Bloggen och en utdöende partistruktur

(Veckokolumnen i Östra Småland den 8 juli)

Den senaste tiden har en hel flora av olika bloggar blommat upp på Internet. En så kallad blogg kan definieras som en webbaserad publikation som uppdateras regelbundet, ofta dagligen. Bloggen innehåller personliga tankar och åsikter som "bloggaren" vill dela med sig av och vanligtvis är inläggen ganska korta till sin natur.

Fenomenet är utomordentligt modernt. En del kallar det en fluga. Riktigt så enkelt är det nog inte utan bloggtrenden verkar vara en del av något betydligt större som håller på att ske inom svenskt politiskt liv.

Till sin form är bloggar personliga och stöpta i en individuell form. Det i sig är relativt nytt i svensk samhällsdebatt. Nog kan det kopplas samman med den mer personfixerade utveckling som tog fart med personvalet och dess möjligheterna att kryssa kandidater, men bloggandet verkar också gå djupare.

I en tid där många partipolitiska ledarskap ses med allt mer kritiska ögon av sin medlemskår är det symtomatiskt att just många partiaktiva bloggar. Partier och förbund var under förra seklet naturliga fora för människor att vända sig till för att göra sina röster hörda men det är ingen nyhet att så inte längre är fallet. Partier ses snarare av många som hierarkiska och sega maktapparater där mycket är bestämt i förhand. Medlemmar som ändå går med och deltar präglas av samhällsstämningen och är betydligt mer individualiserade än tidigare decenniers medlemskårer. Få partiledningar kan kräva total lojalitet utan ifrågasättande, och om de gör det får de det svårt. Istället för knutna nävar i byxfickan skapar till exempel tangentknapprande fingrar blogg efter blogg.

Visst finns det nyanser i allt detta. Ifrågasättande medlemmar har alltid funnits men kanske var det mer accepterat när partierna var större och mäktigare. Särskilt i förhållande till dagens inte sällan ganska maktlösa partistrukturer. Min bild av bloggar kanske är idealiserande – särskilt i jämförelse med det cyniska förhållningssättet att bloggar ju också kan användas som individuella reklampelare istället för som aktiva påverkansplank. Allt detta förtar dock inte charmen av det myllrande åsiktsliv bloggen som uttrycksform, via det nästan gratis Internet, öppnar upp för och frigör. Vid sidan av detta tror jag att bloggarna är ett uttryck för en betydligt större förskjutning från parti till person än vad vi har sett exempel på tidigare.

Jag hoppas att bloggen, som är en finurlig och modern uttrycksform, inte ska användas för att urholka vår representativa demokrati. För att kunna vara en del av bloggandets utveckling, och eftersom jag tycker mycket och gillar det skrivna ordet, har även jag börjat blogga. Ta er gärna en titt på min blogg (http://lailanaraghi.blogspot.com/) och lämna ännu hellre kommentarer. För det är det fina med saken: Bloggning möjliggör än fler intressanta och viktiga politiska diskussioner som kan spräcka hål på den grå asfaltsytan ovanpå den partipolitiska vardagstrottoaren.

Laila Naraghi
Kommer från Oskarshamn och sitter i SSU:s förbundsstyrelse