8.12.2005

Positiv utveckling i Turkiet?

(Veckokolumnen i Östra Småland 12 augusti)

Så fort ordet ”kurd” nämndes grimaserade representanten för AKP:s ungdomsförbund. Hon stack ut tungan en bit och rynkade på näsan. AKP är det turkiska regeringspartiet. När jag var i Istanbul i juni, tillsammans med en delegation unga socialdemokrater från EU, träffade vi bland annat AKP:s ungdomsförbund. Inte för att starta samarbete – AKP är ett relativt högerparti – utan för att lära oss mer om den politiska situationen i Turkiet.

Reaktionen från CHP:s ungdomsförbund – Republican People’s Party Youth – var inte mycket bättre. De erkände inte den kurdiska befolkningen i östra Turkiet som en etnisk minoritet och de omtalade dem knappt som kurder.

I EU har ett turkiskt medlemskap länge varit på tapeten och de senaste åren har diskussionen mellan EU och Turkiet intensifierats för att möjliggöra riktiga medlemskapsförhandlingar. Om några månader, i oktober, startar också förhoppningsvis den nya fasen i relationerna mellan parterna som innebär själva förhandlingarna. Men det görs utan garantier om att de ska leda till turkiskt EU-medlemskap.

EU:s hantering av frågan om ett turkiskt medlemskap har skett med relativ balans och lett till framsteg för demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Än är det dock långt kvar. Det är en sak att ändra lagar, som Turkiet har gjort inom flera områden, och en annan att göra dem till praxis.

Turkiet hör hemma i Europa och kan bli en välbehövd port mot österlandet för EU. Det måste dock få ta sin tid för EU och Turkiet att finna varandra. Självklart måste Turkiet leva upp till de krav på demokrati som är norm inom EU, men EU måste också främja en respektfull relation. Inte mest för att Turkiet är stort och mäktigt utan för att det är modigt. I ett område i världen där många länder har religionen inbyggd i statsapparaten har Turkiet valt den sekulära vägen. EU riskerar också mycket om den turkiska befolkningen börjar misstro unionen. En stor majoritet av turkarna är för ett EU-medlemskap men åtskilliga är rädda för att EU bara vill förändra landet utan att låta det komma in i gemenskapen.

Jag tror på ett turkiskt EU-medlemskap, inte imorgon eller i övermorgon, men i framtiden. EU är en viktig påtryckarfaktor för Turkiets utveckling, det hävdar även turkiska demokrativänner. Det måste unionen också fortsätta att vara. Inom många områden skördar EU:s ansträngningar frukt, men inom andra händer inte mycket. En sådan fråga är Turkiets behandling av den kurdiska minoriteten. Trots att det är en av de svåraste punkterna på dagordningen som behandlas i diskussionerna mellan EU och Turkiet får unionen inte ge upp. Låt framgångarna inom andra områden visa vägen för hur också denna nöt kan knäckas. Om Turkiet ska in i EU måste respekten för kurderna följa med. Det börjar med att erkänna dem och inte räcka ut tungan.

Laila Naraghi
Kommer från Oskarshamn och sitter i SSU:s förbundsstyrelse

Det här är femte och sista delen i en serie om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Tidigare delar publicerades 15, 22, 29 juli samt 5 augusti.