Kul möte! Över 50 kom! Fick förhandsinfo från försvarsberedningens rapport...

Nöjd och glad. Över mötet ikväll om Gemensam Europeisk Försvars- och Säkerhetspolitik. Vad kul att så många kom, vi var över 50 pers, nästan 60 stycken på 68:an ikväll. Extra kul att publiken var så blandad, många partikamrater från olika håll (ändå från Linköping och Norrköping och Göteborg!) samt även flera från utanför rörelsen. Från försvarsmakten och civila samhället.

Är glad över den intressanta panelen, Håkan Hedlund från FM/NBG, Magnus Ekengren från FHS och Håkan Juholt från (s)/Försvarsberedningen. Riktigt kul att få moderera dem - men kanske ännu roligare var publikens kvicka och kloka frågor! Gladde mig också åt att partiföreträdare som Urban Ahlin, Aleksander Gabelic och Roger Hällhag hade kommit för att delta i diskussionen.

Mycket stimulerande kväll efter att ha fått lyssna på panelens inledningar, kvällens diskussioner, svar och frågor från och till publiken. Jag vill för tillfället särskilt notera följande angående kvällen:

- Exklusivt när Håkan J avslöjade lite grejer från Försvarsberedningens inriktning i rapporten som kommer nu i dagarna.
- Intressant att den enda i panelen som tog upp genderfrågan i samband med en kommentar från publiken var Håkan H.
- Upplysande med Magnus' beskrivning av hur Reformfördraget påverkar vår säkerhetspolitik. T.ex. artiklarna 27 och 28. Kolla in dem!
- Informativt om socialdemokratisk politik när Håkan J och Urban förklarar att Sverige, och EU, inte får vara utelämnade till FN:s säkerhetsråd om det vid en allvarlig kris skulle vara blockerat av ett veto grundat på t.ex. helt andra konflikter än det kriser direkt rör.
- Tänkvärt när Håkan J noterar att vi förr hade en situation när samhället skulle vara försvarsmakten behjälpligt i händelse av kris, medan vi idag har en situation där det är försvarsmakten som ska vara övriga samhällsfunktioner behjälpliga i händelse av kris.
- Också tänkvärt när Håkan J noterar att vår tidigare nationella säkerhetspolitiska strategi syftade till nationellt oberoende. Medan den idag utgår från det internationella/europeiska ömsesidiga beroendet.
- Viktigt när Urban och Magnus uppmärksammar att EU:s soft power inte får försvagas p.g.a. att EU nu skaffar sig annan power också.
- Uppskattat när Håkan H beskrev Resolution 1325!
- Värt att notera hur uppriktigt ödmjuk Håkan H var ifråga om svensk försvarsmakts insatser i europeiska försvars- och säkerhetspolitik. Angående Sveriges roll i Artemis: "Sverige hade en ganska viktig roll." Särskilt ödmjukt i ljuset av det Urban lyfte: Att Sverige och Frankrike är de enda EU-medlemmar som deltagit i alla EU:s hittilssvarande internationella insatser.
- Uppmuntrande hur både Håkan J, Urban, Magnus och Aleks beskrev hur EU tillhandahåller instrument som möjliggör för FN att genomföra sina beslut.
- Intressant att se på NBG som en katalysator till förändring som både Håkan J, Håkan H och Roger uppmärksammade.
- Bra frågor av
Johan om den kritik Värnpliktsrådet riktat mot FM/NBG med anledning av den reklam som använts för att rekrytera soldater till NBG.
Claes som frågade om ESFP om tio år.
Joanna som lyfte NATO-frågan.
Evis som diskuterade om vi förmår ha rätt insatser på rätt ställen.
Milli som borrade djupare i Solidaritetsklausulen.
Zoran som frågade om kopplingen bistånd och säkerhet (detta måste definitivt diskuteras mer!)
och Sanne som ytterligare fördjupare diskussionen om vikten av förebyggande arbete.

Sammanfattningsvis är det lätt att konstatera att diskussioner kommer fortsätta. Om den framtida försvars- och säkerhetspolitikens inriktning i EU. Jag återkommer helt säkert till detta. På fredag har vi möte i rådslagsgruppen, då får vi tillfälle lyfta detta också.

Till sist: Har också noterat att Politikerbloggen hade uppmärksammat att vi skulle ha mötet. Intressant.

Dagens möte med Al Fateh. Och timmarna med LO:s utbildning

Kom nyss hem från middag med Palmecentrets delegation från Al Fateh full av engagerade distriktsledare. Väldigt hoppingivande. Hade många intressanta samtal med unga kvinnor och män som är aktiva på olika håll i Palestina. I Fatah. Om Anapolis, om Fatah, om fred internt i Palestina, fred med Israel. Om framtiden helt enkelt. Hoppingivande. Minst sagt. Härligt träffa Nabil igen också! Senast vi sågs var när jag var nere senast i Israel/Palestina och föreläste på Palmecentrets utbildning för olika kvinnocentran, om jämställdhetsarbete och feminism. Det var inspirerande dagar. Lika inspirerande som det var hoppingivande att träffa dessa ledare. Nabils och dessa aktivisters kunskaper, engagemang och klokskap gör skillnad.

Var ute på LO:s kvalificerade facklig-politiska ideologiska utbildning på Bommers tidigare idag och föreläste på temat Vår Värld. Jättekul! Kändes ärofullt att få föreläsa för det gänget. Coolt helt enkelt. Jag tror verkligen på fackets roll, möjligheter - och ansvar - i förändringen av världen. Den facklig-politiska samverkan är kraftfullare än vi ibland vågar inse. Tänk er sprängkraften i rejäla globala avtal. Som ett första steg ramavtal, men senare också kollektivavtal. Och tänk er en global A-kassa! Snacka om att realisera, och globalisera, det fackliga handslaget! Idéen kommer från SSU:arna i Norrköping/Linköping, fick med mig den senast jag träffade dom. De två timmarna hos de fackliga vännerna förflöt snabbt och jag fick med mig flera tankar in i rådslaget.

Till sist. Varmt välkomna imorn igen till vårt möte imorn i s-föreningen som jag roddat med:

GEMENSAM EUROPEISK FÖRSVARS- OCH SÄKERHETSPOLITIK! VAD BETYDER DET?

Håkan Hedlund, Nordic Battlegroup, Magnus Ekengren, Försvarshögskolan, och Håkan Juholt, Försvarsberedningen, diskuterar tillsammans med ESP Stockholm, dig och mig. Varmt välkommen!

