Icke-demokratin i Ryssland

(Veckokolumnen i Östran 29 juli 2005)

När jag slog upp tidningen den 9 maj trodde jag att jag drömde. På bilderna stod Europas ledare under en jättelik fana broderad med hammaren och skäran. Ledarna för vad som under Kalla Kriget kallades den fria världen såg förvirrade ut där de stod omgivna av alla symboler för Sovjetunionens kommunistiska diktatur. De liknade en bortkommen skara kusiner som gått vilse i ett museum.

Bilderna var från dagen före och firandet i Moskva av sextioårsdagen för segern över Hitler. Segern i all ära men varför sa ingen något om allt annat som omgav Sovjet? Inte mycket sades den 8 maj i år om Stalins pakt med Hitler som hjälpte Nazityskland, eller om den diktatur som ödelade Sovjet och dess satellitstater i ett halvsekel. Stalin var en mördare och diktator, precis som Hitler. Ingen verkade heller kritisera dagens ryska, tvivelaktiga demokrati.

Kanske fick alla EU-ledare en tillfällig minnesförlust från att de fått Putins ceremoniinbjudan till att de kommit hem igen, eller så var de helt enkelt bara fega. De baltiska staterna nyttjade tillfället för att rikta rejäl kritik mot Rysslands agerande nu och då. Estland och Litauen bojkottade tillställningen och Lettland deltog under protest. Dessa små länder vågade stort medan EU inte vågade alls.

Under 2002 studerade jag en tid i Ryssland och tillsammans med många andra upplevde jag då att landet befann sig i ett vägskäl just i begrepp att välja väg. Vi hoppades att Putin skulle ta den klart demokratiska vägen, men tji fick vi.

Sedan 2002 har mycket hänt och Putin har tydligt visat sin auktoritativa böjelse. Han har bland annat samlat mer makt i Kreml genom att se till att regionala guvernörer inte längre väljs direkt av folket utan utses på förslag av presidenten. Genom dramat som omgärdat oljemagnaten Chodorkovskij har Putin klargjort att han tar till hårdhandskar mot politiska motståndare – även om det sätter rättsäkerheten ur spel. I samband med presidentvalet i Ukraina gav Putin sitt odelade stöd åt den före detta auktoritäre och genomkorrumperade presidenten Kutjmas kandidat – Janokovitj. Direkt efter fuskvalet i november, innan alla röster hade räknats, gratulerade Putin Janokovitj till segern. Putins stöd visade sig ju dock vara otillräckligt eftersom Janokovitj förlorade i slutänden mot liberalen Jusjtjenko. I frågan om Vitryssland, Europas sista diktatur, sätter Ryssland inget nämnvärt tryck mot diktator Lukasjenka och hans vanstyre.

Europas ledare var fega i maj när de inte vågade rikta rejäl kritik mot Ryssland. De hade tillfället men trodde att de var ”diplomatiska” när de inte sa något. Det finns en missuppfattning kring begreppet ”att vara diplomatisk”. Diplomati är inte att säga det andra vill höra utan snarare att leverera sitt budskap på rätt sätt vid rätt tillfälle.

Ceremonin i maj hade varit ett ypperligt tillfälle för EU att visa sin ståndpunkt: Respekt för sin granne med otvetydiga krav på att denne respekterar demokrati och mänskliga rättigheter. Det hade varit en diplomati värd EU.

Laila Naraghi
Kommer från Oskarshamn och sitter i SSU:s förbundsstyrelse

Det här är den tredje delen i en serie om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Tidigare delar publicerades 15 och 22 juli.