7.07.2005

Min barndoms bajsbruna jacka försvarades av Beatles och Morfar

"Vems är den här bajsbruna jackan!?"

Jag påmindes av min s.k. klasskompis Pernillas skrik i åk 4:a-korridoren när jag kom hem igår och slog på TV:n och programmet Second Hand precis startat på SVT. När jag var liten hade jag bara ärvda kläder, alternativt plagg från Jåpen. Jåpen var Oskarshamns enda riktiga second hand-affär (för er oskarshamnare som läser detta låg Jåpen på Hamngatan, snett mittemot nuvarande Kråkan). Därifrån kom många av mina kläder. Jag tror att jag fick mina första "nya" byxor när jag gick i 6:an. Det var ett par randiga hängselbyxor från Rabbit tror jag. Jag minns hur tillfreds jag blev.

Visst var jag tillfreds innan med, och mina ärvda plagg förhindrade mig inte från att ha sköna barndomsår: Faktum är att Pernillas skrik inte betydde särskilt mycket utan vi, jag och de flesta andra, lekte på som vanligt och snart kom också hon för att delta. Jag tror jag hade tur för jag fick från 2:an till 9:an gå i en fantstiskt fröjdefull klass där jag stormtrivdes - på kvällar och lov längtade jag till att skolan skulle börja igen.

Nog hände det att jag kände mig annorlunda - detta var ju innan var och varannan elev hade utländska namn. Men till min hjälp hade jag mina coachar Beatles. Många av mina minnes utspelar sig just till tonerna av deras musik. Jag gick från att börja lyssna på tidiga Beatles och ju äldre jag blev desto mer lyssnade jag på deras senare verk - ungefär samma utveckling som de flesta har. De förstod sig på det här med att vara annorlunda.

Det gjorde också min morfar (Otto Walther - för er vuxna oskarshamnare). Hans älsklingsfärg var brunt. "För då syns det inte om man ramlat i hundbajs" sa han smilandes. Han var präst och tysk- och filosofilärare, slickade av tallriken bakom salongsdraperiet och hade ett mycket stökigt skrivbord. Han var omtyckt av många långt utanför skola, kyrka och släkt. Men jag antar att det fanns de som flinade åt honom.

Men som Homer Wells (Tobey Maguire) säger i Ciderhusreglerna: I am happy that I can amuse you. En eftersträvansvärd och stoisk inställning min morfar hade. Fast det är inte direkt enkelt att alltid tänka så när någon gormar ut att man har en bajsbrun jacka. Särskilt inte om man är 10 år.