6.13.2005

Klassamhällets regionala avtryck - Februarikrönikan 2005 i Östra Småland

Skräckblandad förtjusning: Det är Stockholm. Alla svenskar tycker något om Stockholm – utan att för den skull alltid tycka om staden.

Oavsett vad man har för uppfattning om Stockholm påverkar dess utformning, styre och förhållningssätt alla i Sverige. Det är trots allt vår huvudstad. Frågan är bara vad Stockholm egentligen är. Precis som det går att resa jorden runt och ändå befinna sig i samma sammanhang och träffa samma typ av personer överallt, går det att resa i en och samma stad och möta nya människor och nya situationer hela tiden. Det gäller även Stockholm.

Trots detta är dock en sak säker om denna stad – det finns oproportionerligt mycket makt här. Även om man exkluderar all den makt riksdagsledamöterna besitter, är mycket – för mycket – makt koncentrerad till Stockholm. Det är väldigt mycket makt samlat till väldigt få människor, på väldigt få kvadratkilometer. Det handlar så väl om finansiell, ekonomisk och kulturell makt som om politisk sådan.

Den här maktkoncentrationen kombinerad med en skrämmande verklighetsfrånvändhet kännetecknar på många vis Stockholm. Jorden tros snurra kring Stockholm city och det som inte nämns i Dagens Nyheter existerar inte. Därför är det en på många sätt fattig värld flera stockholmare lever i.

Denna kombination, av maktkoncentration och verklighetsfrånvändhet, får stora konsekvenser för andra utanför Stockholm. För Stockholm befinner sig i ett sammanhang, och sammanhanget heter Sverige.

Självklart går det att göra det hela enkelt för sig och förklara denna orättvisa maktfördelning med enbart en klyfta mellan stad och land, men saker blir inte enklare för att de förenklas. Alla i Stockholm upplever inte makt – tvärtom. Stockholm är sannolikt Sveriges främsta klassamhälle. En tur längs den röda tunnelbanelinjen från Alby och Fittja på den ena sidan till Östermalmstorg och Gärdet på den andra, tar en från underklass till överklass på mindre än tre kvart.

Det handlar snarare om att den sociala skiktningen, klassamhället, också tar sig regionala uttryck. Stockholm är överklassens högborg med Kungliga Slottet, Wallenbergssfärens högkvarter och starka moderatfästen centralt placerade i staden. Denna dominerande överklass har inget annat på sin agenda än att behålla sina privilegier och tjäna pengar på andras bekostnad. Deras girighet gynnas av både det sociala och regionala klassamhället. Därför försvarar högern dem båda.

I skenet av detta ter sig Stockholm, och problematiken mellan stad och land, sig annorlunda. Sverige behöver en dynamisk huvudstad och vår huvudstad behöver ett fungerande Sverige. Det ömsesidiga beroendet kräver samarbete för endast så kan vi nå goda gemensamma resultat. Det är dock nödvändigt att bryta den rådande stockholmska maktkoncentrationen för att sprida makten över våra liv. Och för det krävs ett gemensamt arbete människor emellan. Men det är inget nytt: Samarbete krävs alltid då man har med högerns egoism att göra.

Laila Naraghi
Kommer från Oskarshamn och sitter i SSU:s förbundsstyrelse. För några veckor sedan flyttade hon till Stockholm för att jobba där under en tid.