Svenska ambassader och eliter: Åslund och Algeriet

Igår satt jag och bläddrade i Anders Åslunds "Building Capitalism" som jag köpte och tog del av under min tid i S:t Petersburg. Efter alla turer fram och tillbaka om den svenska ambassaden i Brasilien kan jag inte låta bil att också tänka på alla de diplomatiska tjänstemän som är Sveriges representanter över hela världen.

Anders Åslund var en sådan. Han arbetade på svenska ambassaden i Moskva och fanns sedan med i den ryska regeringens ekonomirådgivares, Jeffrey Sachs, team som skulle "hjälpa" den ryska ekonomin att genomgå sin kapitalistiska chockterapi. Det sovjetiskryska systemet var helt klart genommögligt men att gå fråm en extrem till en annan är sällan lyckat - både på grund av den omskakande förändringen i sig och på grund av att extremer sällan är bra.

Jag undrar vilka arbetsuppgifter Anders Åslund hade när han arbetade på den svenska ambassaden i Moskva. Om de var av rådgivande karaktär eller representativ? Eller kanske bådadera? En tanke i rymden är ju i alla fall att Åslunds ekonomiska politik inte är särskilt representativ för svensk politik.

Ändock bör också Åslund få en eloge för sitt engagemang för Ryssland. Såvida han inte bara såg landet som ett jättelikt ekonomiskt labexperiment för att bevisa sin tes om kapitalismens överträffbara natur?

När jag var i Algeriet för några år för att besöka de västsahariska flyktinglägren besökta vi, mina resekamrater och jag, också den svenska ambassadören i Alger. Innan hade vi också mött flera algeriska demokratikämpar och oppositionsanhängare som var starkt kritiska till Bouteflikas repressiva politik. Vi lyfte detta med vårt lands ambassadör och ville höra hans syn på saken. Jag minns att det efteråt kändes som att vi hade fått ett algeriskt regeringstelegram uppläst för oss på perfekt svenska - för vad han sa var skrämmande likt den algeriska regimens berättelser.

Allt för många utlandstjänstemän umgås nog liiite för mycket med sittande elit i landet de befinner sig i. Det torde naturligtvis leda till att deras rapporter hem till Sverige är något vinklade och inte särskilt heltäckande för situationen i landet. Trist eftersom svensk politik då baseras och byggs på felaktiga uppgifter.

Men UD-tjänstemän är la också människor och inga superhjältar. Uppenbarligen.