Oåterkalleligt

Det må vara kallt ute men en slinga av vår smög in genom mitt fönster. Och de senaste dagarna har vårtecknen varit oåterkalleliga. Påskliljorna på mitt bord, solen ovanför Jannes och min efterlängtade kaffestund, vatten utan is, knoppar på träden, helt plötsligt bara bra musik på radion. Gamla stan badandes i sol. Tankar till och från Paris. Ljust till senare och senare på kvällen. Och sol redan nu på morgonen. Om inte fullt ut så bit för bit.

Och så ett säkert vårtecken: Årsmötet jag om en stund ska till.

Rösta på Carl-Richard!

Rösta på årets ekonomistudent 2007! Endast nio nominerade kvarstår i den nationella utnämningen. Öhrlings PricewaterhouseCoopers skriver "Med Årets Ekonomistudent vill vi lyfta fram en framtida ledare inom det svenska näringslivet". Svenskt näringsliv behöver Carl-Richard! Rösta på honom som årets ekonomistudent 2007!

Carl-Richard Häggman, Handelshögskolan i Stockholm, har under de gångna åren varit aktiv inom flera ungdomsrörelser där fokus varit samhälls- och demokratifrågor. Han har varit delaktig i att inspirera unga människor till att påverka sin närmiljö, något som kulminerade under 2007 då han deltog i att skapa en handbok för ungdomar i åldern 12-20 år som vill påverka sin omgivning.

Carl-Richard har under året arbetat för ett företag som är specialiserat på hållbarhets- och mångfaldsfrågor. Parallellt med studier och övriga engagemang har han varit aktiv i två egna företag.

Rösta här! Sprid vidare! Kloka, engagerade och omtänksamma ekonomer ska stödjas! Jag träffade CR via LSU och hoppas, hoppas, hoppas att han vinner.

Till Kina med Reinfeldt

Först av allt: Sofia och Mark bor superfint. Deras lägenhet i Vånevik, på ovanvåningen i en del av den vackra vit-gröna statarlängan, är bland det finaste jag sett. Personligt, vacker konst, Sofias hantverk, magiskt ljus från himlen. Och bara några minuter från en av Sveriges bästa badplatser. Påskaftonskvällen var en höjdpunkt tillsammans med dem, Rebecca, Petter och Frank. Hemmagjord sushi, holländsk äppelkaka. Bättre än så blir det inte. Mina skrattrykor fick sig en boost. Och om några dagar far Rebecca till Schweiz för spännande exjobbet på storföretaget. Heja!

För det andra: Om några dagar far världens finaste, och coolaste, vän - Åsa (Bjering) - till Kina med statsministern. Tillsammans med en annan kollega från SI far hon dit med Reinfeldts delegation för att delta i presentationen av viktiga grejer. Här kan ni ha koll på SI verksamhet. Lycka till Åsa! Ni Haou!

Columbia University köper boken!

Spenderar påsken i fina Oskarshamn med päronen, Pierre och Valter. Härligt! Imorse hade vi en sådan där frukostfika som man bara kan ha här. Det enda som saknas är syrran. Men hon är i New York och jobbar med en utställning tillsammans med Pontus. Och häromdagen köpte Colombia University den Artist's Book de gjort! Jag har världens coolaste syrra. Kolla in en av mina favoriter av Pontus.

Snart ska jag träffa Stefan igen och imorn Sofia i deras nya hem!

Glada påskhälsningar till alla, och med rekommendationen att lyssna på Adriano Celentanos Preghero' och sedan Azzuro - lika roligt varje gång - lyssna här.

Schoris boksläpp + mitt kontrakt hos CRISMART

I tisdags var jag på Pierre Schoris presentation av hans nya bok - Draksåddens år om Irakkriget på ABF. Mycket intressant, och relevant. Förutom att boken är viktig för förståelsen av situationen idag, och för att hitta en väg framåt, är den också värdefull för historiebeskrivningen. Bushs agerande har kommit på skam gång efter gång efter gång, och det är viktigt att vi idag - och generationerna imorgon - har rätt information av vad som skett.

Pierres budskap var tydligt: Irakkriget var ett enormt misstag, folkrätten underminerades och USA:s linje måste ändras. FN måste anta en tydlig resolution om Irak och Sveriges regering måste stå upp för folkrätten. Han lyfte även några frågor som vi måste kräva svar på innan vi går in i the post-Iraq era, bland annat:
- Varför är USA i Irak?
- Hur ska USA komma ut ur Irak?
- Vilken är FN:s roll?
Pierres resonemang kring dessa frågor var mycket intressant. Han kommer att vara på fler ställen och berätta om boken och om du har möjlighet: Gå och lyssna! Och läs boken.