Den första januari står Nordic Battlegroup redo. Svenska soldater som efter EU-beslut är beredda att åka på internationella uppdrag till krig världen över. Detta som en del av den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. I EU:s nya reformfördraget slås fast att medlemsländerna i solidaritet ska mobilisera alla instrument – även militära – för att kunna förhindra terroristhot på medlemsstaternas territorier. Därtill har EU-samarbetet kring säkerhetsfrågor växt för att idag även inkludera miljö, polis, hälsoskydd och mycket mer.

Vad betyder detta för svensk försvars- och säkerhetspolitik? Vilka följder får europeisk säkerhetspolitik för EU:s roll i världen? Vilken uppgift har EU:s Battlegroups? Och så klart: vilka konsekvenser får detta för socialdemokratisk försvars- och säkerhetspolitik? Idag, i 2000-talets Europa.

I panelen:
- överstelöjtnant Håkan Hedlund, Nordic Battlegroup
- dr Magnus Ekengren, Försvarshögskolan
- riksdagsledamot Håkan Juholt, försvarsberedningen (s)

Onsdagen den 28 november kl. 18.00 hos Socialdemokraterna på Sveavägen 68.

Alla är välkommen att lyssna och diskutera! (Du behöver inte vara medlem i ESP Stockholm.)Arrangörer: ESP Stockholm (Europeiska Socialdemokraters Parti, Stockholmsavdelningen)

Gabriella som en sol mitt i vinterkvällen

Bättre kväll kan man nog inte ha. Har träffat Gabriella. Det var helgens bästa beslut att igår äntligen rodda ihop en tid för fika. Varje dag när jag ser mitt fina apelsinträd - som nu dessutom har en solmogen liten apelsin som lyser glatt i lövverket - tänker jag på henne/dig. Härligt att nu ses.

I helgen var jag också på socialistiskt forum på ABF-huset i Stockholm och deltog i en panel om Agoras årsbok "Ungas Framtidsvägar". Det var bland annat Agora som arrangerade seminariet. Det blev spännande diskussioner och en hel del nya tankar. Kul! För er som inte läst boken - gör det. Hade sällskap med Hanna hem hela vägen till Slussen, lördagens bästa halvtimma. När jag kom hem tänkte jag på det Mohamed från Sprong - som också satt i panelen - sa allra sist i debatten. Om att det var typiskt att ABF placerade en diskussion om ungas framtid i just källarlokalen. Det ligger något i det han sa tidigare under seminariet om hur de organisationer som bildades i början av förra seklet nu utgör etablerade strukturer som försvårar för unga som vill engagera sig. Strukturerna blir viktigare än innehållet. Ungdomsstyrelsen var ett annat exempel han tog upp.

Jag tycker också du ska ta och kolla in LSU:s snygga nya hemsida.

Imorn ska jag till LO:s kvalificerade utbildning på Bommersvik för att föreläsa och diskutera. Det ser jag fram emot!

Alla folks frihet - hela världens fred?

Alla folks frihet - hela världens fred. Så lyder en av svensk arbetarrörelses mest klassiska paroller. Otaliga är de plakat som prytts av budskapet. Mängder av tal har innehållit detta berömda slagord. I olika sammanhang, på olika teman.
Parollen är helt enkelt en del av socialdemokratisk idétradition. Men det är långt ifrån oproblematiskt. Det handlar min kolumn i Östran om idag.

Ögon som sett helvetet kan också vara vackra.

En förebild intervjuas i DN idag. Jag hade aldrig sett honom förr.

För snart fem år sedan lämnade vi St. Petersburg. Den sista kvällen gick vi på Nevskij Prospekt. Det var mörkt och min jackficka var tung. Där hade jag stoppat ned påsen med alla våra småmynt vi hade samlat under månaderna i Ryssland. I slutet av varje dag hade vi lagt alla små kopek vi fått som växel under dagen, i en burk.

Vid ett hörn stod en liten gammal dam och bad om pengar. Det var inte långt från den bit av Nevskij där vi några veckor tidigare hade sett en tam och rädd liten björnunge uppträda för förtjusta förbipasserande. Vi log mot damen. Jag minns inte hur hon såg ut men hon var mycket kort och mörkt klädd och hon såg trött ut. Sedan la jag hela påsen med pengar i hennes burk. Jag ville ta sats för att snabbt gå därifrån. Det här med allmosor är inte min grej. Men vi förmådde inte gå, hon grep tag i oss och tackade. Jag skämdes lite. Varför skulle hon tacka för det.

Kanske är hon en av de miljoner ryssar som skiter i yttrandefrihet och demokrati. Kanske deltog också hon i den stora enkätundersökningen bland ryssar som placerade yttrandefrihet först på 17:e plats över vad som är viktigt i livet.

Vem kan klandra henne? Eller de andra miljontals ryssar som lider idag. Först led deras förfäder under tsarens enväldiga lyxstyre som höll folket i fattigdom. Sedan led de under kommunismen. Det var nog en svårare smärta eftersom det direkt fysiska och psykiska lidandet parades med det lidande svek uppbringar hos människan. Miljoner måste de ryssar ha varit som led lika mycket av bristen på bröd, dikataturen och förföljelserna som de led av vad de upplevde som politikens, socialismens, kommunismens svek. Åren gick. Krig kom och gick. Lidandet fortsatte att vara en vana. Status quo. Sovjet föll. Den så kallade kommunismen sades ha försvunnit för gott. Bullshit! Kommunism tar lång tid att förmå förtvina och multna bort. Även om det kommunistiska styret är borta kommer det försura Rysslands mentala inställning lång tid framöver. Det märks idag. När det kommunistiska styret störtades anföll kapitalismen Ryssland. Kommersialismen lade an vid bryggan. Några få roffade åt sig det mesta och for utomlands eller låste in sig i jättelika lyxvåningar. De flesta blev kvar med inte något alls. Det sas att demokratin gjort intåg i Ryssland. Bullshit! Det vi såg i Ryssland för tio år sedan och det vi ser idag är inte demokrati. Men så länge eliten kallar det så kommer ryssar fortsätta strunta i demokrati. Demokrati kommer inte över en natt. Det tar tid. Som en stor levade, yvig rhododendronbuske.

Idag i DN intervjuas Arkadij Babtjenko. Han har de vackraste ögon jag sett på bild. Även ögon som sett helvetet kan vara vackra. Det måste hans vara ett bevis på. Bilden finns inte här på Internet, men kolla framsidan på DN Kultur idag så förstår du. Blodet kokar i min kropp när jag läser artiklarna på uppslaget med Babtjenko. Vilken kraft han måste inneha för att orka vidare, se sig själv i ögonen och förmå våga berätta. Som i sig är att ifrågasätta. Samtidigt kyls blodet av, av medvetenheten att Ryssland är så stort. Historien så stor. Landet så stort. Byggnaderna enorma. Naturen djup. Går det ens att göra något när något är så oändligt stort. Men jag tror det. Det går att förändra. Men förändringen startar alltid i det lilla. Och förändringen tar extra lång tid när det lilla har något enormt mot sig som bara genom en blinkning kan slå ned en för tid och evighet. Men människan vinner alltid. Så länge det lilla inte ger upp. Det är ju människorna som lever idag. Inte Sovjetunionen.

