7.11.2005

Känner makten till Tage Danielsson?

Om jag får barn ska det nog heta Magnus, tjej som kille, det spelar ingen roll. Jag blev så glad i morse när jag slog på datorn och såg att en Magnus hade kommenterat min blogg. Kanske jag blev lite väl förtjust, men det kan jag bara inte rå på.

Hittills har många mailat och kommenterat min blogg direkt till min mail - det är kul - men det är ju roligare om fler kan ta del av diskussionen. Och jag har inte direkt lust att ge alla tillgång till min mailbox. Sorry, någon annan gång kanske. Tills dess sträcker sig inte mitt digitala nytänkande längre än till att jag bloggar.

En kommentar jag fått är från min klassföreståndare (egentligen hette det mentor) som jag hade på Oscarsymnasiet. Han mailade en sann vers av Tage Danielsson:

För den trötta samhällskroppen
Vore kanske bästa boten
I fall tankarna i toppen
Kom från roten


- Vem underrättar berörda parter? Du eller jag?

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Du har så rätt Laila. Eller Tage har det. Och när man surfar runt och läser på alla olika (s)-bloggar (jag vet, det finns eg bara en) så undrar man hur vi någonsin kan anklaga oss själva för att inte ha visioner, tycka eller vilja. Eller är det så att vi har dem, men att glastaket stänger för dem också? Det verkar så.

Du får underrätta berörda parter - du har närmast.

7/11/2005 3:28 em  
Blogger Laila said...

Du säger det.

Glastak, ekbrädor, plåtskiva, betongbegränsning - normer och respekten för dem begränsar nog allt politiskt liv mer än vad vi skulle önska. Det jag undrar är när normerna inom dagens politiska liv kommer att förändras, för nog är det väl så att normer också kommer och går i cykler eller alternativt, går att förändra. Jag vill för mitt liv i alla fall inte tro att de är bestående ända in i evigheten.

7/12/2005 8:10 fm  
Blogger Laila said...

Gabriella,

Jag vill tro att det är vi människor som rår över utvecklingen av normerna, men samtidigt tvivlar jag på det ibland:

Det känns som att vissa normer kommer och går, och att deras uppkomst och fall beror på normerna själva. Som i ett dialektiskt förhållande där de olika normernas existens förutsätter kommande normers uppkomst.

Eftersom normerna berör oss människor borde vi ju kunna påverka dess utveckling genom hur vi agerar (vilket ju i sin tur väl styrs av normerna...) så nog borde vi ha i alla fall någon typ av roll i det dialektiska spelet också.

Samtidigt verkar det ju även finnas normer som helt består: Djurens underordning i förhållande till människor till exempel. Eller håller en omsvängning på att ske nu, som bara tar väääldigt lång tid?

Detta resonemang handlar för mig om normer generellt sett.

Egentligen startade väl kanske detta prat mest pga normerna inom svenskt politiskt liv i allmänhet och inom arbetarrörelsen i synnerhet. Som jag reflekterar kring i min förra Östrankolumn (finns på bloggen, 8 juli, samt också i bloggen från 30 juni ang. likheten mellan EU och SAP) tror jag att strukturerna håller på att förändras men att det finns så mycket rädsla för nya former bland de politiskt aktiva grupperna. Detta mest för att de/vi ju då förlorar vårt politiska försprång som består i att vi vet/kan/känner dagens politiska sammanhang väldigt väl, men inte vad som komma skall. Samma resonemang tror jag bör kunna appliceras på förändringarna i vår omvärld (som ju hör samman med förändringarna inom de politiska strukturerna): Makthavande strukturer vill inte acceptera förändringen pga att de då förlorar kunskapsförsprånget som kanske är det enda som håller dem kvar vid makten.

Vi ses imorgon!

7/12/2005 9:32 fm  
Blogger Roger said...

Kanske kan jag bidra med en annan Tagedikt. Som jag vet är åtminstone en Magnus favorit.

Årets första krokus, tror jag den heter och går typ såhär.

Där stog väl en krokus i backen och lös
Och jag blev så glad och så varm att jag frös.
Då kom där en ombudsman käck och sympatisk
Och sade jag är socialdemokratisk
...
Till krokusen sa han: Här står du och lyser
Men det gör du fel i - jag ser att du fryser
Stick genast in och göm dig bland löven
Men fort ska det gå, för jag fryser om röven
...
Partiet har blommornas bästa i fokus
Sten Andersson vet vad som passar en krokus...

7/12/2005 5:47 em  

Skicka en kommentar

<< Home