Till exempel på ett skickligt statsförvaltande, lång regeringserfarenhet och en god politik. Organiseringen som maktresurs har förskjutits åt sidan i takt med att medlemsantalet sjunkit och åren i Rosenbad blivit fler. Socialdemokratin som folkrörelse tycks sakta förfalla.

Socialdemokratin kommer att kunna vinna valet i september 2006 om man bara följer SPD:s exempel och inte ger upp. Perssons regeringsförklaring var djupt ideologiskt förankrad och budgeten som lagts fram möjliggör socialdemokratisk reformpolitik. Men det räcker inte. Partiet måste vara mer än en reformkvarn som sprutar ut förbättringar av Sverige, det måste också vara en folkrörelse som människor vill engagera sig i och för. Den svenska, socialdemokratiska, humlan har flugit förr, nu är det dags igen. SPD trotsade naturlagarna och nu är det svensk socialdemokratis tur att göra det.
Laila Naraghi
Sitter i SSU:s förbundsstyrelse och kommer från Oskarshamn

1 Comments:

Anonymous Arash Molavi said...

Tack för ännu ett intressant inlägg. Nu måste jag fråga - Tycker du att arbetarrörelsen går åt rätt håll då? Jag menar - ditt svar är att vi ska vara en rörelse som alla ska vilja engagera sig i. Det tycker nog de flesta aktiva.

Jag tycker mig ha sett en ganska stor förändring till hur man behandlar medlemmar under de åren jag varit aktiv, i alla fall i min arbetarekommun, och anser att vi är på väg, inte kanske så snabbt som vi kanske borde, men i alla fall.

Tycker du att det skett en förändring och att det måste gå snabbare eller att det inte skett något alls?

I vilket fall så saknar jag dig. Borde hitta på nått skoj.

Kram

9/23/2005 11:13 em  

Skicka en kommentar

<< Home