St. Petersburg är vackert så det smärtar i hjärtat. Soluppgångarna över Neva. Byggnaderna i nattens mörker. Parkerna fyllda av gula löv. Utan skönheten tror jag staden och invånarna skulle dö. Det är liksom den som gör att det lilla är värt att göra. Även om det lilla bara är att orka. St. Petersburg är en märklig plats. På ett förunderligt sätt ryms staden liksom inom en.

Jag skulle vilja skicka en stor rhododendronbuske till Babtjenko och hans familj.

Källström liknar Spindelmannen

Dagen blir bara bättre och bättre. Sverige är redo för EM! Fantastiskt! Jag har alltid gillat Källström. Även om Grimlund skriver att han inte var i toppklass ikväll. Det är något särskilt med honom. Kanske är det också för att han liknar Spindelmannen. Källström alltså, inte Grimlund.

Johannas och Niklas' bloggar!

Vissa dagar är bara bra dagar. Idag är en sådan dag. Dagen började bra med ett första möte med gott om diskussion och utrymme för tankar och idéer. Mitt första möte med Ruben var fantastiskt! Träffade honom och Kata efter lunch på Rival. Trevligt ställe må jag säga, särskilt med så trevligt sällskap. Ruben är en riktig liten stjärngosse, sötaste fyramånadersbarnet jag sett på länge. Men det är klart att med en stjärna till mamma blir man stjärngosse. Eftermiddagens möte var också det bra - det är slående hur bra det kan vara att träffa människor man inte träffar så ofta men borde träffa oftare. Fick en idé jag bara inte kunde låta bli att börja greja med.

I förmiddags skickade jag in min artikel om Kurdistan till Bosse. Finns att läsa i nästa nummer av Tiden som kommer ut om ett par veckor!

Vill passa på att tipsa om två fina bloggar. Johannas och Niklas. Duktiga skribenter med kloka tankar om verkligheten. Dagen blir ännu braigare av att läsa så bra bloggar.

Böcker och dans hos Tankesmedjan

Var på Tankesmedjans sammankomst ikväll. Fick mycket uträttat. Träffade på flera jag behövde samordna lite grejer med. Grejt när man kan göra det under extra trevliga formar - i dessutom fina (och anrika!) miljöer. Fick också boken "Systrar! Kamrater!" av Marika och Anne-Marie Lindgren. Stort tack! Fick dessutom med signaturer och hälsning av dem själva, coolt. Ser fram emot att läsa den, verkar mycket viktig. Andra böcker jag ser fram emot att läsa är de jag fått av Kjell E. Johansson. Tack vare snälla Margaretha står de nu i Kalmar. Det är flera av Wigforss' verk. Och det känns stort. Ska bli spännande. Kjell var - och förblir! - en mycket viktig förebild för många av oss.

Satt och bläddrade på Tankesmedjans sida. Finns mycket läsvärt. Och tänkvärt. Fastnade vid texterna om "Dans i det hårda samhället" under den röda pluppen längst upp till höger "Vi kommenterar". Vackert och rent. Mitt i prick i hur det kan kännas. Inte minst del ett. Hittade också rapporter från vårt seminarium på Bommersvik i mitten av oktober. Här och här. Kommer nog alltid minnas den dagen. Det var fullsatt i Milan, det var spännande diskussioner och mycket skratt och applåder, och Ingvar sken och fnittrade förnöjt innan seminariet då vi klev in i salen efter att jag skämtat om en liten felsägning han gjort, haha! Men framför allt sken solen alldeles särskilt den dagen. Den speglades i sjön, på löven och hustaken, och i alla deltagarnas ansikten. Och så fick jag en så fin pin av en äldre farbror. Den står fastnaglad där jag har mina pennor här hemma. Och pennorna använder jag varje dag.

Clinton förstår Mernissi bättre än Bush

Det handlar min kolumn om i Folkbladet idag:

Om ett år är det presidentval i USA. För första gången har en kvinna verklig chans att segra. Det kan betyda mycket för jämställdheten. Trots att vi lever på 2000-talet är världen extremt ojämställd. Världen över har kvinnor mindre makt och utsätts ofta för manligt våld. Det måste uppmärksammas av världens ledare. Särskilt av den enskilt mäktigaste: USA:s president. Med Hillary Clinton skulle det underlättas. I alla fall jämfört med Bush.

Bushs politik har varit direkt kvinnofientlig. Varje år dör 70 000 kvinnor på grund av osäkert utförda aborter. Ändå har han förbjudit allt amerikanskt bistånd till organisationer som arbetar med information om säkra aborter. Ihop med Vatikanen har han gått till attack mot kvinnors rättigheter. Samtidigt använder västerlandet, och Bush, ofta ojämställdheten i Mellanöstern för att hävda islams icke-demokratiska natur. Ord som slöja, harem och burka används flitigt. Kvinnoförtrycket i Mellanöstern är förskräckligt. Men det är också västerlandets.

Hela världen är ojämställd, och därmed odemokratisk. För att komma till rätta med det måste vi våga se bakom kvinnoförtryckets olika ansikten. Den marockanska feministen Fatima Mernissi hjälper oss på traven i boken ”Shahrazad reser västerut”.

Själv uppvuxen i ett harem, jämför hon sina erfarenheter med den västerländska mannens sexuella fantasibild. Hans föreställning av haremet är en plats med passiva kvinnor och ett evigt lugn för aktiva män. Mernissi hävdar motsatsen. Haremet används av Mellanösterns män för att tygla starka kvinnor de egentligen beundrar och räds.

Mernissi menar att detta illustrerar skillnaden mellan kvinnosynen i väst och öst. Medan muslimska män genom historien har betraktat kvinnan som lockande, med en styrka och intelligens som retat och skrämt dem, har västerländska män hyllat motsatsen. De har föredragit den passiva och sköna kvinnan. Kant, en av västerlandets mest tongivande filosofer, menade att kvinnor med stora kunskaper drabbas av fulhet. Och att de då försummar sin uppgift att bidra med skönhet. Enligt honom ska kvinnor inte utveckla sitt intellekt utan istället ägna sig åt sitt yttre.

Västerlandets män har beundrat kvinnan som ett skönt objekt medan österlandets män eggats av henne som ett skrämmande subjekt. Båda synsätten bidrar till världens kvinnoförtryck. En amerikansk president måste se det för att förmå främja jämställdhet och demokrati. Och det underlättas om presidenten är kvinna. Men främst av att det är någon annan än Bush.