Efter Pierres presentation var det eftermingel på nyomgjorde restaurang Cirkeln på ABF Stockholm. Trevligt! Fick bland annat möjlighet att prata mer med Ulf Bjereld som är internationellt ansvarig i Broderskapsrörelsens förbundsstyrelse tillsammans med allas vår favoritGunnar. Inspirerande. Gav nya tankar och perspektiv, och det är alltid lika kul.

Sedan gick jag för att vara med på slutet av LSU:s releasefest för Alla olika alla likas metodbok O/LIKA på Södra Teatern. I love LSU som gör grymma saker på viktiga områden. Och skapar mötesplatser för olika människor som jobbar för en bättre värld. Inte mycket som är viktigare än det. Releasefesten verkade ha varit en succé och det var roligt att kunna vara med på slutet. Kompisarna på LSU gör ett bra jobb. Efteråt var det dags för Gondolen och utsikten var lika fantastisk som vanligt.

Nyligen skrev jag på kontraktet för CRISMART. Som analytiker i ett CRISMART-projekt. Spännande att få vara där, på deltid, parallellt med min D-kurs. Kommer att vara där fram till den 1 juni när jag börjar på Folk och Försvar. Spännande och lärorikt. Förutom att D-kursen är intressant (nu läser vi Political Psychology och snart är det dags för D-uppsatsen som jag börjat skissera) är det roligt att få göra det jag gör hos CRISMART.

20 år efter Halabja: Erkänn folkmordet!

Det var en vårdag för tjugo år sedan. Jag var fem år och har ingen aning om vad jag gjorde. Men säkert var det något härligt viktigt. Som många barn här i Sverige kan fylla sina dagar med.
På en annan plats i världen befann sig några andra fem-åringar. Plötsligt kände de en märklig lukt. En del skulle senare beskriva det som att den liknade äppeldoft, andra att den påminde om lök eller senap. Men många skulle aldrig beskriva den alls. Lukten de kände kom från de kemiska vapen Saddam Hussein bombade över dem. Tusentals människor dog. Tusentals människor skadades. Också mängder av barn. Staden barnen lekte i heter Halabja och ligger i norra Irak, södra Kurdistan. På söndag, den 16 mars, är det exakt tjugo år sedan bomberna fälldes över Halabjas hustak.

Barnen i Halabja var inte de enda som tvingades lära sig lukten av kemiska vapen. Attacken den 16 mars var en del av Saddam Husseins stora kampanj med syfte att utrota Iraks kurdiska befolkning. Det är dags att Sverige, och EU och FN, erkänner folkmordet på kurder under Saddam Husseinregimen. Det skriver jag om i min kolumn i Östra Småland idag.

Femtio11 lyckliga saker

När alla tangenter på ens dator funkar - särskilt när de inte har gjort det tidigare.
När ens telefon funkar och inte stänger av sig själv lite då och då - särskilt när det var så förut.
När både ens dator och telefon funkar samtidigt. Särskilt om det inte brukar vara så.
När man får prata med en finfin vän som mår bra och som får kärligt besök över påsk. Snacka om att den killen måste vara lycklig.
När man är bortbjuden på kalas både på en fredag och en lördag en helg.
När man har en deadline och har flyt i det man skriver.
När man har kloka vänner som lär en viktiga saker.
När man har en hel helg av skrivande framför sig.
När man bestämt sig för att ta bussen hem till familjen.
En lycklig, varm kväll med magiskt ljus på min gata i New York. Glömda glasögon. Att bli bjuden på glass en marskväll av någon som längtat. Bacichoklad skickad per post. Tomater på frukostmackorna i Ramallah. Varm choklad i Köpenhamn. Vita frottétofflor i Peking. En portugisisk kväll som aldrig blev natt. Minnet av ljuset i Nigeria på stället vi blev stoppade på grund av oljestrejken. Dans bland stjärnorna på turkiska tak. En ängel på trottoaren bredvid stjärnorna. Alla små små stunder mellan det man planerat och gjort, arrangerat och genomfört, ansvarat för och ordnat med.
När man har återupptäckt Lauryn Hill och minns kvällarna hemma hos Charlotte, Annelie och Mange, särskilt då de inte var hemma och man fick klättra in genom fönstret.
Demonstrationen trettionde november nittonhundranittioåtta. Och 1999.
Glada vänners svenska hejaramsa på busstationen i Mogilev. Och när glada vänner går till loungen innan flygturen med Topolev till Minsk - och jag fick ett päron.
Att upptäcka en ny laktosfri youghurtsort i mjölkdisken.
När regndropparna är så där stora som de var imorse men faller med väldigt långa mellanrum.
När man tänker på Jenny och Sofia och alla kusiner.
Minnen och chokladägg från Bogotá.
När man har en hel hög med små presenter att ge bort.
Hallonröda grejer. Och de där japanska finstickade strumporna som hänger i kläd- och skoaffären på hörnen av Västra Trädgårdsgatan här i Stockholm, vid den röda kyrkan.
När man har en vän som vill fara och heja på Barack Obama i november.
När man har en annan vän som är modig nog att fara över Atlanten, ända till Argentina, för att hälsa på en person kanske värd att älska.
När ännu en annan vän fått ett nytt jobb som han förtjänar.
Att ha stora och spännande saker som väntar på en.
När man har coolaste syrran som nu är och ställer ut grejer i NY.
Att gå och spana efter de första snödropparna.
Torsdagar.
Att gå förbi blomkiosken i korsningen vid Humlegården, den nära ICA, där de alltid annonserar om vem som har namnsdag.
Att få glada sms från bra människor som skriver bra grejer.
Frank Sinatras musik och Pablo Nerudas dikter.
Att det finns en ny bok från Isabel Allende i Söderbokhandelns fönster.
Sex and the Cityboxen, antagligen västerlandets och nutidens motsvarighet till Iliaden och Odyssén, typ. I alla fall i vilken utsträckning den har en påverkan på många människor.

