Kungen är en parasit - Januarikrönikan 2005 i Östra Småland

"HAN ÄR KUUUNG!"
Det utropade en TV-kommentator efter höjdhopparen Stefan Holms vackra OS-hopp i somras. Nyligen sändes detta klipp under SVT:s välkända idrottsgala. Galakvällens stora vinnare var också just Holm som fick ta emot många priser. Holm röstades också fram som mottagare av det legendariska Jerringpriset. Det valdes han till av Sveriges största jury - hela folket har nämligen möjlighet att delta i valet av vem som ska få Jerringpriset för årets idrottsprestation.

På idrottsgalan satt Stefan bredvid Victoria. Hennes pappa är kung och statschef. Inte för att han kan hoppa högst. Inte heller för att han kanske var duktig i skolan eller för att han kanske har en massa meriterande erfarenheter. Inte heller för att han är vald av det svenska folket (varken i ett vanligt val eller till att få Jerringpriset). Nej, han är kung för att hans farfar var kung. Han i sin tur var kung för att hans pappa var kung. Och så vidare. Detta märkliga sätt att utse statschef, och representant för det svenska folket, kallas monarki. Visst är det underligt och odemokratiskt? Det är som en kvarleva från en svunnen tid präglad av överklass och tyranni.

Kungen, Victoria, ja hela kungafamiljen, är som en stor parasit – de lever endast av andra. I en intervju den 10 januari sa kungen "här i Sverige är det ofta så att ingen vågar ta ansvar". Ett märkligt uttalande för att komma från en så oansvarsfull person som kungen. Och dessutom är ju vi svenskar hur ansvarsfulla som helst. Hela vårt demokratiska samhälle – med gemensam skola och vård – bygger på att vi tillsammans tar ansvar för varandra. Vi är till och med så ansvarsfulla att vi vart fjärde år röstar om hur vi vill att dessa gemensamma saker ska tas om hand.

Frågan är hur stort ansvar kungen tar? Knappast väljer han att vara lite mindre av en parasit - han gör inget för att Sverige ska bli mer demokratiskt. Istället lever han som kungar alltid har gjort – i lyx och flärd. Och han lever av ett ärvt statsskick som härstammar från en tid när kungen bestämde allt och vanligt folk inte kallades medmänniskor utan undersåtar.
Att kungen skaffat sig en ny stab kring sig, som kan skriva bättre tal och peppa honom till att delta i presskonferenser, betyder inte att kungen blivit mer ansvarsfull. Möjligtvis tyder det på att han blivit smart nog att omge sig av taktiska medarbetare. Det kallas inte ansvarsfullhet utan överlevnadsinstinkt.

Sverige förtjänar ett demokratiskt styrelsesätt och en folkvald statschef. Det finns inga rumsrena argument för att ha ett system där posten som statschef går i arv inom en familj. Monarkins försvarsargument bygger alla på förakt för demokratin och det lika människovärdet. Det är inte bara smaklöst utan framkallar direkta kväljningar.

Stefan Holm är mer representant för det svenska folket än kungen (Holm har ju dessutom blivit framröstad av en stor TV-publik). Jag sällar mig gärna till dem som anser att Holm är KUUUNG – men jag hoppas framför allt att han blir svensk president i framtiden.