Kalmar län: Fossilbränslefri region 2030

Gårdagens konferens på Valhall i Hultsfred var mycket intressant. Det var Regionförbundet och Länsstyrelsen i Kalmar län som arrangerade på temat regional utveckling och slutförvar av använt kärnbränsle. Tack för inbjudan att delta och tala! Blev riktigt imponerad av att lyssna på Leif Larsson och Sven Lindgren, som jag aldrig varit på samma möte som förut. Särskilt tänkvärt tycker jag beskrivningen av den Baltiska Tangenten är. Om hur Kalmar län befinner sig mitt i ett kommunikationsmönster från öst till väst. Och hur denna tangent har en strategisk position i förhållande till Asien/Kina. (Transporter över Ryssland/Baltiska tangenten från Asien/Kina till EU tar 17 dagar, vilket är att jämföra med transporter från Asien/Kina till EU via Indiens sydspets, Suezkanalen, Medelhavet och Gibraltar Sund på 35 dagar.) Och allas vår Peter Wretlund var klok som ett Oskarshamnskommunalråd ska vara!

Under dagen presenterade Sweco Eurofutures en undersökning om de samhällsekonomiska effekterna av ett eventuellt slutförvar av kärnbränsle vilket gav intressanta tankar för framtiden. Helena Ervenius på Regionförbundet presenterade rapporten ”Transportsystem för tillväxt bortom oljeekonomin”. Läs den om du inte redan gjort den! Den beskriver hur Kalmar län ska vara en fossilbränslefri region till 2030. Modigt och starkt! Jag önskar att fler svenska regioner (och länder!) vågade vara lika seriösa i sitt arbete mot växthuseffekten. Och gå från ord till handling på riktigt!

Dagen gav en massa tankar och funderingar, och det var en kul utmaning att få vara sista talaren som skulle sammanfatta och reflektera. Det var framför allt två saker som slog mig. Dels hur modiga och framåtsyftande Kalmar län är i dessa frågor. Konferensen berörde och tog upp sådant som knappast några nationella politiker vågar ta i och diskutera, det vill säga hanteringen av det högaktiva avfallet från Sveriges kärnkraftverk. Dels att Kalmar län verkligen är världsledande på detta område. Ur många perspektiv:
- forskningen kring dessa frågor (som i stora delar bedrivs på Äspö utanför Oskarshamn i SKB:s bergslaboratorium)
- Kalmar län har flest miljöteknikföretag jämfört med alla andra län i Sverige. Och inom miljöteknikområdet ligger svenska företag bra till i internationella mått mätt.
- I Oskarshamn har ett unikt demokratiarbete gjorts för att informera och förankra vad SKB:s platsundersökning innebär, detta inom ramen för kommunens LKO-arbete (Lokal Kompetens Uppbyggnad). Detta är verkligen något andra länder har mycket att lära av, inte minst i ljuset av de demonstrationer och protester som genomförs i andra delar av världen på grund av den misstro människor känner gentemot kommuner/stat/myndigheter/näringsliv ifråga om hur utbränt kärnavfall hanteras. Något som vi inte har i Sverige.

Och den avslutande panelen var också den upplysande. Intressant resonemang av Lindgren med anledning av Europatunneln.

Protest mot mörkret, del 4

Gardinerna fladdrade i den öppna balkongdörren. Första kakan hade blivit bränd så Zoran hade inget val annat än att vädra. Trots kylan. Grannarna hade tydligen också sina balkongdörrar på glänt. Ut dansade musiken, blandades och skapade ny. Om han som ville ramla från stjärnorna med hon som var evigt ung. Han hörde röster. Det var fest på flera ställen i huset. Han tog den färdiggräddade kakan och gick ut i trappuppgången. Plingade på, men ångrade sig genast. Han orkade ju inte träffa någon. Dörren öppnades och han översköljdes av lycka. Han trodde att snygg-Erik skulle stå där, men istället var det Olof. Brunbränd och med solblont hår. Som Kalles Kaviar. Tänk att man kunde bli så glad av att träffa någon som honom.
- Är du hemma? Var det enda han kunde få ur sig.
- Visst, kom tillbaka imorse. Du måste se Zanzibar. Men fan va det var mörkt. Bra att du kommer! Fick du mitt sms eller? Jag har en grej du måste se, jag fattar inte vad det är för nåt. Olof slängde en blick bakåt i rummet och drog med Zoran in i hallen.

Tjockt vitt täcke

Oskarshamn är så vackert idag. Snöflingorna har dansat ned ända sedan jag kom vid lunchtid. På marken ligger ett tjockt vitt täcke. Nu ska syrran och jag strax gå och hämta Valter på förskolan, eller BI som det också kan kallas (Bakteriologiska Institutet). Sedan ska vi äta persisk kyckling som lagats dagens födelsedagsfirande till ära.

Vill också passa på att gratta Camilla som också firar sin födelsedag idag! Vad trevligt det var att ses nyss.

Är Björklund och Hägglund beredda göra som Venstre?

Fogh Rasmussen vann i det danska valet. Framför oss har vi nu återigen flera år av brunfärgad dansk politik.

Björklund "beklagar" hur flyktingpolitiken är mer restriktiv i Danmark. Vore bättre om han talade klarspråk och kritiserade den rejält. Dansk flyktingpolitik är en skam.

Inte heller Hägglund vågar tala klarspråk.

Varför? Skulle de vara beredda att göra likadant som Venstre? Och styra med ett främlingsfientligt parti? Hur agerar Alliansen om de 2010 inte får egen majoritet men skulle kunna fortsätta styra tillsammans med Sverigedemokraterna som då kanske kommit in i riksdagen? Det tror jag väljarna vill ha svar på.

Ätstörningar har vi allihopa, allihopa

Läste senaste Arena idag. Fantastiskt bra förstaartikel på Temasidorna som i detta nummer handlade om ätstörningar. Jag står fast vid det jag brukar säga när jag får chansen och diskussionen kommer upp: Alla unga kvinnor i min generation har ätstörningar. Kanske inte anorexia eller bulimi, men ätstörningar. För alla har ett mer eller mindre stört förhållningssätt till mat, kost, godsaker, energiintag, eller kalla det vad du vill. Jag skrev om detta i Östran för drygt två år sedan. När hösten kom och kanske i alla fall gav någon liten andpaus i många ätstörda flickors och kvinnors egna helveten.

Självklart handlar det här om politik! Det privata är politiskt. Och det är först genom att se strukturerna, sammanhangen, vi kan förändra det störda i samhället som drabbar så många enskilda individer. Människor. Progressivt av Arena att uppmärksamma och ifrågasätta den apolitiska behandling ätstörningar som fenomen idag ges i samhället. Om du inte redan läst senaste Arena, gör det!