Lauryn Hill och minnen av Trädgårdsgatan i Oskarshamn kan leda till typ vad som helst som är bra. Gör världen en tjänst. Lyssna på henne eller Frank Sinatra här.

!VIVA ZAPATERO!

Socialisterna i Spanien går mot seger! Grattis PSOE, och framför allt: Grattis Spanien! Låt oss hoppas att det slutgilitiga resultatet visar samma sak. Zapatero är antagligen Europas bästa s-ledare.

De senaste dagarna har varit spännande. Konferensen på Sandö, med CRISMART och FBA, var mycket intensiva och intressanta dagar. Bland talarna fanns bland annat Lars Hedström och Kjell Mo från det nya sekretariatet för krishantering på Statsrådsberedningen och Professor Stanley Renshon från CUNY. Och så klart Michael Brown, före detta Under Secretary of Homeland Security and Director, Federal Emergency Management Agency - som är känd från hanteringen av Hurricane Katerina. Samt Tom Kelly, tidigare talesperson för Tony Blair. Seminarierna gav en massa tankar och var mycket lärorika. CRISMART:s arbetssätt är inspirerande och många aktörer - inte minst inom politiken - skulle kunna lära mycket av det.

I fredags arrangerade vår rådslagsgrupp, tillsammans med svenska s-gruppen i Bryssel, en heldag om den nya europeiska konstitutionella fördraget. Jan, Margot, Wanja och Mona fanns bland de medverkande. Det blev goda diskussioner och viktiga frågeställningar lyftes. Särskilt roligt var att dels hela andrakammarsalen var fullsatt när konferensen drog igång, dels att RFSU deltog.

På kvällen hade Johanna och Moa fixat en finfin middag. God mat och kloka människor och goda planer. Bättre kan det knappast bli. Och i lördags träffade jag Javier från colombianska PDA, han var här i Stockholm och vi passade på att ses för att diskutera Colombia, politik, POLO och framtiden. Det är kul att visa Stockholm för besökare för man får också själv alltid upptäcka något nytt. Gabriellas fest var magnifik (som alla hennes fester!) liksom Feministfesten på Street. Moa och Johanna är grymma.

Oroligt i Colombia. Och Bogotá - Sthlm - Kramfors

På morgonen i förrgår fick vi nyheten från Marta och Carlos om den colombianska militärens tillslag mot Farc på ekvadorianskt territorium. Situationen är minst sagt spänd. Och många tycks förvänta sig en förrvärrad sitaution. Några vi pratade med talade om att ett blodbad är att vänta. Militärens trovärdighet ifrågasätts - inte minst på grund av kopplingarna till USA. Men också Chavez kritiseras av vissa.

Chile - som demokratiskt vänsterland i Latinamerika - borde gå i bräschen för att ta ett initiativ för att lugna situationen genom breda samtal och möten mellan latinamerikanska ledare. Utsikterna för att USA:s försök att dämpa konflikten ska fungera, ser knappast ljusa ut. Däremot tycks EU:s möjligheter vara bättre varför unionen borde satsa på att stötta en fredlig, och samarbetsinriktad, relation de latinamerikanska länderna emellan. Idag särskilt mellan länderna i de norra delarna.

Just hemkommen från en lång resa med mycket turbulens, håller jag på att packa om för att fara till Kramfors imorn bitti på en konferens med CRISMART och Folke Bernadotteakademin. Ska bli spännande.