Använd EU:s GUSP

(Veckokolumnen i Östra Småland den 15 juli)

Rapporteringen från Irak om amerikanska bomber som mördar civila har blivit vardagsmat. Amerikanarnas så kallade initiativ i Israel återkommer också då och då i nyhetsflödet liksom USA:s ageranden i vart och vartannat land. Ena dagen handlar det om amerikanska militärbaser i Turkiet för att nästa dag cirkulera kring USA:s syn på Latinamerikas utveckling. Vad man är tycker om den amerikanska utrikespolitiken kan ingen säga emot att den är riktigt aktiv.

USA dominerar helt enkelt världspolitiken. Tyvärr, eftersom de principer som vägleder amerikanarna varken sammanfaller med respekt för mänskliga rättigheter eller med internationell rätt.

Det behövs en demokratisk motvikt till USA på den internationella arenan. Framför allt för att ge alternativ till USA:s hormonstinna utrikespolitik. Men också för att enbart ett demokratiskt balanserande av USA:s ställning kan ge makt åter till FN.

En sådan motvikt är, och ska vara, EU. EU:s utrikespolitik är mer demokratiskt inriktad och hyser större respekt för folkrätt och mänskliga rättigheter än USA:s. Det säger egentligen inte så mycket, och faktum är att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i många stycken också måste förbättras.

Ändå tror jag på en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för vårt EU – 25 röster väger tyngre än en. Detta förutsätter dock att EU:s beslut fattas demokratisk samt att EU verkligen använder sin starka stämma. EU ska inte utkräva tystnad från sina medlemsländer utan erbjuda buller och bång i en gemensam kör. Det kräver dock ännu en sak: Aktiva medlemsländer. Innan ett EU-beslut är fattat kan och måste Sverige tillsammans med andra skapa en EU-linje vi vill ställa upp på. Det kan inte överlåtas åt EU-kommissionens tjänstemän utan medlemsländerna måste bryta sig in på detta område. Det kräver hårt arbete från den svenska regeringen, men det är ju deras jobb.

EU:s utrikespolitik är idag på många områden inkonsekvent och förödande. Unionen står tysta inför den marockanska ockupationen av Västsahara och yppar inte heller många ord om Israels ockupation av Palestina – detta trots EU:s mäktiga handelsavtal med båda Marocko och Israel. I många fall väljer EU också hellre att stå tysta – trots utrikespolitiska katastrofer – istället för att bedriva aktiv diplomati. Det gäller till exempel Ryssland.

Det finns ändå exempel på när EU:s utrikes- och säkerhetspolitik varit del av positiva händelseutvecklingar: Spanien under 1970-talet liksom i Grekland efter militärregimen. Aktiviteterna på Balkan i allmänhet och i Turkiet och i staterna i forna Jugoslavien i synnerhet, har också burit frukt. De initiativ som tagits i Libanon och Palestina går i rätt riktning men är bara småfisar jämfört med det engagemang som behövs.

Kommande fyra fredagar ger jag mina receptförslag på hur EU:s utrikespolitik relativt enkelt skulle kunna stärkas och förbättras för att gynna demokrati och mänskliga rättigheter. Följ med till Israel, Västsahara, Ryssland och Turkiet. Packa väskan!

Laila Naraghi
Kommer från Oskarshamn och sitter i SSU:s förbundsstyrelse