Protest mot mörkret, del 3

Det var extrapris på mandelmassan så han hade köpt två förpackningar. Lika bra att slå på stort tänkte han. Han skulle baka den sortens söta paj som han och Ada hade ätit en av de första gångerna de träffats. Hans mamma hade mailat receptet, men han hade ljugit när hon frågade varför han skulle ha det.

Zoran visste att Ada skulle bli förbannad på honom om han bjöd på mandelpaj. Hon älskade den där pajen, men han visste att hon i alla fall skulle bli arg. Inte för att det spelade någon roll. Han skulle i slutänden ändå inte våga ringa henne. När hon hade ringt de senaste veckorna hade han inte svarat. Nu hade hon slutat ringa. Medan han letade reda på osthyvlen längst ned i diskhon, tänkte han att han visste att de båda var idioter i ett mörkt universum. Idioter på lite olika sätt. Men icke desto mindre idioter. Han diskade av osthyveln och kunde ändå inte låta bli att känna sig nöjd. Att baka en paj till henne var ett sätt att vänja sig vid tanken att han längtade sig fördärvad. Sedan spelade det ingen roll att Ingo skulle få glupska i sig den efter sitt sedvanliga mål torrfoder.

Utanför köksfönstret hade mörkret sänkt sig över gatan. Några stjärnor syntes borta på himlavalvet bredvid månen. En gång hade Ada sagt att han var en stjärna. Men han tänkte att det var han inte, för stjärnor var inte mörkrädda. Å andra sidan hade hon någon vecka senare kallat honom för en skitnödig stenget också. Det var nog närmre sanningen.

Protest mot mörkret, del 2

Fröken Gul klev upp. Aldrig förr hade hon haft sådan huvudvärk. Solen sken och på nattduksbordet stod kortet från alla barnen. Både hennes och Anna-Britts, den andra dagmamman på hennes gata. Fotot visade dem alla hoppandes i stora studsmattan som ställdes upp i stadsparken varje sommar. På baksidan av kortet hade alla skrivit sina namn i grälla färger och längst upp stod det "Vi älskar dig fröken Gul!". Det var ett av hennes första dagbarn som hade börjat kalla henne för det. Trots att det var länge sedan höll det i sig, genom generationer av dagbarn. Det blev så eftersom hennes trädgård på den tiden var full av påskliljor, tulpaner, hägg, rosor och andra blommor i gult. Men nu var det länge sedan trädgården såg ut så.
Hon steg upp och slog morgonrocken kring sig. Klev in i badrummet och sköljde ansiktet. Tog en av de oklanderligt vita handdukarna och torkade sig. Hon tänkte att bland det bästa med att bo på hotell var att ständigt få torka sig på sådana där handdukar. Det slog henne att hon ju kunde införskaffa sådana själv för att ha hemma. Var hemma nu var. Hon gick ut i hallen och letade igenom handväskan. Huvudet sprängde. Men värktabletterna var slut. Hon hade gett bort alla igår till mannen nere i receptionen som ramlat omkull och slagit sig. Stackars sate.
Det var något märkligt med den där mannen, tänkte hon medan hon tog hissen ned till frukosten. Han verkade välbekant. Och så världsvan. Hon tittade sig i den stora glansiga spegeln i hissen och såg att hon borde plocka ögonbrynen. Helt plötslogt stod den Välbekante Världsvane där. Hon hade varit så upptagen med att studera sina ögonbryn att hon inte märkt att hissen nått översta våningens frukostrestaurang och att dörrarna öppnats.
Hon gick rakt förbi honom och började ta för sig av den nyplockade mangon. Hon var inte på humör för att konversera.

Protest mot mörkret, del 1

Sammanträdet led mot sitt slut. Redogörelsen hade innehållit fina resultat och stämningen var god. Prognoserna visade på framgång. Ledamöterna samlade ihop sina papper.
Herr Brömse trummade med sina blekfeta fingrar mot den massiva bordsskivan. Han tänkte på hur skönt det skulle bli att få komma hem och ta på sig tofflorna han fått förra julen. De hade precis börjat bli perfekt ingångna. Han skulle sätta sig i fåtöljen och dricka ett glas whisky. Inte förrän imorn skulle frun komma hem efter sin resa till Maldiverna.
Djupt försjunken i sina tankar ryckte han till när mannen längst bort vid bordsänden, herr Henriksson, tvärt ställde sig upp. Brömse brukade aldrig lägga märke till honom. Henriksson umgicks mest med Mr Broer. Därför blev Brömse konfunderad när han såg Henrikssons utstyrsel. Brukade han vara klädd så där?
Medan Brömse harklade sig gav han fru Jones, som satt på hans högra sida, ett papper. Hon tittade förvånat på det.
- Jag brukar inte ta till orda, sa Henriksson. Och jag ska fatta mig kort. Jag vill härmed lämna in en protest.
Han tystnade, sneglade ned på en skrynklig lapp han höll i handen.
- En protest mot mörkret. Vi kan inte fortsätta låtsas som att det här är oundvikligt. Vi har ett ansvar. Ni minns också vad som hände den 17 augusti det där året. Eller hur?
Det gick en kall kår genom herr Brömse. Han mindes. Var det därför han var klädd så där? Mer än någonsin längtade han nu efter sina tofflor och sin whisky.

Framtidsdagarna - nya frågor, nya svar

Partiets Framtidsdagar i helgen gav intressanta input till vårt rådslag. Båda igår och idag. i förmiddags höll Hillevi Larsson och jag i ett seminarium om Afrika och Fattigdomsbekämpning. Spännande! Mycket diskussioner om partiets Afrikapolitik (utifrån beslutet på partikongressen 2005 om att skapa en ny Afrikapolitik), regeringens Rethinking Africa, toppmötet mellan Afrika och EU, om Politik för Global Utveckling(PGU:n) och hur den ska kunna förverkligas genom att genomsyra ALL politik på ALLA plan, om Rättvisemärkt och handel, kultur, skolpolitik och mycket mer med bäring på området. Många nya svar, flera nya frågor. Vi tar med allt in i arbetet!

Förutom diskussionerna inom rådslaget var helgens höjdpunkt Jans och Urbans insatser idag i panelen. Bra med företrädare som är tydliga med sina budskap och politik! Det är man inte alltid så bortskämd med. Och så var det ju - så klart - fantastiskt roligt att träffa så många vänner från hela landet man inte träffat på ett tag, och att få lära känna nya. Och alldeles särskilt hemmifrån Kalmar län! Satt vid middagen igår med Anna och Maja och andra hemmifrån, härligt! Och idag kunde dagen inte ha börjat bättre än den gjorde, så fort jag promenerade in på Münchenbryggeriets parkering möts jag av fyra kamrater från Kalmar län, och direkt därefter springer jag på Yvonne H och Yvonne B hemmifrån Oskarshamn. Skönt.

Sitter nu och lägger sista handen på texten till Johannas och Moas bok som kommer ut i vår. Ska bli roligt att se hur den blir.

Robbie Williams och jag och Oktoberrevolution i Övik

Trevligt möte i Örnsköldsvik! Tänkvärda diskussioner. Var där och pratade om skolrådslaget på partiets och ABF:s öppna möte. Tack för inbjudan! Fick också lära mig en massa om Övik och det lokala arbetet. Bland annat om jobbet med den lokala skolplanen. Och om de socialdemokratiska satsningarna för att göra skolan till en plats för, och av, alla inblandade. Också eleverna. Bland annat jobbar man utifrån begreppet medskapare. Bra initiativ! Diskussionerna i Linköping i förrgår och de i Övik igår lyser upp i höstmörkret.

Tänkte på Ryssland när jag satt på bussen ut till flygplatsen en bit efter fem imorse i Övik. Det var nattsvart därute och kallt. Men det var inte därför; Övik är mkt varmare än Ryssland. Utan det var för att på bussradion spelades Robbie Williams. Jag köpte några av hans skivor när jag pluggade i St. Petersburg. Lyssnade på honom när vi satt fast på bussen i den ryska propkan - trafikstockningen. Särskilt på eftermiddagarna. Då var lycka om vi hade lyckats få plats på en Scaniabuss. För de var så mycket bekvämare att åka med än de sovjetiska skraltbussarna som också gick på linjen mellan SPBGU och Karablejstrovskaja där vi bodde i ett litet rum i vårt enorma obtjischitie, studenthem á la Bresjnev. Robbie Williams sällskapade mig på många av de bussresorrna. När jag satt och tänkte på alla människor som gick på Nevskij Prospekt. Och som gått där genom åren. Nåväl, idag när jag tänkte på detta kom jag så klart ihåg firandet av Oktoberrevolutionen 2002. 85 år efteråt. Oktoberrevolutionen som startade 7 november 1917. Idag nästan prick 90 år sedan. När vi var i St. Petersburg fick vi varsin biljett till det stora firandet av revolutionen. Det genomfördes i en nästan enorm teaterhall med musikuppträdanden från olika delar av forna Sovjet. Och med en massa militärer och andra med glitter på axlarna sittandes på flera rader längst fram. Det var intressant. Lärorikt. Spännande. Men kusligt. Tänkvärt. Vi gick efter ett tag. Ut i mörkret. På trasiga gator. I ett trasigt land.

Lyssna på Robbie Williams Feel. Den låg först på den skiva jag köpte och ofta lyssna på då. Den spelade när vi lämnade hållplatsen. Och innan låten var slut brukade vi - vill jag minnas - hinna en bit in på gamla Nevskij, innan gatan blir så där jättebred och rak och propkan blir som värst. Supreme låg tidigt på en av de andra skivorna jag köpte.

Välkommen diskutera Europeiska Försvars- och Säkerhetspolitiken!

För första gången har jag just skapat ett sånt där event på Facebook. Så jag lägger upp inbjudan till det här också. Hoppas vi ses!

GEMENSAM EUROPEISK FÖRSVARS- OCH SÄKERHETSPOLITIK! VAD BETYDER DET?
Håkan Hedlund, Nordic Battlegroup, Magnus Ekengren, Försvarshögskolan, och Håkan Juholt, Försvarsberedningen, diskuterar tillsammans med ESP Stockholm, dig och mig. Varmt välkommen!

Den första januari står Nordic Battlegroup redo. Svenska soldater som efter EU-beslut är beredda att åka på internationella uppdrag till krig världen över. Detta som en del av den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. I EU:s nya reformfördraget slås fast att medlemsländerna i solidaritet ska mobilisera alla instrument – även militära – för att kunna förhindra terroristhot på medlemsstaternas territorier. Därtill har EU-samarbetet kring säkerhetsfrågor växt för att idag även inkludera miljö, polis, hälsoskydd och mycket mer.

Vad betyder detta för svensk försvars- och säkerhetspolitik? Vilka följder får europeisk säkerhetspolitik för EU:s roll i världen? Vilken uppgift har EU:s Battlegroups? Och så klart: vilka konsekvenser får detta för socialdemokratisk försvars- och säkerhetspolitik? Idag, i 2000-talets Europa.

I panelen:
- överstelöjtnant Håkan Hedlund, Nordic Battlegroup
- dr Magnus Ekengren, Försvarshögskolan
- riksdagsledamot Håkan Juholt, försvarsberedningen (s)

Onsdagen den 28 november kl. 18.00 hos Socialdemokraterna på Sveavägen 68.

Alla är välkommen att lyssna och diskutera! (Du behöver inte vara medlem i ESP Stockholm.)

Arrangörer: ESP Stockholm (Europeiska Socialdemokraters Parti, Stockholmsavdelningen)

Linköping och världsförändringen

Har just kommit hem från Linköping! Tack för inbjudan SSU Linköping, vad kul det var att träffa er och de andra igen. Roligt att få prata rådslag, internationellt och EU (och en hel massa annat) - så mycket klokt ni kom fram med. Jag ser fram emot att läsa era bidrag. Molles internationella a-kassa, jonatans fördelningsresonemang och millies facktanke och allt det andra. Varmt lycka till med det andra vi också pratade om! Vad inspirerande dag detta varit. Också kombinerat med lunchen med David. Ska bli kul att fara till Örnsköldsvik och ABF imorn och prata skola och rådslag!

At the Heart of You and Me and Europe

I höst firar ECOSY - Young European Socialists, 15 år. I samband med det ger vi ut en bok om ECOSY, Europa och socialdemokratiska utmaningar. Den text jag blev ombedd att skriva till boken - om europeisk utrikespolitik - finns nedan.

* * *

At the Heart of You and Me and Europe
European Foreign Policy: Another World Is Possible!

“Changes and reforms must be decided, understood and urged, as necessities and common tasks by fellow-comrades in solidarity” Willy Brandt wrote in September 25 years ago in a letter to Olof Palme and Bruno Kreisky.* Today, 2007, change seems to have become status quo for quite some time now, both in Europe and international society. The world is far more different from the one during the times of Willy Brandt. Many things are much better, a lot thanks to the changes and reforms urged by himself, Palme, Kreisky and other fellow-comrades. The world of 2037 will also, for sure, be different from the one today. Our role – as socialists and social democrats – is to urge for new changes that improve our common international society. One of these changes must be a reformed European Foreign Policy.

Three questions
However, before approaching the subject of the future European Foreign Policy there is first a need to at least pose – if not answering – three questions. The first concerns the definition of “European” and “Europe”. What do we mean? Who does it include? How do we define it? The second question is of the same nature but instead putting “Foreign Policy” under examination. How is this expression understood in a European context? These two questions are at a minimum part of a semantic discussion, but should rather be considered as ontological matters closely related to the very nature of the European Union and therefore also to the Union’s abilities as such. The third question is of a different sort, nevertheless still necessary to pose in order to sketch a future European Foreign Policy: What is the social democratic vision of our world? Of our international society? Without such an idea it’s hardly possible to elaborate on EU’s role in order to achieve that vision.

Starting off with the first question brings us to the heart of EU’s existence. While some claim Europe is only about territory others mean it’s instead about values and common perceptions and ideas. Despite the differences of the answers, both leave us with more questions. Which territory? Where does Europe stop? Which values and common perceptions? Where do they come from and what makes an idea “European”?

Transformation of Foreign Policy
Carrying on, it’s likewise difficult to dismantle the expression “Foreign Policy”. Which policies are intended to be foreign affairs? Only fifteen years ago Swedish relations with Greece where considered foreign policy, while today this usually is not the case when both countries are EU members. Is EU policies towards Croatia foreign policy, or rather internal policies in order to make a natural enlargement of the EU to a country belonging to Europe? What about EU’s policies towards Belarus? Or Turkey? Or Israel that participates in the Eurovision Song Contest? Where is the line drawn that shows us that European Foreign Policy starts and domestic policies end? However, the discussion about the definition of Foreign Policy doesn’t end with the question of boarders. It continues with the development of the content of foreign policy. A policy field that now contains more sectors than ever. The original foreign policy domain, usually characterized by for instance participation in international organisations, diplomacy, international aid and defence policies, has now been broadened like never before. Homeland security, domestic labour market regulations and national environment, are some examples of policy areas subjected to what is happening on the global arena, and therefore starting to become new sectors of an increasingly enlarged foreign policy domain. In short, the development often referred to as globalisation has posed new challenges to many policy fields. Foreign policy being one of them.

A new Europe?
Since the end of the Cold War the European arena has changed forms and expressions. While some states have disappeared others have been born. Some boarders have become more apparent and others have faded away. The underlying reasons explaining the development depend on who is asked, however many seem to agree on the point that Europe is now undergoing a serious reformulation of its structure and behaviour. Some scholars compare these transformation with the times of the Thirty Years’ War 1618-1648 that ended with the Peace in Westphalia that is claimed to have brought Europe from one system of organising power between masters, to another, and which gave birth to the Westphalian state system. A system still alive today in our conception of what a state is and should be. The conclusion might therefore be, that in a 30 years’ period, this post-modern transformation can be over. In the year 2037, we then might live in another European system different from the one that arose with the Westphalian Peace. A development that most probably also leaves us with another perception of what European Foreign Policy is, fundamentally different from the one we knew during the twentieth century.

Navigation with the help of values
The world might be changing but our social democratic values remain the same. Timeless and just are the values of social democracy helping us to navigate through an ever changing world. It brings us to the third question posed in the beginning of the text: What is the social democratic vision of our world? In our vision of a fair world is the human being in the centre. Her right to emancipation and freedom, no matter who she is, is the goal of social democracy. No matter of sex, origin, size of the wallet, parents or anything else, the human being has the right to food, freedom of expression, decent work and much more. Everything in order for each human being to live a good life, enabling her emancipation. All human beings have the same rights. Freedom and equality are both dependent upon each another as well as delivering one another. Neither of them is in social democratic terms possible if the other one is missing. Solidarity comes from our beliefs in each another, and the conviction that freedom and equality requires joint struggle. Democracy is the self-evident consequence of putting the human being at the centre in an ideological framework built on freedom, equality and solidarity. However, democracy must permeate all spheres of society. For us as social democrats there is therefore a need of political democracy as well as social, economic and cultural democracy. Naturally much more can be written about this, however it is clear that our values have no limits. No boarders or frontiers. They apply to all human beings, all over the world and in all times. No matter what.

Challenges for a future European Foreign Policy
These values must guide all social democratic policy making, naturally also the one of European Foreign Policy. In the light of the questions outlined above, concerning the definition of Europe and Foreign policy as well as the discussion about the social democratic vision of the world, three major challenges are discerned:

1. Need of Coherence and Co-ordination
Today’s European Foreign Policy is rather diffuse and unclear. It stretches in the old European Union pillar system from the first pillar’s External Relations, concerning among other things trade agreements with third country, over the second pillar’s Common Foreign and Security Policy (CFSP), including the European Security and Defence Policy (ESDP), then moving to the third pillar’s Justice and Home Affairs that to the highest possible degree concerns contemporary foreign policy since it includes the increasingly developing common strategies against terrorist, illegal migration and international crime. In sum, the European Union’s Foreign Policy is difficult to get a grip on. And add to this that all the different member states still have bilateral foreign policies towards countries outside the union. With improved coherence and co-ordination the Union’s foreign policy would become stronger and give more affect. International aid is one area where this could make substantial difference since EU is the largest aid donor in the world, better coherence would be an important tool to make this better and more effective. Besides this EU must also develop a well functioning coherence between its civil and military crises management capacities in order to enable flexible and quick responses, in Europe and beyond.

There is also an urgent need to achieve coherence and co-ordination concerning matters related to what in the present system is considered internal respectively external affairs. In contemporary international society, there is no such divide. When considering our fundamental social democratic values, such a division exists even less. All policy areas must consider the international society and our common world. Traditional foreign policy domains as well as less traditional, such as the ones of education, logistics and housing construction.

Some steps to enable better coherence and co-ordination is taken by the new Reform Treaty agreed by the European leaders in Portugal just recently. Good examples are the Solidarity Clause (Article 188r) and the invention of a High Representative of Common Foreign and Security Policy, placed both in the Commission and in the Council. However, in a constitutional context further developments will be needed.

2. Focus on Peace, Human Rights and Democracy
The European Foreign Policy – from a social democratic point of view – should be more focused on supporting peace, human rights and democracy. The EU must therefore work harder to strengthen and develop international law. Both the UN, such as increasing the democracy and efficiency of the organisation, the international court system and thus strengthening human rights vis-à-vis states, and other rules concerning the behaviour on the global arena.

The need of better coherence, outlined above, also relates to that EU must better consider all its instruments in order to support peace, human rights and democracy. This especially concerns the EU’s trade policies, both the internal Common Agricultural Policy (CAP) and the external Association Agreements. Both must be changed since they today underpin poverty, dictatorships and violence of human rights. The EU’s trade policies must be altered in a direction putting the human being at the centre of policy, no matter where the human being lives.

The EU must also be a stronger advocate of human rights and democracy in its diplomatic relations. EU must be a brave voice heard wherever human beings suffer from violence and dictatorships, no matter if the media light is on or not. The European Foreign Policy should also continue to develop its contacts with other regions of the world. The world can only be successfully governed together in the framework of the international society. That requires a European Foreign Policy open to contacts to other parts of the world.

3. Strengthened Transparency and Legitimacy
Without the approval of the people of the EU any European policies are in the long-run deemed to fail. The European Foreign Policy must therefore be more transparent and accomplish better approval of the people in the future. The new Reform Treaty plays an important role here. However, future institutionalisation is needed in order to enable better insight. The EU must also develop its relations with civil society that plays an enormously important role in Europe and abroad to support peace, human rights and democracy.

Another world is possible!
The development of our common EU teaches us that it’s possible to build peace and democracy. Even among hostile neighbours that have been in world wars with each other. It’s not always an easy or quick affair, rather it’s complicated and time consuming. However, it’s successful and efficient since it helps creating a foundation for policies that aim at putting the human being at the very centre. Through step-by-step institutionalism, trust building efforts and cooperation, a peaceful and democratic Europe has taken shape. The same can – and must – be the case for the future of the international society. EU plays a pivotal role to accomplish this, why the union must improve its foreign policy as outlined above. Nevertheless, in order to make EU assign to this task there must be strong advocates for this to happen: This is the role of a progressive and strong social democratic movement at the European level via the Party of European Socialists and its family consisting of ECOSY, the PES Women, trade unions and many more. The EU must be used to support peace, democracy and respect of human rights all over the world. This is our – European socialists’ and social democrats’ –responsibility. Another world is not just a dream. It is possible if we just dare it.

Laila Naraghi
ECOSY vice president

* Briefe und Gespräsche 1972 bis 1975, 1975 by Europäische Verlagsanstalt. In Sweden published at Tidens Förlag 1976.

Västerbron om natten

Igår hade Gabriella inflyttningsfest i sin fantastiskt mysiga lägenhet. Så fin den är! Tog vägen över Västerbron när vi skulle hem, övertygad av Paula. Första gången jag gick över den när det var kolsvart. Mama mia vad hög den är. Tur att vi gick tillsammans. Och att vi hade så mycket att prata om. Visst finns det högre gångbroar (typ den Tintin går över där i Klippiga Bergen, för visst är det Tintin?) men Västerbron är inte så pjåkig heller. Så om du är i Stockholm, nu eller någon annan gång, och gillar broar. Kolla in Västerbron.

Väl hemma slogs jag av att det är tur att min granne har god musiksmak.

Kulturen går före

Kolla in den här sidan. Läs under rubriken Biography. Se sprängkraften:
"Robyn’, in some ways, is emblematic of a move towards a more autonomous pop industry, with artists working creatively in egalitarian partnerships rather than at the behest of a major corporation. I think it’s the future,” Robyn enthuses. “I don’t think you’re gonna have big record companies in five years. Even three. They have not adapted to this new world where people download music or don’t buy stuff that they don’t like.“I think record companies felt like they were immortal. The industry was like WAAAGH,” Robyn beats her tiny chest. “Y’know, we’re The Shit. We can do whatever we want. We have all this money, and you just have to do whatever we tell you to do and you can’t own it.” Really though, what ‘Robyn’ represents is the story of one ass-kicking little blonde woman who blasted through the industry bullshit and made a startling, profound, honest pop music all of her own.It is music with one message. Be your own star."

Förhoppningsvis kommer denna utveckling att sprida sig till andra delar av samhället också - i äkta neo-funktionalistisk manér. Spill-over. Kulturen går före. Resten kommer efter. För fler delar av samhället lider av samma orättfärdiga maktförhållanden som beskrivs ovan. En förändring är välkommen. I ekonomin, politiken, skolor och arbetsplatser. Vi ska hjälpa det på traven.

Fira det (och att det är fredag!) med att lyssna, ta första låten på den här sidan. Trevlig Allahelgona!

Pagrotsky säger: Thatcher hånskrattar

Burma 4 november
På söndag annordnas “4 november - En söndag för Burma” på Kägelbanan, Södra Teatern, i Stockholm. Under dagen och kvällen kommer burmesiska och svenska artister att uppträda för att stötta den burmesiska kampen och för att samla in pengar till demokratirörelsen, via Solidaritetsfonden - Burma. Delta på detta viktiga arrangemang! Läs mer här!

Thatcher hånskrattar!
Leif P har skrivit ytterligare en läsvärd kolumn i GP. Denna gång om svenska regeringens utförsäljningar av statliga bolag - sett ur ett internationellt ekonomiskt perspektiv. Han kommer till slutsatsen att han tror att till och med Margaret Thatcher hånskrattar åt Sverige. Undrar vad Odell säger om det, hehe!

Till sist: SPD:s kongress och särskilda syn på Kina
Har försökt följa SPD:s kongress som genomfördes förra veskoslutet. SPD och SAP har en genuin historia ihop och har särskilda band mellan sig. Vad som händer inom tysk socialdemokrati är därför av stort intresse för oss svenska socialdemokrater. Det är intressant att följa Kurt Beck och SPD:s balansgång mellan oppositionsarbete och regeringsstyre tillsammans med kristdemokraterna. Fascinerande på flera sätt. Det är med glädje jag förstår att kongressen blev lyckad - Tyskland och Europa behöver en stark tysk arbetarrörelsen! - men en sak gör mig förvånad. Det är Frank-Walter Steinmeiers, socialdemokratisk tysk utrikesminister, nyligen riktade kritik mot förbundskansler Merkels möte med Dalai Lama. Merkel och hennes parti står för en konservativ, gammaldags och förlegad politik - Tyskland vore bättre utan henne vid rodret, men därmed inte sagt att också hon kan ha ett fåtal ljusa stunder. Precis som Bush, när han valde att träffa Dalai Lama öppet vilket jag skrev om för någon vecka sedan. Tysk socialdemokrati tycks ha ett särskild syn på Kina som i förlängningen leder till en ovilja att rikta kritik mot Kinas ockupation av Tibet. Jag har själv mött samma inställning från kamrater inom europeisk socialdemokrati. Inte minst när vi för två år sedan arbetade fram ECOSY:s första resolution om landet och därpå genomförde vår första officiella resa dit för att bland annat möta All China Youth Federation. Självklart ska vi ha kontakt med Kina - allt annat vore ytterst märkligt - men kontakten ska innefattas av en öppen dialog och tydliga ställningstaganden för mänskliga rättigheter, demokrati och fred. Också för människorna i Tibet.